Igår kväll (den 18 september) samlades tiotusentals antifascister från hela Pireus och Aten i Keratsini, en kommun i Greklands näst största stad Pireus med landets största hamn, för att uttrycka sin ilska över det kallblodiga mordet på rapparen och antirasisten Pavlos Fyssas.
Pavlos Fyssas var känd för sina tuffa antifascistiska låtar och vänsterprofil. I tisdags natt blev han attackerad av ligister från nazistiska Gyllene Gryning. Attacken skedde inför många vittnen och inför fyra beväpnade poliser som inte gjorde något för att förhindra det dödliga knivöverfallet. En av anhängarna till Gyllene Gryning greps efter mordet och uppges ha erkänt.
Pavlos Fyssas är den första infödda grekisk aktivist som mördats av Gyllene Grynings anhängare. Fram tills nu koncentrerade Gyllene Gryning sina attacker, många med dödlig utgång, på invandrare och flyktingar. Men sedan förra året har de börjat genomföra allt fler attacker mot vänsteraktivister och antifascister.
Pavlos Fyssas var en rappare och musiker, som skrev och sjöng mot nazism och rasism, Han var född, uppvuxen och bosatt i Keratsini, ett traditionellt arbetarområde i Pireus. Det var när han var på ett café i centrala stan för att titta på en fotbollsmatch som han blev igenkänd av ligister från Gyllene Gryning. På grund av sina texter och hållning hade Gyllene Gryning redan tidigare utsett honom till en måltavla. Efter igenkännandet började ligisterna att ringa och skicka sms för att kunna mobilisera det mordiska gäng som sedan samlades utanför cafét för att vänta tills Pavlos Fyssas kom ut.
Pavlos Fyssas och hans vänner kände att atmosfären blev laddad och beslöt sig för lämna cafét. När de kom ut mötte av 30-40 ligister och Pavlos Fyssas knivhöggs i hjärtat. Knivhugget beskrevs av läkare som ”professionellt utfört”.
Två dagar innan detta
brutala mord attackerades grupp på 30 KKE(kommunistpartiet)-
Mot bakgrund av vad som
tidigare skett var det bara en tidsfråga innan Gyllene Grynings attacker –
utförda av medlemmar eller sympatisörer –
skulle resultera i mord på en vänsteraktivist. Det var också en tidsfråga
innan de skulle genomföra attacker av detta slag för att återta förlorad mark efter att den senaste tidens bakslag.
Efter att Gyllene Grynings starka frammarsch i valen i maj och juni 2012 bildades en rad antifascistiska kommittéer som i många bostadsområden lyckades driva ut Gyllene Grynings våldsmakare och nazisterna fick ställa in sina planerade marscher på grund av stora antifascistiska mobiliseringar. I Chania på Kreta slängdes den lokala Gyllene Gryning-ledaren i havet av antifascister, vid ett annat tillfälle jagade flyktingar och invandrare bort de nazistiska ligisterna.
KKE anses var den bäst organiserade vänsterkraften, med många självuppoffrande militanta kämpar i sina led. Med attacken mot de 30 KKE-medlemmarna i ett av Pireus arbetarområden, som skadade nio personer. ville Gyllene Gryning visa att på gatorna härskar nazisterna. Risken var därför stor att följden av nazisternas attacker mot KKE-medlemmarna leder till det som Gyllene Gryning eftersträvar – sprida rädsla och demoralisering.
Sanningen är att de stora vänsterpartiernas ”djupa sömn” ger nazisterna möjlighet att visa styrka. Både KKE och SYRIZA (ett brett vänsterparti) underskattar det nazistiska hotet, det är som om det aldrig funnits några lärdomar att dra av vad som skedde under 1930-talet. SYRIZA har visserligen tagit några steg mot en större förståelse av hotets allvar och börjat genomföra antifascistiska kampanjer. Men det som gjorts är långt ifrån tillräckligt och i grunden handlar det om att SYRIZA:s ledning uppmanar de lokala aktivisterna att vidta antifascistiska aktioner, ingen vägledning kommer från partiet centralt.
Det finns tyvärr heller
ingen vänsterenhet i kampen mot fascismen. Inte bara KKE utan även ANTARSYA (den
antikapitalistiska vänsteralliansen) vägrar att arbeta tillsammans med andra
grupper/partier i kampen mot fascismen. Inte minst vägrar man samarbeta med
Syriza. Det finns ingen förståelse för att hela vänstern och alla
arbetarorganisationer måste gå samman i en antifascistisk front. Inte heller
tas några verkliga steg för att bygga upp försvarskommittéer, trots att
fascisterna vapentränar under täckmanteln av att man bedriver ”privat
affärsverksamhet”.
Vänstern måste svara
nazisthotet med en kamp inte bara mot regeringen och Trojkan (EU, ECB och IMF)
utan mot hela det kapitalistiska system som föder och göder fascismen.
Men trots de ”officiella” vänsterpartiernas (KKE och SRYZA) svaga agerande finns tusentals antifascister som i allt fler städer organiserar kampanjer och bildar aktionskommittéer för att bekämpa fascismen. Efter mordet på Pavlos Fyssas kommer deras kamp att bli än mer beslutsam. Det finns goda skäl att tro att mordet kommer att bli en väckarklocka för många som fram till nu inte insett hur farligt och allvarligt läget är i dagens Grekland.
Den bästa hyllning vi kan ge till Pavlos Frossas är att kämpa för det han var beredd att stå upp mot– det växande hotet från fascismen – och ta kamp för det han trodde på – ett socialistiskt samhälle. Pavlos Fyssas förlorade sitt liv i strid mot de som han aldrig böjde sig för – fascisterna. Enligt vittnen var hans sista ord: ”Om ni vill slåss, kom en i taget". Men fascisterna som de fega ynkryggar de är vågade inte komma en i taget.
Pavlos Fyssas kommer alltid att finnas med oss. Han kommer vara med på våra banderoller i våra slagord. Vi kommer att se till att han inte dog förgäves!
Andros Payiatsos,
Xekinima (CWI Grekland)