Global vaccinojämlikhet – en katastrof

av Grace Fors, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

USA och andra länder närmar sig en ”tillbakagång till det normala”. Miljontals är vaccinerade och restriktionerna hävs. Men globalt är utbredningen av covid-19 omfattande.

Hela regioner förstörs av nya utbrott. Katastrofen i Indien har spridit sig igenom Sydostasien, och Brasiliens covidkris avspeglas i till exempel Argentina och Paraguay. I Afrika söder om Sahara ökar antalet smittade nu mycket snabbt. De länder och världsdelar där smittan ökar är också de som får vänta längst på att få tillgång till vacciner.
Världens fattiga länder har bara fått 0,3 procent av de 1,6 miljarder doser som hittills getts. Tolv länder väntar fortfarande på att få sin första dos överhuvudtaget och det kan dröja till 2023 eller längre innan vacciner är tillgängliga för befolkningen i stort.

Det växande kaoset avslöjar inte bara den kallsinniga likgiltigheten för människoliv, utan också de mer djupgående problemen med kapitalismen. Varenda aspekt av vårt nuvarande system, från nyliberala patentlagar och vaccinnationalism till svår global ojämlikhet, visar på kapitalismens oförmåga att hantera kriser.
Så snart vaccinerna kom ut på marknaden hade västkapitalistiska makter som USA, Kanada och EU redan kapat åt sig 96 procent av Pfizers doser och alla Modernas doser. Många köpte upp tillräckligt mycket för kunna vaccinera sina befolkningar flera gånger om. 
Bilaterala avtal med regeringar som delade ut miljarder till läkemedelsföretag för att skynda på vaccin­utvecklingen i utbyte mot prioriterad tillgång innebar att även de som hade pengar nog för att kunna betala för ett vaccin fick höra att det inte fanns något kvar att köpa.
En studie gjord av Dukeuniversitetet varnade för att, såvida inte rika länder dramatiskt ändrade tillvägagångssätt, de flesta i fattiga länder inte kommer att få tillgång till något vaccin förrän år 2024.

Globala debatter om vad som ska göras härnäst har kretsat runt något som kallats ”TRIPS-undantagsklausulen”. Detta refererar till Indiens och Sydafrikas uppmaning till Världshandelsorganisationen (WTO) att häva patentrestriktionerna för behandlingar av covid-19, samt tillåta länder att producera generiska versioner av vaccinerna.
Som läget är nu kan bara de företag som äger patenten lagligt producera eller distribuera dessa avgörande behandlingar fram till dess att patenten går ut, i de typiska fallen om 20 år. WTO opererar enligt konsensus, så vilket land som helst kan blockera undantagsklausulen. 
Den har sedan den föreslogs i oktober förra året blockerats om och om igen av samma rika länder som hamstrat vacciner och är hem för de största läkemedelsföretagen.

I en rationell värld skulle framsteg som åstadkommits av samhället tjäna samhället. WTO har dock historiskt jobbat för att garantera att det inte händer.
WTO samarbetar sida vid sida med storföretag som Pfizer för att säkra genomdrivandet av patentlagar i världsskala. TRIPS-avtalet kodifierade ”rätten” för kapitalister att göra exklusiva vinster på sina patenterade produkter. TRIPS, som drevs igenom under AIDS-krisen, spelade en nyckelroll i att afrikanska länder fick vänta i tio år på att erhålla behandlingar som skulle ha kunnat förhindra tiotusentals dödsfall. 
Den nyliberala globaliseringen har samtidigt dramatiskt ökat ojämlikheten mellan rika och fattiga länder, utarmat offentliga sjuk- och hälsovårdssystem och gett de multinationella företagen diktatorisk kontroll över världshandeln.
WTO:s roll har resulterat i den nuvarande situationen där livräddande behandlingar stängs inne i en labyrint av copyrighträttigheter och handelshemlighetslagstiftning.

I en rationell värld skulle framsteg som åstadkommits av samhället tjäna samhället. WTO har dock historiskt jobbat för att garantera att det inte händer.

TRIPS är avsett att garantera monopoliserade vinster för företag likaväl som möjligheten att sälja sina varor till högstbjudande. AstraZeneca kan sälja till Sydafrika för 5,25 dollar per dos, jämfört med 2,145 dollar per dos till EU. 
Israel kan, samtidigt som staten förnekar ansvar för vaccinering av palestinier, betala Pfizer 23,50 dollar per dos för förskottsfrakt, samt sockra avtalet genom att tillhandahålla medborgarnas hälso- och sjukdomsdata.
USA:s president Biden har, fram till sin vändning nyligen om TRIPS-undantagsklausulen, fortsatt föra fram Trumps ”Amerika först”-inställning gällande vaccinering. Nationalismen har varit den övervägande strategin för de flesta rika länder som vill vaccinera befolkningen, hålla uppe efterfrågan och återigen få fart på affärerna.
Flera olika faktorer har emellertid tvingat Biden att anpassa sin taktik. En faktor är Kinas och Rysslands ”vaccindiplomati” som går ut på att skicka vaccindoser till andra länder, med förbehåll. En annan är påtryckningar från opinionen på hemma­plan som tvingat honom att agera.
Läkemedelsföretagens syfte är inte att producera mediciner eller rädda liv, utan att generera vinst. Pfizer rakade in uppskattningsvis 900 miljoner dollar i vinster under det första kvartalet 2021 och Moderna 12 miljoner dollar. 

Trycket på att upphäva vaccinpatenten har dragit fram läkemedelsjättarnas mordiska incitament i dagsljuset. Intellektuell egendom är enligt rika läkemedelsbolagsinvesterare ”syre för industrin”, samtidigt som miljontals runt om i världen kippar efter andan i sjukhussängar.
De argumenterar för att vinsterna är det enda som gör utveckling av behandlingar möjlig, samt att de bara forskar på och producerar framtida behandlingar om de kan betala tillbaka till sina aktieägare. Bortsett från deras påfallande avsaknad av omsorg om människoliv vet vi att detta inte stämmer. Regeringsanslag och laboratorieanställda med måttliga löner är vad som gjorde vaccinerna möjliga.
Läkemedelsjättarna befinner sig bortom all kontroll och vi kan inte kontrollera det vi inte äger. Övertagandet av alla läkemedelsjättar i demokratisk offentlig ägo är det enda sätt som vi kan säkra att de miljarder i intäkter som görs går till att skicka vaccinerna dit de behövs, tillsammans med personal som underlättar teknologiöverföring och inte går till aktieägarna eller äts upp på aktiebörskasinot.

Världen behöver dock mer än bara vacciner. I länder med skenande smittutbrott räcker det inte med att vaccinera en liten andel av befolkningen. Det behövs snabb inneslutning tillsammans med smittspårning och nedstängningar, vilket kommer att kräva massivt stöd från rika länder och stopp på skuldavbetalningarna.
Det största konkreta hindret när det kommer till att öka den globala vaccintillgången är bristen på livsviktiga råvaror. Vaccintillverkare kämpar för att få tag på filter och plastpåsar för användning i tillverkningen. Det är också en grav brist på syre. Kapitalismen distribuerar sånt på marknadsgrundval, genom att sälja till den högstbjudande vare sig den behöver råmaterialen eller inte. Beslut om hur dessa resurser kommer till bäst användning borde inte lämnas i händerna på vinsthungriga företag, utan borde istället beslutas demokratiskt i världsskala i folkets intresse mot pandemin.
Bara på grundval av en dramatisk omvandling av det nuvarande vinstdrivna systemet kan investeringar av samhällets resurser i vad de arbetande människorna behöver göras. Arbetarklassen har förmågan att strömlinjeforma leveranskedjor, uppgradera den offentliga sjuk- och hälsovårdsinfrastrukturen i världsskala, att trappa upp tillverkningen för att möta efterfrågan, samt att få slut på de för miljön skadliga verksamheter som leder till pandemier.

Global allmän hälsa betyder nu mer än någonsin en värld utan krig, klimatförstörelse och vinstjakt. Alternativet är en blek framtid, permanenta pandemier och accelererande ojämlikhet.