Generalstrejk besvaras med militär belägring

PERU Delstaten Cajamarca har blivit ett politiskt epicentrum där massorna gått ut i generalstrejk mot den redan massiva och smutsiga gruvdriften. President Ollanta Humala sviker sina vallöften och belägrar staden militärt i två månader framöver ”för lugnets skull”. Lugnet innebär indragna demokratiska rättigheter för befolkningen, och fortsatt växande profiter för gruvindustrin på ekosystemets bekostnad.

I Cajamarcas högland avgjordes Inkarikets öde för femhundra år sedan. Fransisco Pizarro överföll ursprungsfolkets armé och fångade Inkan i ett blodigt bakhåll, och en civilisations sönderfall var ett faktum. Det ser ut som att provinsen nu blivit skådeplats till ytterligare ett historiskt slag, där folket gått ut i generalstrejk i sju dagar, och där presidenten på söndagen den 4 december proklamerat undantagstillstånd i 60 dagar.

Bakgrunden till dramat är att stora guldfyndigheter hittats i regionen, de största i landet, till ett uppskattat värde på nästan fem miljarder amerikanska dollar. Den planerade guld- och silvergruvan Conga förutsätter att minst fyra sammanlänkade alpinsjöar måste tömmas, som idag används för dricksvatten. Höglandet är rikt på mineraler och det finns gott om exempel där lokalbefolkningen tvingats utstå upprepade trakasserier trots politikers och gruvmagnaters fagra

Ett närliggande exempel är guldgruvan Yanacocha, där naturen skadats allvarligt under guldbrytningen. Ekosystemet i området är skört och hotas av miljöförstöring. Samtliga Perus presidenter har hävdat att gruvindustrin innebär möjligheter för provinserna i form av arbetstillfällen osv. Men trots att Peru är otroligt rikt på naturresurser, har vinsterna aldrig kommit folket till del.

Den nya gruvan är en utökning av gruvan i Yanacocha och drivs av Newmont Mining Corp, baserat i Denver, Colorado. Cajamarca är Perus gruvtätaste delstat och kontrasten mellan gruvnäringens för- och nackdelar är uppenbar för invånarna. Yanacocha är Latinamerikas
största guldgruva och närmar sig slutet på sin produktion.

Under sin valkampanj i våras besökte Ollanta Humala Cajamarca med budskapet ”Guld kan man inte dricka!”. 80% av Cajamarcas väljare röstade på Humala, som sedermera också vann valet och idag intagit presidentpalatset. Man kan därfrör förstå folkets ilska när regeringen avfärdat dem som “en högljudd minoritet radikaler” som ”med maffiametoder försöker utpressa regeringen” samt att de ”saknar sunt förnuft”. Den föraktfulla tonen går inte att ta miste på.

Jordbrukare, ungdomar och transportarbetare har visat sitt raseri, och delstatsregeringen i Cajamarca, kontrollerad av kommunistiska Patria Roja, har ställt sig på folkets sida i frågan.

I torsdags den 1 december avbröts generalstrejken i Cajamarca, som omfattat hela staden, blockerat motorlederna och kostat turistnäringen över 100 miljoner kronor i uteblivna intäkter på restauranger och hotell. Detta efter att presidenten och gruvföretaget Newmont kommit överens om att avbryta fortsatta förberedelser i området. Syftet uppges vara att säkra arbetsmiljön för personalen, som upplevt den senaste månadens politiska spänningar som hotfull.

De protesterande är övertygade om att Congas guld- och silvergruva kommer att förorena vattnet i området. De fyra tömda sjöarna ska ersättas med fyra vattenreservoarer. Den största av vattenreservoarerna ska användas för att tvätta ädelmetallerna ur krossade stenblock med hjälp av cyanid, en dödligt giftig kemikalie.

Media slog upp att folket vunnit, att Ollanta ”spolats”, ”slungats bort av kampvågorna” och andra fyndiga ordlekar. Högern har också på ett populistiskt sätt först använt sig av konflikten som ett slagträ mot regeringen, för att sedan antyda att han ger upp för lätt. Men trots ryktena och skvallerpressens rubriker har folket långt ifrån vunnit.

Istället för eftergifter från presidenten har man nu infört undantagstillstånd utlysts i de fyra av delstatens provinser. Detta trots att generalstrejken avbröts för förhandlingar i torsdags. Guvernör Santos har dessutom anklagats av inrikesministeriet för brott mot rikets säkerhet, och man har bett åklagarmyndigheten döma honom för hindrande av samhällsbärande sysslor, ett brott som skulle kunna ge som lägst två år i fängelse. Huruvida åtal väcks eller inte är ännu inte klart.

– Undantagstillståndet gör regeringen till åtlöje, sa guvernören. Allt är som vanligt i Cajamarca. Protesterna fortsätter fast med andra medel. Vi fördömmer undantagstillståndet och tar avstånd från alla former av våld, berättade han på måndagen till peruansk media.

Undantagstillståndet river upp flera grundläggande demokratiska rättigheter, som rätten att samlas på allmänna platser, ge ut tryckt information och hålla möten. Det ger också militären rätten att

Det är inga småpengar som står på spel. Gruvnäringen och Perus regeringar har alltid haft ett tätt ”samarbete”. Newmont i Peru redovisade nyligen sin tredje kvartalsrapport, med vinster på över 635 miljoner amerikanska dollar, en ökning från förra årets 533 miljoner. Total årsvinst uppskattas till 2,7 miljarder dollar, en uppgång på 6% jämfört med förra året. För dem spelar förstört dricksvatten i en peruansk bergskedja inte den minsta roll jämfört med börsnoteringarna

och avkastningen.

I Ollantas valkampanj i våras deltog stora delar av den söndrade peruanska vänstern. Viljan att rösta mot högerns kandidat växte i den andra valomgången. De två som gick vidare till den andra valomgången var nationalisten Ollanta Humala och högerextremisten Keiko Fujimori. Keiko är dotter till den dömda och hatade halvdiktatorn Alberto Fujimori som terroriserade landets arbetarrörelse under 90-talet, och nu sitter i fängelse för mutbrott och korruption.

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI varnade för att förhoppningarna i Ollantas vänsterretorik snabbt kunde vändas till ilska om den nya regeringen inte håller sina vallöften.

Den peruanska vänstern allierade sig med Ollanta utan en tanke på att arbetarna förr eller senare skulle konfronteras med regeringen. En revolutionär socialistisk vänster måste lyfta fram behovet av oberoende kamp underifrån och behovet att bygga ett kämpande arbetarparti, istället för förhoppningar i den ena eller andra valkandidaten. Att ena dagen ge okritiskt stöd till ett valalternativ, som nästa dag angriper arbetare och ursprungsbefolkning med militär och polis, diskrediterar hela arbetarrörelsen.

Tron att en enskild god personlighet kan påverka ett korrupt och genomruttet kapitalistiskt system är naiv, och en kvarleva från de stalinistiska traditionerna om behovet av en stark ledare som styr med järnhand. Marxister vet och förstår att riktiga ledare växer fram med rörelsen, och vinner förtroende inte genom löften utan genom handling.Utan en bas bland de arbetande massorna och ett tydligt socialistiskt program är kandidaten bara ännu en politiker. Politik styrs inte av personligheter utan av klassintressen.

Socialister är inte emot att delta i val till borgerliga parlament. Arbetarklassen kan använda sig av vunna positioner i kommuner, riksdagar och kabinett för att sprida sin politik, avslöja kapitalisternas representanter och förbereda för kamp. Exempel på detta kan man finna i Paul Murphy, EU-parlamentariker, eller Joe Higgins, parlamentsledamot på Irland. Arbetarklassen behöver sina oberoende organisationer för att lyfta fram sitt eget program, fritt från karriärister, lurendrejare och kapitalintressen.

Regeringen menar att utan de nya utvinningarna kommer inte de sociala projekten som utlovats att kunna genomföras. Gruvföretagen som verkar i Peru, till majoriteten västägda, har gått med på att införa en social skatt på brytningen, som uppskattas till sammanlagt någon futtig miljard amerikanska dollar per år. Men för att fortsätta ha gruvföretagens välsignelse är regeringen tvungen att lyssna på deras lobbyister. Gruvföretagarna är inte socialt ansvarstagande änglar. De har investerat pengar och förtroende i Humalas kabinett och räknar med avkastning.

Den internationella socialistiska organisationen CWI, där RS är den svenska sektionen,, menar att ett system som både garanterar arbete, vatten, ekosystemens bevarande och folkflertalets välstånd inte är möjligt under kapitalismen. Förutom Conga pågår just nu över 60 lokala proteströrelser mot gruvbyggen där naturens och folkets intressen kränks. Vinsterna kommer dessutom inte landets fattiga befolkning till del. De västägda gruvföretagen pumpar vinsterna ur landet och lämnar efter sig arbetsskador, kemikalier, mutationer på växtligheten och skövlad skog. Infrastruktur, arbete, utvinning av råvaror måste kontrolleras av arbetare och lokalbefolkning.