av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv
I Ovikenbygden i Jämtland finns planer på brytning av vanadin och berörda bolag hoppas även få bryta uran i stora dagbrott. Med anledning av det anordnade Jämtlands gruvgrupp och Naturskyddsföreningen två gruvmöten den 19 och 20 mars. Två talare var inbjudna, Anders Olof Öhlén från tekniska enheten i Bergs kommun och författaren Arne Müller.
Anders Olof började med de geologiska förutsättningarna för ett stort industriområde på sluttningen till Storsjön, vattentäkt för halva Jämtlands befolkning. Området har Jämtlands bästa jordbruksmark. Det finns mer eller mindre lämpliga områden för gruvbrytning, sa han. Oviken är ett av de mest olämpliga.
Arne tog vid och gav en vidare bild av gruvbrytning. Avfallshögarna vid gruvorna ökar i storlek och därmed risken för urlakning. Arne påpekade att vi inte kan fortsätta på inslagen väg, utan att vi måste hushålla mer effektivt och att vi måste återvinna metaller samt ta hand om de metaller som ligger i avfallshögar vid våra gruvor.
Arne tog också upp den opposition som finns mot gruvplanerna. Han sa att det är bra med tidig opposition och att man i Oviken ser ett kompakt motstånd. En man i publiken frågade: ”Hur ska vi göra? Ska vi sabotera maskinerna?”.
Arnes svar var att det har visat sig på andra håll att det mest effektiva är ett kraftfullt kollektivt agerande, gärna kryddat med lite juridiskt finlir.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.