Går Sverige mot en elkris?

av Offensiv

Under flera årtionden har elanvändningen i Sverige legat still eller till och med minskat något. Men nu bryts den trenden. När el ska ersätta fossila bränslen väntas elanvändningen öka snabbt. Men ska denna omställning vara hållbar gäller det att både använda gasen och bromsen.

Efter andra världskriget ökade elanvändningen snabbt. Det var framför allt industrin som ville ha allt mer billig el från vattenkraft och senare från kärnkraft. Men efter 1990 har elanvändningen snarast minskat något. Fler saker drivs med el, men samtidigt har elanvändningen blivit mer effektiv.
Det är förklaringen till att den svenska exporten av el har ökat under senare år, trots att flera kärnkraftverk har stängts ned när de blivit för dyra att driva vidare. Men nu sker ett trendbrott, som helt kommer att förändra bilden av den energisektorn i Sverige.

När de fossila bränslena måste försvinna inom både transporter och industri är mer el huvudalternativet. Andelen eldrivna fordon ökar snabbt och på kort tid har en rad stora industriprojekt dragits igång som kommer att kräva stora mängder el. Två nya stålverk planeras i Norrbotten, Preem vill börja tillverka bränslen med en ny metod som ger små utsläpp, i Skellefteå byggs en stor fabrik för bilbatterier och Cementa vill lägga om tillverkningsmetoderna i sin anläggning på Gotland. 
Det mest elslukande av de nya projekten är LKAB:s planer på att använda vätgas för att förädla järnmalmen till järnsvamp. Enligt bolaget krävs det 55 terrawattimmar (TWh) el när processen är fullt utbyggd. Det kan jämföras med hela Sveriges elanvändning som idag ligger runt 140 TWh.
Nu pekar kurvorna brant uppåt i prognoserna för elanvändningen framöver. I mars presenterade Energimyndigheten sin bild av utvecklingen fram till mitten av århundradet. I alla alternativen väntas elanvändningen öka rejält. I scenariot ”Elektrifiering” räknar man med en ökning av elanvändningen till 234 TWh 2050, men då är inte ett av de nya stålverken och LKAB:s planer med i beräkningen. Lägger man till dessa projekt hamnar man på 300 TWh. 

Men det finns de som siktar än högre. En prognos som bland annat vindkrafts- och batteribranschen står bakom pekar mot att elanvändningen kan öka till 500 TWh – mer än en tredubbling av dagens nivå. 
Det är lätt att ana förhoppningar om enorma framtida vinster hos de inblandade företagen. Utifrån ett framtida elpris på 50 öre (Energimyndighetens prognos) skulle 500 TWh ge 250 miljarder kronor i årliga intäkter. I allmänna ordalag ger regeringen och oppositionen svar på var elen till alla dessa satsningar ska komma ifrån. Regeringen menar att mer vindkraft och solenergi ska lösa det mesta. M, KD, SD och L vill ha ny kärnkraft dessutom.

Vindkraft, som är den förnyelsebara energikälla som byggts ut snabbast, har små koldioxidutsläpp, men det finns ändå problem. Det krävs stora ytor. Europas största vindkraftpark, Markbygden utanför Piteå, kräver 450 kvadratkilometer för att producera omkring 10 TWh el. 
Det ger en fingervisning om hur stora ytor som skulle krävas för att producera de enorma mängder el som prognoserna talar om. Redan idag är konflikterna många och skarpa kring nya vindkraftprojekt. 
En lösning på detta problem är att bygga mer vindkraft till havs, där går det att få ut betydligt mer el per vindkraftverk. Men även här finns miljörisker; exempelvis kan lekområden för fisk påverkas. Dessutom krävs det stora mängder av sällsynta metaller för att bygga vindkraft. Till exempel behövs det ungefär 350 kilo neodym och andra sällsynta jordartsmetaller.

Det största hindret för en växande, stabil och hållbar elproduktion ligger i de mekanismer som styr en kapitalistisk ekonomi.

Den minst problematiska energikällan är solenergi. Trots att Sverige ligger rätt långt upp på norra halvklotet fungerar solenergin bra under sommarhalvåret, vilket gör att det går att spara mer vatten i kraftverksmagasinen till vintern när solen inte skiner. 
Det går också att använda solelen för att tillverka vätgas som kan användas under vintern. Det pågår försök att på detta sätt bygga hus som är helt självförsörjande på energi. Men även solpaneler kräver stora mängder av sällsynta metaller.
Det är möjligt att tillverka mer el på ett hållbart sätt, men möjligheterna är inte obegränsade. Tillgången på metaller som kan utvinnas utan helt orimliga miljökonsekvenser är begränsad och i delar av landet där naturresurserna redan exploaterats hårt finns det ett förståeligt motstånd mot stora vindkraftparker, som dessutom ger väldigt liten utdelning för lokalsamhället. 
Men det största hindret för en växande, stabil och hållbar elproduktion ligger i de mekanismer som styr en kapitalistisk ekonomi.

Stålproduktion är en av de riktigt stora utsläppskällorna, både i Sverige och globalt. Då är det förstås viktigt att ställa om produktionsprocessen på det sätt som nu är på gång. Att lägga en sådan energikrävande process där det i utgångsläget finns ett rejält överskott på el är också rimligt. 
Men då är det naturligtvis dålig hushållning med knappa resurser när en rad företag samtidigt vill bygga andra energislukande verksamheter, som till exempel nya serverhallar. I Energimyndighetens prognos väntas de förbruka mellan 6 och 14 TWh 2050. Men de inblandade företagen ser naturligtvis till sina egna intressen och inte till samhällsintresset.
Detsamma går att se när det gäller produktionen av el. Privata bolag satsar naturligtvis på den teknik som är mest lönsam, på den plats där det är mest lönsamt. Det förklarar den väldigt snabba utbyggnaden av vindkraft i stora delar av norra Sverige. Samtidigt skulle en utbyggnad av mer solenergi i de stora städerna vara betydligt nyttigare för att hela elsystemet ska fungera bättre. Det skulle bland annat minska trycket på att använda stora summor pengar och metaller för att förstärka ledningsnätet.

Ett grundläggande problem är att privata storföretag bara vill använda gaspedalen och avskyr bromsen. En ständigt ökad försäljning är den säkra vägen till ökade vinster. Det gör att de är helt oförmögna att på ett effektivt sätt hushålla med de resurser som är knappa. Detta märks på alla håll i samhället. 
Den genomsnittliga bilen i Sverige har blivit 200 kilo tyngre under 2000-talet. Det innebär mer stål och andra metaller och därmed en större energiförbrukning. En färsk rapport från banken UBS pekar mot att batterierna i elbilarna kommer att bli dubbelt så stora under de närmaste årtiondena, vilket även det kräver mer metaller och därmed mer elenergi.
Mobiltelefonin byggs i flera parallella nät. Det innebär fler basstationer och därmed ett större behov av sällsynta metaller och en större elförbrukning.
Aluminium, som är ett väldigt bra material, används i stor omfattning för att paketera läsk och öl. En usel lösning även om återvinningen är relativt hög, eftersom framställning av aluminium är extremt elintensivt.

Så kan man fortsätta i bransch efter bransch. En kapitalistisk ekonomi är oförmögen till en effektiv hushållning med knappa resurser. 
Det kommer att krävas att samhället tar över kontrollen över hela energisektorn och utifrån det utarbetar en plan för både ökad förnyelsebar elproduktion och en mycket bättre hushållning med el för att det ska gå att klara den stora omställning som väntar på ett hållbart sätt.