Global strejkvåg visar vägen framåt

Inflationen och ilska mot att det aldrig blev något av maktelitens löften om att pandemin skulle följas av sociala förändringar till det bättre har fött en ny global kampvåg med strejker och andra arbetarprotester.

Kampen har fått regeringar på fall, fått upp lönerna och startat början till en förnyelse och vitalisering av fackföreningsrörelsen. Även kapitalistiska media som Bloomberg den 30 juni måste erkänna att under ”årtionden har arbetarna fått ut en allt mindre del av kapitalismens kaka och fackföreningarna har förlorat medlemmar och inflytande. Men nu har arbetarna fått sin kollektiva röst tillbaka, allt fler vill bilda fackföreningar och antalet fackligt organiserade ökar, men från en historiskt låg nivå”.

I många länder väntas en het höst som kommer att resa krav på samordnade massaktioner med början i en dags generalstrejk.

Den nya kampvågen sveper fram i alla delar av världen och den vittnar framför allt om att medvetenheten har förändrats och en ökad tilltro till kampens möjligheter.

I Europa var det de många strejkerna i Turkiet i början av året, över 100 strejker under januari och februari, som blev den nya kampvågens början. Strejkvågen i Turkiet som var den kraftigaste sedan 1970-talet bars upp av en låglönerevolt som även inkluderade anställda i gig-ekonomin. Med hjälp av strejkerna stoppade arbetarna avskedanden och fick upp lönerna, buden som arbetar för den turkiska e-handelsjätten Trendyol vann exempelvis en lönehöjning på drygt 38 procent.

Under våren har en lång rad länder i Europa skakats av strejker från olika arbetargrupper. Vad som är särskilt betydelsefullt är den nya beslutsamhet som växer fram i form av återkommande strejkaktioner för att vinna segrar, eller åtminstone delsegrar. Kabinpersonalen vid Ryanair i Spanien inledde nyligen en serie av strejker för högre lön och bättre villkor som inte kommer att avslutas förrän nästa år om inte bolaget ger med sig.

Denna vecka inleder det stridbara brittiska järnvägsfacket RMT en ny tredje strejkomgång för reallöneökningar och upprustad järnväg och kollektivtrafik – mot lönetak, nedskärningar och privatiseringar. RMT:s strejk sammanfaller med rad mindre strejker från andra arbetare, inkluderat på åtta av Amazons lager i Storbritannien, och i slutet av augusti startar de postanställdas fack CWU sin strejk som följs av ytterligare en strejk i början av september då även en rad andra arbetargrupper går ut i strejk.

Storbritannien går mot en mycket het höst, men kampen behöver förenas i gemensamma aktioner på lokal och riksnivå. Högerregeringen är nere för räkning, men inte utslagen vilket ytterligare understryker behovet av att fackföreningarna samordnar sina strejker med sikte mot en protestdag med generalstrejk och demonstrationer.

RMT och CWU har tillsammans med bland annat hyresgästföreningar bildat kampanjen ”Nu räcker det!” (Enough is Enough) som på kort tid har fått ett enormt genomslag. Det är en gräsrotskampanj som inte ens är en månad gammal, men som redan har över 200 000 personer anmält att de vill bli aktiva i kampanjen, som har fem krav: Reallöneökningar, sänkta energikostnader, ett slut på matfattigdomen, anständiga bostäder till alla och beskatta de rika.

Utvecklingen i Storbritannien visar hur snabbt läget kan förändras och den dynamik som kampen besitter. I strejkvågen och kampanjer som ”Nu räcker det!” gror kravet på arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse i form av demokratiska och kämpande fackföreningar samt ett nytt arbetarparti.

Även om återstår att se i vilken mån den pånyttfödda kampviljan också ger avtryck i Sverige så visar den vägen framåt. De svenska facken måste rusta till strid och förbereda för strejk om inte nästa års avtalsrörelse ska sluta i svältavtal och reallönesänkningar.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) / Offensiv säger:

• Ta fajten i avtalsrörelsen för full kompensation för prisökningarna och säkra reallönerna med indexlön.
• Bort med moms på maten.
• Omedelbar höjning av barnbidrag, pensioner samt försörjningsstöd.
• Reglera elpriser och hyror – återta elbolag, elnät och bostäder i gemensam ägo. Ut med vinstintresset – in med allmännyttan.
• Avgiftsfri kollektivtrafik. ■