Hälsa och smittbekämpning före profiter: Ingen återgång utan säkerhet

av Connor Rossoman, Socialist Alternative (ISA England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv

Boris Johnsons senaste uppdatering om regeringens kamp mot pandemin, som försöker skissera fram en ”vägkarta” för att ta landet ut ur nerstängningen, har gjort många i Storbritannien förvirrade. Enligt en opinionsundersökning gjord av YouGov anser endast 30 procent av befolkningen att de förstår den nya parollen ”Förbli alert, kontrollera viruset, rädda liv”. 

Uttalandet den 10 maj har med rätta kritiserats för sin självmotsägande natur, men bakom det svamliga uttrycket ”förbli alert” finns de oroväckande första stegen i riktning mot att i förtid tvinga miljontals människor tillbaka till jobbet under otrygga omständigheter – eftergifter till storföretagens krav.
Regeringens nya riktlinjer är att ”aktivt uppmuntra” arbetare inom sektorer som byggnads- och tillverkningsindustrin att återgå till jobben, tillsammans med andra som inte kan jobba hemifrån. De inom dessa sektorer kan komma att börja jobba igen väldigt snart. Detta samtidigt som ny data visar att lågavlönade och industriarbetare redan löper betydligt större risker för att bli sjuk av och dö till följd av viruset.
Samtidigt har det inte getts några förpliktigande riktlinjer till arbetsgivarna om hur de ska göra arbetsplatserna trygga och säkra i covid-19-eran. Det har heller inte getts någon förklaring på hur ett sådant öppnande skulle kunna göras samtidigt som man undviker en drastisk uppgång av trängseln i kollektivtrafiken – som redan har visat tecken på att bli osäkra.
Transportfackföreningar som RMT har gjort uttalanden där de uppmanar till att transportnätverk som Londons tunnelbana ska stängas om sociala distanseringsåtgärder skulle visa sig vara omöjliga. Om cheferna inte är beredda att vidta de åtgärderna måste arbetarna ta saken i egna händer genom kollektivt agerande.

Vid sidan av detta tillkännagavs preliminära planer på att börja öppna skolorna igen i juni, följt av besöksnäringen i juli. Detta är oroväckande nyheter för de arbetande och unga som då behöver återvända till potentiellt farliga arbetsplatsvillkor. Trots att premiärministern hävdade att vi har ”undvikit en katastrof” tillkännagavs också 4 000 nya fall av covid-19 och att dödssiffran hade ökat till 31 855. 
Eftersom smittspridningstakten för viruset fortfarande är okänd, och med en fortsatt brist på testning och adekvat skyddsutrustning, är vi långt ifrån en situation där det är säkert för de flesta att återgå till jobbet.

Johnsons tillkännagivande kommer efter ett ökat tryck från kabinettet och tories [från Tory-partiet, motsvarande Moderaterna] i bredare bemärkelse om att öppna upp ekonomin igen. 
Ex-kanslern Sajid Javid är den senaste att ansluta sig till figurer som Rishi Sunak och Michael Gove i uppmaningarna om att ”köra så det ryker” – att återuppliva storföretagens vinster så snart som möjligt, även om det innebär att riskera arbetares hälsa och liv. 
Dessa planer kommer att bli en återspegling av trycket från figurer som dessa, likaväl som från kapitalistklassen i sin helhet, som toryregeringen representerar. Målsättningen för den härskande klassen är, allteftersom vi går in i en period av ekonomisk nedgång, att återuppta affärsverksamheterna och få slut på de massiva subventioner som tvingats betala ut för att förhindra en fullständig ekonomisk kollaps.
Liknande steg för att avsluta nedstängningarna har också ägt rum i andra länder under de senaste veckorna. Risken för en andra våg av smittspridning innebär emellertid en allvarlig risk om arbetsplatser öppnar för tidigt, särskilt om de inte har tillräckligt bra skyddsutrustning och kan upprätthålla social distansering. 
Farhågor har redan yttrats ifråga om nya fall i Kina och Tyskland då dessa länder har lättat på sina restriktioner.

Under sektion 44 i Employment Rights Act (ungefär ”Lagen om anställdas rättigheter”) har arbetare rätt att vägra gå till en arbetsplats som de upplever är osäker. Detta utgör för arbetarrörelsen en viktig möjlighet att opponera sig mot Tory-partiets planer. 
Utöver de offentliga uttalanden som uttrycker oro som hittills har gjorts borde TUC (brittiska LO) leda en masskampanj för walkouts mot att arbetsplatser öppnas i förtid på ett osäkert sätt. Fackföreningar som National Union of Rail (Nationella järnvägsarbetarfacket), Rail & Maritime Transport Union (RMT, Sjöfarts- och transportfacket) och National Education Union (NEU, Nationella utbildningsfacket) har sagt att de kommer att stödja varje medlem som går till sådan handling. 
Men det borde inte vara upp till individuella arbetare eller små grupper att komma med sådana uppmaningar. Det är av avgörande betydelse att sådana aktioner är nationellt organiserade och samordnade – inklusive över olika sektorer. Om arbetare på fackligt anslutna arbetsplatser vidtar stridsåtgärder kan detta även snabbt dra in oorganiserade arbetare i en masskamp. 
Även i avsaknad av en tydlig ledning från de fackliga topparna kan arbetarna underifrån ta ledning utifrån arbetsplatserna. Det är viktigt att detta görs kollektivt snarare än att riskera jobben på individuell basis. Om arbetsplatsåtgärder vidtas kommer arbetare att kräva att facken backar upp dem.

Hotet om ett för tidigt återöppnande av verksamheter visar på behovet av arbetarkontroll över när och var en sådan process kan äga rum i syfte att garantera arbetarnas säkerhet, och i förlängningen lokalsamhällets säkerhet. 
Om företagen inte är pålitliga i fråga om att skydda sina anställdas liv bör de tas över i offentlig ägo, under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Istället för att dikteras av trycket på den kapitalistiska marknaden skulle en ekonomi baserad på demokratiskt offentligt ägande tillåta arbetarna att på allvar sätta sin hälsa och säkerhet först.