Centern annonserade i helgen att man vill privatisera även Vattenfall. De andra partierna i högeralliansen hakade snabbt på. Reinfeldts regering har hela perioden sedan valet 2006 agerat langare av statlig och offentlig egendom till privata spekulanter.Enbart de senaste månaderna har apotek och bilprovning privatiserats. Den omedelbara effekten är högre priser. Socialchefer har slagit larm om att de privata apoteken inte går med på avbetalning av dyra mediciner. För bilprovningen räknar utredare med fördubblade priser.
All övergripande planering försvinner. Medan apoteken kommer att överetableras väntar nedläggningar in- om bilprovningen.
För Vattenfall är det extra allvarligt, eftersom privata ägare troligare vill hellre vill ha kärnkraft och kolkraft än att satsa på förnyelsebar energi.
Ministrar som kristdemokraten Mats Odell, centerns Maud Olofsson och folkpartiets Jan Björklund är privatiseringsfundamentalister. Den ökända mäklarfirman Carnegies vd Ka- rin Forseke anställdes av Odell för att sköta utförsäljningen av statliga bolag.
Högerregeringen skulle ha sålt ut mer om inte krisen kommit emellan. Plötsligt var storkapitalet beroende av staten, som fick ta över just Carnegie och ge enorma garantier till bankerna.
Privatiseringarna har flera syften. Att offentligt blir privat avskaffar det politiska inflytandet, även om detta ofta är begränsat. Marknadens diktatur tar över. Fackligt inflytande som arbetsrätt, arbetsmiljöregler o s v riskerar att försvagas, men framför allt öppnar det enorma möjligheter till vinster.
Ett exempel är Stockholm Energi som såldes för 20 miljarder kronor till Fortum. Fortums årliga vinst i Stockholm är dock fem miljarder kronor, vilket visar på vilken inkomstkälla som kommunen har avsagt sig. Det skulle bli samma sak med Vattenfall – statens kassa skulle förstärkas en gång, men det årliga tillskottet på 30 miljarderkronor skulle försvinna. Vårdbranschen är annars den kanske mest lönsamma i landet. Enbart Praktikertjänst, som driver vårdcentraler, gjorde en vinst på 789 miljoner kronor 2009.
Privatiseringarna sker utan motstånd från den röd-gröna oppositionen. Inom vården och skolan, där landsting och kommuner står för pengarna medan privatföretag kammar hem vinsterna, finns det ingen skillnad på om det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som styr. Och utförsäljningen av Telia och Nordea inleddes av Socialdemokraterna.
Men på Kommunals kongress uppstod det en oväntat hård debatt om privatiseringarna. Flera delegater hänvisade till egna erfarenheter av privatiseringar och kritiserade förbundets positiva syn på privatiseringar. ”Nånstans på vägen tappade vi idealen. Det är dags att inse att vi är på fel väg”, menade Lars Lyrström, Skåne. Susanne Dahlqvist från Täby krävde att ”Det är dags att sätta stopp utförsäljningar och konkurrensutsättning”.
Kommunaltoppen, som inte vill erkänna sitt ansvar, lyckades få med sig kongressen på att inte säga nej till privatisering, men tvingades formulera ett beslut om att ”aktivt ta upp kampen mot konkurrensutsättning”.
För Mona Sahlin, och därmed Lars Ohly, är dock privatiseringarna inte en stor valfråga, men för tusentals anställda inom statliga företag, kommuner och landsting är det en fråga om jobb och trygghet. Kommunalare och andra som vill ta kamp måste därför stå oberoende från Socialdemokraterna och de rödgröna. Privatiseringarna tippar balansen i hela samhället högerut.
Rättvisepartiet Socialisterna står för kamp mot privatiseringarna och återförstatligande av det som privatiserats. Samtidigt betonar vi att dagens statliga bolag till stora delar är kopior av privatföretag. Vi står för löntagarnas, brukarnas och lokalbefolkningens demokratiska kontroll och styre av statsföretagen och alla delar av den offentliga sektorn.
