Nazisterna heilade under sin samling. Men Tammerfors slöt upp mot nazisthotet.
Lördag den 21 oktober marscherade den öppet nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) med dess sympatisörer i Tammerfors i protest mot Polisstyrelsens förslag att kriminalisera NMR i Finland. Inför marschen samlades ett knappt tusental motdemonstranter på ett närbeläget torg.
Slagordet ”Hela Tammerfors hatar nazister” förenade antifascistiska motdemonstranter av alla åldrar som ville markera att NMR inte skulle få inta stadens gator och sprida sitt människofientliga budskap utan protester. De antifascistiska motdemonstranterna representerade många samhällsgrupper och bar på färggranna plakat med humoristiska budskap. Under de följande timmarna på torget höll aktivister tal och högläsning av hälsningar från sympatisörer.
NMR och deras sympatisörer samlades samtidigt på ett torg några kvarter längre bort. Deras antal uppgick enligt ögonvittnen till ett hundratal. Ungefär hälften bestod av en busslast tillresta NMR- och Soldiers of Odin-aktivister, varav ett trettiotal från Sverige. Lokalpolitikern Terhi Kiemunki, som blivit utesluten ur Sannfinländarna på grund av sina rasistiska uttalanden, var också närvarande.
Motdemonstrationens avsikt var att stanna på torget, men när nazisterna började marschera genom staden bröt majoriteten spontant upp för att möta dem och blockera deras bana. Polisen hindrade dem genom att blockera de flesta av Tammerfors broar med bilar och tungt utrustad personal.
Tammerfors centrum genomskärs i nord-sydlig riktning av forsen som givit staden dess namn. Motdemonstraterna, som befann sig på den västra stranden, försökte gå över stadens broar för att nå nazisterna som marscherade norrut längs den östra stranden. Ett fåtal smällare och rökbomber kastades mot polisens spärrar, men motdemonstranterna sökte upp nya vägar istället för att utmana polisstyrkorna.
Mindre grupper lyckades successivt att ta sig över broarna. De samlades utanför tingsrättens byggnadskomplex. Några tog sig ända till NMR:s uppsamling på gården och tog del av nazisternas tal, som bestod av rasistisk och antisemitisk propaganda. Till slut skiljde dock polisen på nazister och motdemonstranter och spärrade av ingången till tingsrättens gård med hästar och bilar.
Polisens och motdemonstranternas isolering av NMR-demonstrationen fick den praktiska effekten att förbipasserande inte kunde utsättas för propagandan. NMR:s samling var knappt ens synlig från gatan som fylldes av motdemonstranter.
Med trummor och talkörer överröstade motdemonstranterna nazisterna och blockerade utfarten. Polisen öppnade till slut en väg för nazisternas återtåg. Några av motdemonstranterna kastade smällare och burkar på nazisterna, men de direkta konfrontationerna var minimala. Återtåget förlöpte först via skilda banor, men tillbaka i centrum skingrades nazisterna och deras meddemonstranter. Ögonvittnen rapporterade hur marschen delade upp sig i smågrupper och nazister sprang genom parker, klättrade över staket och köade till hissen i ett parkeringshus för att komma undan.
Polisen rapporterade senare att fyra motdemonstranter häktades, varav två nu har släppts. Förutom enstaka smällare och rökbomber förlöpte demonstrationen lugnt.
I efterhand förnekade motdemonstrationens informationsansvariga att motdemonstrationen var involverad i en konfrontation med nazisterna. Enligt henne befann sig den egentliga motdemonstrationen hela tiden på torget där det officiella evenemanget fortgick. Motdemonstranterna som stormade broarna för att blockera NMR:s marsch representerade därmed inte ”Hela Tammerfors hatar nazister”.
Många av deltagarna i motdemonstrationen är besvikna. De anser att det slutgiltiga ansvaret ligger hos myndigheterna som tillät NMR att organisera sin demonstration trots att en konkret hotbild föreligger. Till exempel deltog Jesse Eppu Torniainen, sju gånger dömd för olika våldsbrott, öppet i marschen. Julius Blomberg, dömd för attacken i Kärrtorp 2013, och flera andra medlemmar av Svenska motståndsrörelsen var också på plats.
NMR och deras sympatisörer missbrukade sin yttrandefrihet för att göra hitlerhälsningar och hålla tal med nazistiska budskap, ageranden som klassas som hets mot folkgrupp. Många frågar sig varför den finländska polisen inte kan agera resolut mot nazister.
Även om NMR är en marginell rörelse hotar dess öppna närvaro minoriteter, rasifierade och personer som rörelsen betraktar som sina politiska fiender. Finska motståndsrörelsen har upprepade gånger misshandlat personer med minoritetsbakgrund eller politiskt aktiva personer. Dess gatuvåld kulminerade när Jesse Eppu Torniainen sparkade ner den förbipasserande Jimi Karttunen på Järnvägstorget i Helsingfors 2016. Karttunen avled senare på grund av sina skador. Torniainen dömdes i tingsrätten till två års ovillkorligt fängelsestraff för grov misshandel. Åklagaren har överklagat domen och yrkar på brottsrubriceringen vållande till annans död.
Trots att både polisen och kvällspressen har spridit en negativ bild av motdemonstrationen i Tammerfors och anklagat den för ”våldsamt upplopp” upplever många av deltagarna att händelsen var positiv. Motdemonstranterna agerade spontant, vågade konfrontera nazisterna, höjde rösten och använde både humor och massans kraft för att visa nazisterna att de inte var i majoritet. Detta hade knappast kunnat åstadkommas för några år sedan.
Finland har saknat en tradition av antifascistiska gatuprotester, även om andra former av demonstrationer har samlat tusentals människor. Därför är lördagens motdemonstration i Tammerfors en viktig upplevelse för deltagarna. Den visar att en nazistdemonstration, med ett trettiotal NMR-medlemmar som sin hårda kärna, inte kunde genomföra en ordnad marsch i Tammerfors utan polisens tungt utrustade stöd. När stödet drogs undan, så som hände under återtåget, skingrades nazisterna och deras svans som agnar för vinden. ■
