av Britta Brus // Artikel i Offensiv
Den 17 september samlades omkring 3 000 i Göteborg för att säga nej till angiverilagen. Demonstrationen hade stöd från ett sjuttiotal organisationer, däribland flykting- och människorättsorganisationer, fackförbund inom vård, skola omsorg, hbtq+-organisationer med flera. Här följer en dikt om protesten.
Angiverilagen går ut på att ställa olika grupper mot varandra, dela upp oss, cementera diket mellan ”vi” och ”de andra”, skapa rädsla, misstänksamhet och förbittring, låta hatet slå rot, slå isär och skapa splittring.
Uppemot 3 000 slöt upp med asylrörelsen och allt åt alla för att solidariskt enas om löftet: ”Stå enade och vägra tjalla!”.
En av manifestationens främsta paroller var: ”Vi anger inte, vägra angiverikontroller!”
Många är berörda av frågan i sina yrkesroller.
Det märktes även via plakat och banderoller, bland annat kunde vi läsa denna devis: ”Jag är läkare, inte gränspolis!”
Kan vi verkligen förstå och begripa över huvud taget
hela det angiverisamhälle som skulle bli följden av lagförslaget?
Barnkonventionen Yrkesetiken, tystnadsplikten sopas bort för angiverikraven.
Allt det som Sverige varit känt för av anständighet och mänsklighet går i graven.
Vad händer med papperslösa som ingen vill operera, medicinera, förlösa? Är lidandet en rimlig krämpa?
Och hur tänker Tidölaget att detta skulle påverka det skuggsamhälle de säger sig vilja bekämpa?
Vi förstår alla att lagen, om den implementeras, kommer att kosta många människors liv.
Därför är det bra att Göteborgs kommunfullmäktige på Vänsterpartiets initiativ kommer att ta beslut om att nå ut till alla offentliganställda och informera att de inte förväntas delta i angiverilagen, det är helt okej att obstruera.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.