av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Måndagens kommunalval har ritat om den politiska kartan i Norge. Högern och Arbeiderpartiet (motsvarande S) gör historiskt dåliga val medan vänstern, Miljöpartiet och partier med fokus på landsbygdsfrågor går framåt.
Fler väljare än någonsin har bytt parti och den gamla politiska ordningen håller på att rasa samman. Uppenbart finns möjligheter för utvecklingen av en stark systemkritisk rödgrön vänster.
AP gör sitt sämsta lokalval någonsin (24,8 procent), men lär ändå hålla sig kvar vid makten i många kommuner tack vare att högern också backar, samt att AP:s samarbetspartier går framåt.
Høyre (motsvarande Moderaterna) gör sitt sämsta val på 48 år (20,1 procent) och rasistiska Fremskrittspartiet gör sitt sämsta val sedan 1991 (8,3 procent). Även Høyres andra samarbetspartier Venstre och Kristelig Folkeparti backar kraftigt. Det kan innebära att statsminister Erna Solbergs Høyre kan hamna utanför styret av Norges fyra största städer.
Utanför de större städerna är det framför allt Senterpartiet som går framåt (14,4 procent), ett mer klassiskt landsbygdsparti än det nyliberala svenska Centerpartiet.
Även Sosialistisk Venstre (SV), Rødt och Miljøpartiet De Grønne (MDG) går starkt framåt. I Oslo vinner de tillsammans 9 nya mandat. MDG blir tredje största parti med 15 procent av rösterna, men tillsammans är SV och Rødt större, och bara någon procent bakom AP. I spåren av ökade klyftor, nedskärningar på välfärden och privatiseringar fortsätter trenden av växande stöd för vänstern, som nu tillsammans med en allt starkare klimatrörelse även lyfter MDG.
Miljöfrågan har också gett förutsättningar för ”Folkaktionen mot mer vägtullar”, FNB, som nu tar plats i en rad kommunfullmäktige – i Bergen blir de tredje största parti. Även om rörelsen är heterogen och får röster från arbetarklassen är många i ledningen långt till höger.
Klimatrörelsen måste bli en rättviserörelse för att kunna sprida sig över hela landet. Det är lätt för MDG:s ordförande Lan Marie Berg att utropa ”Vi älskar vägtullar”, men kanske svårare för lågavlönade arbetare som tryckts ut från staden på grund av höga bostadspriser och tvingas pendla tillbaka.
Både Rødt och SV gör kopplingen mellan behovet av radikala klimatåtgärder och stora satsningar på att minska klyftorna och bekämpa högerpolitiken.
Men om SV och/eller Rødt sätter sig vid makten tillsammans med AP och legitimerar nedskärningar, orättvisa, otillräckliga klimatåtgärder med mera är risken stor att de tappar sitt nyvunna förtroende, precis vad som hände när SV satte sig i en AP-ledd nedskärningsregering fram till 2013.
Om de istället använder den stärkta positionen för att organisera och samla de rörelser som redan finns för att stoppa nedskärningar och privatiseringar, för att blockera ny oljeutvinning och för att rusta upp välfärden finns stora möjligheter de kommande åren.
En nyckelfråga kommer att vara att samla en stark antikapitalistisk och socialistisk pol inom dessa partier, i facket och i olika rörelser som miljö- och välfärdsrörelsen. Speciellt med en annalkande global kapitalistisk kris kan behoven hos människor och miljö bara försvaras genom att utmana de kapitalistiska systemet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.