Hand i hand med Erdoğan in i Nato

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Turkiets despotiska president Erdoğan ställer sig bakom Sveriges Natoansökan och därmed blir Sverige mycket snart den USA-ledda militäralliansens 32:a medlemsland.

Det var i måndags den 10 juli, dagen innan Natos toppmöte i Litauens huvudstad Vilnius skulle börja, som högerns, militärens och vapenindustrins dröm om Natomedlemskap uppfylldes. Detta historiska steg hade föregåtts av att den blåbruna regeringen krupit ännu mer för Erdoğans regim samt löften från Washington om att Turkiet skulle få köpa de amerikanska stridsflygplanen F-16.
Det kan heller inte uteslutas att USA-imperialismen även på andra punkter gått Erdoğan till mötes för att säkra ett svenskt medlemskap, vilket Washington länge önskat.
”Sveriges medlemskap i Nato kommer att innebära en starkare allians och ett säkrare Europa. Som jag har sett på nära håll under den här resan är den svenska försvarsmakten en exceptionellt kapabel och mycket professionell stridskraft. Och Sveriges trupper och kapacitet kommer att stärka Natos insatser, bland annat i Östersjöområdet”, sa den amerikanska försvarsministern Lloyd J. Austin III när han var i Sverige i april i år. Liknande krigshets upprepades i förra veckan av president Biden.

Det svenska medlemskapet stärker Nato både politiskt och militärt. Efter att Sverige går med är alla nordiska länder med i Nato och Östersjön blir i det närmaste ett Natohav.
Beslutet innebär att såväl den svenska försvarsmakten som landets vapenindustri inlemmas i Nato. Som medlem kommer ”Sverige över tid och i ett ’360-graders perspektiv’ – som det heter på Natospråk – bidra till alliansens planläggning, övningar, operationer och insatser”, sa statsminister Ulf Kristersson när han i början av året talade om ”Sveriges roll i Nato”.
I samma tal bedyrade han också att ”svensk försvarsindustri är en omistlig del av vårt engagemang i Nato”.
Medlemskapet innebär kulmen på det Natosamarbete som inleddes på 1990-talet och som har inneburit ett svenskt militärt deltagande i de Natoledda krigsinsatserna i Afghanistan, Libyen och före detta Jugoslavien. Det ständigt fördjupade partnerskapet resulterade till sist i att Sverige blev Natos närmaste partner och med i militäralliansens ”guldklubb”.
Jämsides med att Natosamarbetet stärktes har de politiska och militära banden till USA-imperialismen blivit allt starkare. Det är för att befästa dessa band som det amerikanska luftvärnssystemet Patriot köptes in och placerades på Gotland. Patriot kan kopplas upp till Natoländer som har samma system.

Att Sverige ska bli medlem i Nato innan toppmötets slut har den blåbruna regeringen beskrivit som ett överordnat mål. Ett medlemskap skulle fullborda det historiska paradigmskifte inom utrikes- och säkerhetspolitiken som den tidigare S-regeringen påbörjade på ett kuppartat sätt och med Ukrainakriget som ursäkt.
Sedan Ukrainakrigets start har det svenska etablissemangets alla grenar bedrivit en oemotsvarad hets- och propagandakampanj för svenskt Natomedlemskap och snabb militär upprustning.
Inför den kampanjen hukade även Vänsterpartiet och i Almedalen i år ansåg V-ledaren Nooshi Dadgostar att istället för att regeringens förhandlar med regeringarna i Turkiet och Ungern måste Nato och dess chef Jens Stoltenberg träda in: ”Nu behöver Nato ta sitt ansvar som organisation. Det här ger inte heller en bra bild av den här försvarsorganisationen. Nu får man se till att förbättra sitt anseende” (Svenska Dagbladet den 1 juli). När blev det Natomotståndarnas uppgift att agera rådgivare till Nato?

Den militarism och repressiva politik som har kantat ”Natoprocessen” ger en bild av vad ett medlemskap kommer att innebära.

Såväl de svenska regeringarna, först den socialdemokratiska och sedan den blåbruna, som USA-imperialismen har också varit beredd att gå långt för att förmå Erdoğan att ge sitt bifall till ett svenskt medlemskap.
De svenska regeringarna har skrivit en ny grundlag (terrorlagen), ökat förföljelsen och hetsen mot kurder i Sverige samt avskaffat vapenembargot mot Turkiet för att blidka Erdoğan, och bara veckan innan toppmötet klassade för första gången en svensk tingsrätt i en rättsprocess PKK som en terrororistorganisation.
Samtidigt har det skett en historiskt stor militär upprustning i Sverige för att redan under nästa år nå Natos mål om att medlemsländernas militärutgifter ska motsvara minst 2 procent av BNP.
Det var också först efter att den blåbruna regeringen gjort nya utfästelser till Erdoğan och bland annat lovat i form av ett varaktigt och särskilt bilateralt så kallat säkerhetssamarbete för att ”bekämpa terrorism”, ökad handel med Turkiet och stödja landets strävan att bli med i EU, som den turkiska regimen sa sig vara beredd att stödja ett svenskt Natomedlemskap.
För att blidka Erdoğan har även Nato lovat att en särskild samordnare för terrorismbekämpning ska utses (den turkiska regimen stämplar nästan all opposition som ”terrorism”). Enligt nyhetssajten Bloomberg den 11 juli ska EU även ha lovat den turkiska regimen ”att påskynda landets medlemskapsförhandlingar, inklusive åtgärder för att uppgradera tullunionen och lätta på visumreglerna för dess medborgare”.
Den militarism och repressiva politik som har kantat ”Natoprocessen” ger en bild av vad ett medlemskap kommer att innebära.

Därför säger Socialistiskt Alternativ och Offensiv:
• Nej till svenskt Natomedlemskap och den nya terrorlagen.
• Riv avtalet med Erdoğan. Stoppa utvisningarna till Turkiet.
• Varken Putin eller Nato – kamp mot all imperialism.
• Rusta välfärden, inte militären.
• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre för att möjliggöra en omvandling till civil produktion.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud. Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.

TOPPMÖTE FÖR KRIGSHÖKAR
På Natos pågående toppmöte (Offensiv går i tryck på tisdagkvällen den 11 juli) talas det i hög grad maktspråk, och tongångarna är mer hökaktiga än tidigare. Ukrainakriget, Ukrainas eventuella medlemskap, Nato och det nya kalla kriget mellan USA och Kina samt fortsatt militär upprustning och utarbetande av en handlingsplan för att utöka krigsindustrins kapacitet är toppmötets huvudfrågor. Vid Natos förra toppmöte i Madrid i juni 2022 antog militäralliansen ett nytt så kallat strategiskt koncept, där Kina för första gången beskrivs som ett hot mot Natos intressen, säkerhet och värderingar.
Vid det toppmötet ifjol deltog också Natos partners i Indo-Stillahavsområdet (Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea), och de deltar också i Vilnius för att ytterligare stärka banden till Nato, som planerar att öppna ett så kallat sambandskontor i Japan.
Sverige går med i ett Nato som blir allt mer krigiskt och som likt USA-imperialismen gör en vändning till Asien – ett svenskt medlemskap ökar spänningarna i den imperialistiska maktstrid som hotar att sätta världen i brand.
Tillfälligt har Natomedlemskapet och den militära upprustningen ett stöd i opinionen, men när det fulla betydelsen av medlemskapet börjar stå klart samtidigt som den militära upprustningen oundvikligen betyder både högre skatter och nedskärningar i välfärden kommer opinionen att börja vända igen.
Nu är det viktigare än någonsin att bygga Natomotståndet, stå upp mot militarismen och angreppen mot de demokratiska fri- och rättigheter – och ta kamp mot imperialism och krigshets för att säkra freden.