Hbtq+-förtryckets rötter och hur marxister bekämpar det

av Richard Larsen // Artikel i Offensiv

Under Virtual Marxist University, VMU, som ISA anordnade mellan den 20-25 juli diskuterades flera olika saker, bland annat om hbtq+-förtryckets rötter och hur vi som marxister bekämpar det. Här följer en rapport från den kommissionen.

Det är inte en nyhet att hbtq+-­personer har blivit förföljda, trakasserade, fördömda, fängslade, misshandlade, diskriminerade, utstötta och mördade under tusentals år. Frågan vi ställde oss under det här mötet var hur det kommit att bli så, och vad vi kan göra åt det.
En titt på historien visar att det systematiska förtrycket mot sexuella minoriteter och andra som inte faller innanför ”normen” dyker upp först i samband med att vi började bli bofasta och gick ifrån jägar- och samlarliv till jordbruk, boskapsuppfödning och markägande.
Anledningen till förändringen i attityden står att finna i att det klassamhälle som utvecklades då krävde en övergång från det tidigare nomadiska livet – med små grupper som arbetade och ägde allt kollektivt, och där relationer var obundna och flexibla, och barnen togs om hand av alla i gruppen – till ett familjebaserat system där arv och ackumulerade rikedomar blev den alltmer drivande kraften i samhället. 
Tidigare var varje medlem i gruppen viktig och det rådde mer jämlikhet mellan könen. Man levde på det man kunde producera, jaga eller samla för stunden och det fanns ingen större möjlighet att samla på sig mer än det man orkade bära med sig. 
Eftersom arv inte var viktigt spelade det ingen roll vem som var förälder till barnen, ur ett ekonomiskt perspektiv, och rimligtvis borde inte sexuell läggning, könsidentitet eller olika sexuella preferenser ha varit något att bråka om. 

Det privata ägandet av kapital, mark och resurser medförde att frågan om arvsrätt blev viktig, särskilt när mannen allt mer började ta över den styrande rollen. För att försäkra sig om att just hans barn skulle bli arvingar till hans rikedomar krävdes att kvinnan separerades från andra män. 
Monogamin och kärnfamiljen blev en förutsättning för klassamhällets vidare utveckling. Kvinnans roll kom alltmer att begränsas till skötsel av hem och barn. Ett promiskuöst och icke-reproduktivt sexliv främjade inte klassamhället och började motarbetas av makthavarna, det vill säga de rika och inflytelserika männen som styrde i samhället. 
Utöver detta kom även religion att spela en allt större roll i samhället, och med införandet av de stora monoteistiska religionerna blev förtrycket av kvinnan i allmänhet och avvikande sexualitet i synnerhet alltmer uttalat och sanktionerat. 
Kyrkan och eliten var måna om att skydda sin makt och sina rikedomar, och stiftade både religiösa och världsliga lagar för att bevara den patriarkala maktstrukturen och den monogama familjestrukturen som krävdes för att upprätthålla ordningen. Allt som hotade de strukturerna bekämpades och därför blev också attityderna mot hbtq+-personer och andra normbrytande idéer och sedvänjor allt hårdare.  

Det romerska rikets fall spelade en viktig roll i västvärldens syn på slaveriet, som var vanligt förekommande vid den här tiden – alltså århundradena efter Kristi födelse. Det skedde en signifikant övergång från slaveri till träldom, det vill säga en slags betald arbetskraft där hela familjer lydde under landägarna. 
Den kristna synen på sexualitet tjänade träldomssystemet väl; sex skulle endast vara för reproduktion i det kyrkliga äktenskapet. Allt utanför det, till exempel homosexualitet, var ett hot mot ordningen och bestraffades hårt. 
Under tidig medeltid stärktes kyrkans och markägarnas makt och kontrollen över folks sexualitet och relationer ökade, allt för att hålla underklasserna underdåniga och beroende. Detta tog sig helt absurda uttryck till sist, med häxjakter, inkvisitionen och extrema förföljelser av kvinnor och alla som ägnade sig åt udda sex. 
Så kallade ”onaturliga” sexakter straffades extra hårt eftersom de inte bara bröt mot statsordningen, utan även mot den gudomliga ordningen och således hotade människans status som gudomlig varelse. Dödsstraff, extrem tortyr, straffarbete och landsförvisning var vanliga straff för sådana här brott. 
Dessutom ansåg man att naturkatastrofer, missväxt, sjukdomar, missbildade barn och allt möjligt annat elände kunde vara straff från Gud för att folk hade ägnat sig åt onaturligt sex.
Under medeltiden drabbades många länder av farsoter och befolkningen decimerades betydligt. Därför var det också viktigt för Guds (och klassamhällets) skull att nativiteten ökade, och det kunde ju inte ske om folk höll på med icke-reproduktivt sex. 

En markant faktor för utvecklandet av olika hbtq+-gemenskaper var den industriella revolutionen då det skedde en markant inflyttning av arbetskraft till städerna och brukssamhällena från landsbygden. Arbetarna, som tidigare levt och arbetat nära sina familjer, kom nu att separeras från dem och det betydde att många nu fick större möjlighet att upptäcka och utforska hbtq+-världen. 
Detta innebar också att de fick en chans att motsätta sig och utmana normerna och överklassens ideal. De styrande har därför också i sin tur försökt eliminera sådana risker genom förtryck, lagar, diskriminering, hets, mobbning, assimilering och medicinsk behandling av hbtq+-personer. 
Dock måste tilläggas att detta framför allt riktats mot underklasserna. Makteliten och deras närmsta lakejer har alltid kunnat ta sig friheter och ställa sig utanför rättssystemet när det passat dem. 
Ett praktexempel kan ses i den senaste tidens sexskandaler inom den katolska kyrkan, där de sannerligen inte levt efter sina egna rättesnören. 
Hyckleriet inom monarkierna är också värda att nämna där många levt ett väldigt utsvävande och ”omoraliskt” liv.

Kampen för rättvis behandling och jämställdhet för hbtq+-personer har varit hård och ofta fruktlös genom tiderna. Kyrkan, klassamhället och staten är otroligt mäktiga fiender som inte bara påverkar genom sina egna specifika lagar och dekret, utan de påverkar också folket i allmänhet. 
Vanliga människor som växer upp i ett sexualfientligt och homofobiskt samhälle blir föga förvånande indoktrinerade att anamma liknande känslor och egenskaper. Särskilt religion har visat sig vara ett effektivt verktyg för att styra folks uppfattningar om vad som ska vara normalt eller inte. 
Den högerorienterade nationalismen är på många sätt influerad av religiösa doktriner och det inkluderar i allra högsta grad synen på den ”normala” kärnfamiljen och hatet mot allt som är hbtq+. 
Under nazismen i Tyskland utökades det redan rådande förbudet mot homosexualitet, vilket ledde till en tiofaldig ökning av fällande domar mot homosexuella (cirka 8,000 årligen), och det uppskattas att mellan 5,000 och 15,000 homosexuella personer sattes i tyska arbetsläger under andra världskriget; merparten av dem dog där. 
Ryssland har haft en lång tradition av repression mot hbtq+-personer, och även om den ryska revolutionen 1917 ledde till att homosexualitet avkriminaliserades varade det inte länge. Under stalinismen återinfördes förbudet 1933 och det dröjde ända till 1993 innan det togs bort igen. 
Det betydde dock inte att livet blev särskilt mycket bättre för hbtq+-­personer. Kyrkans makt och statens ovilja att förändra sin attityd är stor, och en nyligen genomförd undersökning visar att homofobin är väl utbredd bland det ryska folket. Det ihop med att det saknas lagar mot diskriminering samt att det finns en väl förankrad anti-hbtq+-­kultur gör kampen svår. 

Kyrkans och statens idé om att den binära könsnormen och monogamin är det enda rätta är både icke-biologisk och ovetenskaplig. 

Samma sak rapporterades under mötet från många delar av världen; från Kina och Hongkong till länder i Afrika, Sydamerika, Kanada och Europa. Till och med Sverige, som åtminstone tidigare räknats som ett fritt och vidsynt land, har på senare tid upplevt en attitydförändring till det sämre för hbtq+-personer, och den kommer till stora delar från högerinriktade partier och dess anhängare. 
Men mötet visade också att kampen långtifrån är förlorad. Erfarenheterna från Stonewall och gayrörelsens framgångar i USA och andra länder har gett ett klart budskap: masskamp lönar sig, och endast genom att inkludera hbtq+-personer i kampen mot kapitalismen kan vi vinna en värld där alla är välkomna, oavsett kön, identitet eller sexuell läggning. 
Hbtq+-personer räknas som minoriteter, men när hundratusentals och miljontals människor sluter upp för att visa sitt stöd är det inte en liten sak längre. Forskning har om och om igen visat att sexualitet, kön och könsidentitet är ett brett spektrum och består av alla möjliga sorters kombinationer. 
Kyrkans och statens idé om att den binära könsnormen och monogamin är det enda rätta är både icke-biologisk och ovetenskaplig. Den är en produkt av kapitalismen. 

Kampen för hbtq+-frigörelse och lika rättigheter måste bli till en kamp mot kapitalism, klassamhälle och dess ”söndra och härska”-uppdelning, där arbetarklassen i bred bemärkelse ingår. Det behöver vara en kamp för socialismen på global skala, där arbetarklassen äger, styr och kontrollerar samhällets resurser och demokratiskt kan förse alla med vad de behöver utifrån behoven. 
Då skapas förutsättningar för att på materiell grund bli kvitt de enorma klassklyftorna och gemensamt se till att ingen lever i nöd.
Under socialismen får alla plats, då repressiva lagar slopas och vi bygger ut av den sociala välfärden, som exempelvis utbildning, bostäder, sjuk- och hälsovård, arbete med mera.