Glesbygdsdöden fortsätter med drakoniska nedskärningar och nedläggningar

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

”Vi kommer inte att lägga ner det på något sätt i dagsläget, däremot kanske vi kommer att utveckla det i framtiden.” Så sa Andreas From (S), kommunalråd i Åsele den 22 februari förra året till SVT. Det handlade om äldreboendet Duvan i Fredrika. Knappt ett år senare (den 18 december) rapporterade P4 Västerbotten att äldreboendet läggs ner i Fredrika och att verksamheten flyttas till Åsele, liksom biblioteket.

Fredrikaborna protesterar och pekar på det stora antalet äldre samt problemet med att locka till sig inflyttare när servicen dras ner. För några år sedan lades högstadiet på orten ner. Det medförde att 50 personer flyttade.
Åsele är bara en av alla glesbygdskommuner i Sverige som brottas med en åldrande befolkning och ett vikande skatteunderlag. Samtidigt är de kommunala åtagandena likadana som för större kommuner. Äldreomsorg, barnomsorg, skola och sophämtning är exempel på saker som ska fungera över hela landet. Utmaningarna är större där avstånden är stora. Skolskjutsar och hemtjänstpersonal får färdas över långa avstånd. Hemtjänsten hinner inte besöka så många på en dag som i en större ort.

Under 1990-talskrisen användes kommunerna som statens mjölkko, och glesbygdskommunerna var inga undantag. Nu kämpar glesbygdskommunerna med att upprätthålla servicen. Lösningen blir då att dra ner på sånt man inte är ålagd att göra, sköta friluftsanläggningar till exempel, samt att centralisera.
Alla personer, glesbygdsbor liksom storstadsbor, har samma grundbehov. För en del kommuner är det lättare än för andra. Det före detta statsrådet Sven-Erik Österberg (S) håller på med en utredning för att se hur man ska få småkommuner att frivilligt gå samman för att på så sätt skapa bättre ekonomi.
Historien förskräcker. Efter den stora kommunsammanslagningen 1973, som var påtvingad uppifrån, var det många kommundelar som bröt sig loss från storkommunen och bildade mindre kommuner. Dorotea kommun bröt sig exempelvis loss från Åsele kommun. I många av de nya storkommunerna resonerade man som så att det som är bra för centralorten är bra för hela kommunen. På det sättet utarmades periferin, speciellt om det inte fanns någon stark opposition. Nu är det tänkt att sammanslagningen ska ske på ”frivillig” grund.
”Vi blir inte rikare av att slå ihop två konkursbon”, var det någon som sa inför en folkomröstning om att slå ihop Bräcke och Ragunda kommuner i Jämtland. Det blev nej i folkomröstningen.

Staten måste ta sitt ansvar, inte bara för de tätbefolkade delarna av landet – där det också genomförs enorma nedskärningar – utan även för de glesbefolkade. Istället för att satsa stora belopp på militär upprustning måste man satsa på civil upprustning, på välfärd och service för alla. Kommunerna behöver rustas upp. Men för att nå dit behövs aktiv kamp underifrån och rörelser med krav på resurser utifrån behov.