av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv
Industrimärket och LO:s utgångspunkt i avtalsrörelsen ligger på pinsamt låga 4,4 procent. Men gruvarbetarna på LKAB i Kiruna och Malmberget går emot IF Metall och kräver nu lokalt löneökningar på 20 procent.
Offensiv har de senaste veckorna rapporterat om inflationen som ligger på mellan 9-10 procent. Vi har även skrivit om LO:s svek att vika ner sig till 4,4 procent och hört anställdas ilska. Runt om i Europa ställer facken högre löneökningar på runt 10 procent eller högre. Nu kräver gruvarbetarna högre löneökningar än vad facktopparna har gjort.
Demokratiska fack är ledordet för kamp: på LKAB i Kiruna och Malmberget är det på fackliga medlemsmöten som kravet på 20 procent har röstats fram. I Svappavaara är kravet 10 procent och i Gällivare krävs 15 procent.
Tydligt är att kraven från arbetare är långt ifrån facktopparnas. Ordföranden för Gruvtolvan pekade i en intervju ut faktumet att med 4,4 procent som utgångspunkt i förhandlingar är risken överhängande för att hamna lägre än så.
Höjda löner är ett måste för att kompensera den skenande inflationen. Löneökningar med 4,4 procent skulle innebära rejäla sänkningar av reallönerna. Och löneökningar är inget som driver på inflationen, tvärtemot vad etablissemanget och arbetsköparna försöker hävda.
Allt prat om att ”ta ansvar” gäller bara arbetarna, inte handlarna eller storföretag. Enorma vinster plockas fortfarande ut, men vi ska betala höjda priser och på det sänkta löner.
Avtalsråd, förhandlingsdelegationer och facktopparna låter som en dockteater, där de ständigt rapar upp samma argument som arbetsköpare. Det visar också på att förändringen måste komma underifrån.
Medlemmarna borde ha veto, det vill säga att avtal och andra viktiga frågor måste tas av medlemmarna. Men för att få igenom en sådan förändring krävs det demokratiska och kämpande fack, och det kan endast pressas fram av kamp underifrån.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.