av Kristofer Lundberg
Hammarkullen är på många sätt en unik stadsdel i Göteborg där politisk- och social mobilisering präglar hela området. Lokalsamhället präglar arbetsplatserna, den offentliga miljön, till och med husfasaderna.
Stadsdelen är på samma sätt som andra förorter utsatt av nedskärningar och privatiseringar, arbetslöshet och trångboddhet, men vad som skiljer Hammarkullen är att mycket av den sociala servicen och offentliga sektorn finns kvar tack vare en offensiv kamp. Genom kamp och organisering, strejker, demonstrationer och ockupationer har civilsamhället räddat fritidsgård, bibliotek och badhus från nedläggning, skola och förskola, vård, omsorg och föreningsliv har försvarats mot den politiska misshandel som stadens styrande under årtionden utsatt området för.
På alla områden har civilsamhället klivit in för att ta plats, som en reaktion mot att områdets utformning planerats utanför Hammarkullen växte en gräsrotsbaserad konst fram där husfasader klätts i mosaik och muralmålningar och i området växer statyer fram som berättar historier om området.
Ur kampen mot att föreningar vräktes från sina lokaler växte en medborgardriven mötesplats fram med Aktivitetshuset.
Den aktiva, utåtriktade lokala organiseringen, där Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar spelar en nyckelroll, har vuxit fram som ett verkligt maktorgan som idag är en huvudspelare i en ny typ av samhällsbygge som växer fram underifrån. Civilsamhället ifrågasätter nuvarande samhällsregler och genom lokal organisering skapas egna med utgångspunkt från behoven, formulerade kollektivt. Fram växer en lokal demokrati som makthavare inte kan ignorera.
Detta har pågått i flera år, men har aldrig formulerats skriftligt tidigare, men nu ska det presenteras som en modell. Det går inte att beskriva när den startat och det har varit en process utan enskilda ägare, som ett resultat av medskapande där alla jobbar på sina håll men ändå gemensamt. Området har en tradition av lokal organisering, där en utgår från områdets behov och vilja, men också av den inre styrka som finns när vi gör saker tillsammans. Hammarkullekarnevalen växte fram underifrån på 70-talet av politiska flyktingar från Latinamerika och är än idag en folkfest som lockar 40 000 till Hammarkullen årligen.
– Det är svårt att säga när Hammarkullemodellen började. Var det med karnevalens första år, med Hammarkullen reser motstånd på 90-talet, med den politiska kampen för vårdcentralen 2004, föräldraprotester för skola och förskola 2009, för att rädda Mixgården 2012, organisering mot våldet 2013, bostadskampen 2015, för att rädda föreningslivet 2017? Det är snarare en process av allt, säger Johannes Lundberg, Rättvisepartiet Socialisternas ordförande i Västra Sverige och boende i Hammarkullen.
Att boende och föreningar i området räddat den offentliga sektorn i området har i sin tur skapat speciella band mellan dem. Den offentliga sektorn har en ständig tanke om att knyta an till lokalsamhället. Emmaskolan arbetar områdesbaserat och med ett samhällstänk som länkar till det lokala. När Nytorpsskolan åkte på läger med eleverna var det ett samarrangemang med de lokala Hyresgästföreningarna. Mixgården är ständigt närvarande och den självklara mötesplatsen för unga och vuxna, hela Hammarkullens hjärta och lungor.
Universitetet har tagit en större plats i dialog och samarbete med lokalsamhället. Folkhögskolan bjuder in föreningslivet i undervisningen. Biblioteket har vänt sig utåt och Bostadsbolaget är mer öppet för verkligt inflytande för hyresgästerna, mer än i något annat område i staden. Minimix växte fram ur att ungdomar skapade en mötesplats, engagerade sig ideellt och visade på behoven för att sen kräva offentliga resurser som skapade arbetstillfällen.
År 2013 bildades förortsrådet Vårt Hammarkullen, ett forum av boende, föreningslivet och arbetsplatser i området. Ett forum för att diskutera en gemensam problembild men också för att hitta lösningar. I Hammarkullen har det i omgångar funnits nätverk och samordning, men det har varit reaktioner för att försvara vad som hotas av nedskärningar. Vårt Hammarkullen blev ett varaktigt forum som blickar framåt och inte bara agerar som brandkårsutryckning vid akuta behov utan är samordnande för samhällsbygge och medskapande.
Bilden delas av Hyresgästföreningen som är sammankallande i Vårt Hammarkullen.
– Rådet samlar alla viktiga aktörer i området, vi diskuterar tillsammans, finner en lösningsorienterad väg på problem, ibland riktas krav på det offentliga, ibland löser vi det själva, säger Jimmy Lied, ordförande Hyresgästföreningen Hammarkulletorget.
Ola Terlegård, ordförande Hyresgästföreningen på Bredfjällsgatan-Gropens Gård, fyller i:
– Processen har funnits här hela tiden, vi har haft flera nätverk liknande Vårt Hammarkullen. Social mobilisering har pågått hela tiden.
Den politiska kampen och sociala mobiliseringen i området har beskrivits löpande, inte minst i Offensiv, men nu finns ett behov av att beskriva den som den samhällbyggarmodell som den faktiskt är, att sprida den utanför Hammarkullen. Hyresgästföreningen har genom projektet Hållbara Hammarkullen gett Lasse Fryk, universitetslektor i socialt arbete, uppdraget att beskriva ”Hammarkullemodellen” för omvärlden.
– Detta är viktigt för att ge en motbild till ”Gårdstensmodellen” som säljs in från de kommunala bolagen och politiska etablissemanget, de representerar en uppifrån modell med repressiva inslag och vi en underifrånmodell med mjuka värden, säger Katarina Tegneskog, ordförande för Sandeslätts Hyresgästförening.
– Med denna modell kan en beskriva ett helt annat sätt att utveckla områden. En modell som utgår från civilsamhället med boendeinflytande, säger Ola Terlegård.
Gårdstensmodellen har omskrivits att de skulle ha löst områdets problem, men vad de gjort är bara att skjuta bort dem till närliggande stadsdelar. Styrkan i Hammarkullen är ett omfattande föreningsliv, lokala aktörer som är samordnade med arbetare inom offentliga sektorn samt en stark politisk ryggrad som fört dem samman. Tillsammans skapar detta en styrka som är hållbar.
I ”Ett manifest för Hammarkullen” har Rättvisepartiet Socialisterna beskrivit hur hållbara samhällen socialt, ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt kan skapas. Rättvisepartiet Socialisternas lokala manifest för Hammarkullen tar upp alla dessa frågor och är inte en pappersprodukt utan något som vuxit fram genom åren i samarbete med boende och det lokala föreningslivet.
Att civilsamhället med dess boende och föreningsliv krokat arm med offentlig sektor, universitet och högskola har inneburit att en vunnit makt och inflytande. Genom sin organisering har en nu inflytande över sitt boende och närmiljö genom dialog med kommunala fastighets- och bostadsbolag. Detta har skapat ett, i dagens samhälle, unikt arbetssätt där alla arbetar områdesbaserat. Alla verksamheter går samman och försöker lösa gemensamma problem.
Den som kommer till Hammarkullen märker genast av att de boende präglar området. Konsten på fasaderna har vuxit ur det lokala, mosaiken i utemiljön lika så, samt de målade entréerna. De årliga kollektiva arrangemangen Hammarkullekarnevalen, Summer Dream Festivalen, andra lokala festivaler, Konstvandring, Midsommar, Grill VM och den ständigt pågående offensiva politiska kampen märks i hela området med massmöten och demonstrationer, hela det offentliga rummet är präglat av det lokala. Det offentliga rummet är mer medskapat i Hammarkullen än i många andra stadsdelar – vi som bor här präglar området.
Varje viktig kamp i området har sina viktiga lärdomar som måste studeras och föras vidare. Det är genom att kunna vår historia som vi kan bygga vår framtid. En ny maktordning har växt fram ur ett enat Hammarkullen. I den processen är vi väl medvetna om att det för att några ska få mer makt krävs att andra lämnar ifrån sig makt. De som sitter på makten har aldrig lämnat ifrån sig den frivilligt, utan makt är något man tar tillsammans genom mobilisering och organisering. Vi är också medvetna om att varje framgång är tillfällig och att vi bara kommer ha det vi är beredda att kämpa för. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.