Bombdådet i Oslo och massakern på Utøya, som dödade 76 personer och skadade många, utfördes av uttalad högerextremist. Men Dagens Nyheters ledarsida har gjort till sin uppgift att tona ner högerpolitikens roll i attentaten: ”Det spelar ingen roll om hoten kommer från extremhöger, autonom vänster, organiserad brottslighet, våldsbejakande islamistiska nätverk eller något annat.”
Spelar ingen roll? Skulle DN:s ledarsida kunnat skriva något liknande efter 11 september?
Nästa mening lyder ”Även om Säpo inte ser något akut hot mot samhällsskicket från någon grupp, visar de grymma attentaten i Norge och bomberna mitt i julhandeln i Stockholms city att enskilda gärningsmän kopplade till extrema tankegångar kan åsamka stor skada.”
För DN kan de fruktansvärda dåden i Norge aldrig nämnas utan att ”balanseras” genom att ledarsidan nämner islamister, utan att nämna att dessa också är höger, eller vänsterextremister. Och den högerextreme Behring Beivik må ha varit ensam om dåden, men hans idéer är inte hans egna.
Axessredaktören Johan Lundberg vrider det ett varv till genom att säga att Behring Breivik influerats av nazism, bolsjevism, dataspel osv – allt annat än de islamofobiska idéer som Lundberg själv sprider.
Anders Behring Breivik hade omfattande kontakter med t ex grundarna English Defence League (se artikel här intill). Han talade om att omorganisera Europas konservativa. På 1516 sidor i hans manifest hänvisar han till kristendomen på 506 sidor. Huvudfienderna är tydligt utpekade – islam finns på 716 sidor och marxism på 399. Till kapitalismen hänvisar han på 36 sidor och liberalismen på 119.
Hans hatobjekt ”kulturmarxism” inrymmer allt det som konservativa och reaktionära grupper bekämpar – socialism, internationalism, arbetarrörelsen, feminism, hbt-rättigheter osv. Behring Breivik har valt ordet kulturmarxism eftersom han anser att marxisterna uppnått ”kulturell hegemoni” (ett uttryck från Gramsci), dvs styr över vad som anses vara ”politiskt korrekt”.
Detta å sin sida har uppnåtts på grund av arbetarrörelsens styrka. Trots att Arbeiderpartiet liksom sina socialdemokratiska systerpartier gått högerut under de senaste 20 åren, har Ap och ungdomsförbundet AUF av Behring Breivik uppfattas som ett avgörande hinder för att rasera ”kulturmarxismen”.
Behring Breivik använder samma retorik som nazister och högerextremister när han talar om att det pågår ett ”krig” mot svenskar och norrmän. Att det pågår en islamisering av Europa.
Men extremisterna är inte ensamma om detta. Etablerade politiker har de senaste 10 åren i växande grad angripit muslimer och islam. Efter den 11 september talade USA:s president George Bush om ”kriget mot terrorn” som ett ”korståg”. Krigen i Irak och Afghanistan har uppfattas som ett krig mot islam och har stärkt rasisterna.
Tidningen Expo rapporterade i februari hur tonen hårdnat i Europa: ”Flera europeiska ledare har sagt att ‘multikulturalismen’ har misslyckats. Kritiker menar att utspelen legitimerar högerpopulistisk främlingsfientlighet och Europas extremhöger välkomnar ledarnas uttalande. Senast i raden att hävda ‘multikulturalismens’ misslyckande är Frankrikes President Nicolas Sarkozy. Tidigare har Englands premiärminister David Cameron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel sagt samma sak.”
Flirten med rasism och högerextremism från de ledande borgerliga politikerna har enbart stärkt partier och grupper ännu länge högerut, som Front National i Frankrike och English Defence League i Storbritannien.
Den råa nyliberala politiken med ständiga attacker på arbetare och lågavlönade som förs av dessa politiker har samma effekt – den ger utrymme för högerextremister och rasister. Detta särskilt som fackföreningstopparna inte organiserar en verklig kamp mot högerpolitiken.
Det är samhällsutvecklingen i kombination med de högerexstrema idéerna som ligger bakom terrordåden i Norge. Osäkerheten om framtiden, med krig och djupa ekonomiska kriser som pågår, skapar stor osäkerhet. Behring Breivik kom från den rika etablerade delen av Oslo, en inte ovanlig bakgrund för ledande högerextremister.
Högerns debattörer försöker blanda bort korten. DN skrev i söndags: ”Säpo har sedan länge identifierat tre övergripande hot mot den svenska demokratin: fundamentalistisk islamism, autonom vänsterextremism – och den högerextremism som florerar i den så kallade vit makt-miljön.” Men Behring Breivik kom inte från någon av dessa miljöer, även om vit makt ligger närmast. Han var aktiv i Fremskrittspartiet, ett i Norge etablerat parti.
Att visa hur Behring Breivik fick sina idéer från högern, från konservativa och kristna, kallar DN för ”oanständigt”. Ledarsidan försvarar ”demokratiskt sinnade invandringskritiker” – vilka menar man?
Detta är samma ledarsida där Hanne Kjöller oräkneliga gånger angripit arrangörerna för demonstrationerna i Göteborg för den vandalisering en liten grupp utförde efter hårdhänt ingripande från polisen. Det är samma DN som aldrig tvekar att stämpla vänsterpolitiker för stalinismens brott.
Medias bevakning kritiseras av Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall, i en intervju på dn.se: ”I samband med att fyra män greps misstänkta för att genomföra ett terrordåd i Danmark i början av 2011 riktade sig medierna direkt till muslimska företrädare. Då konfronterade journalisterna även de misstänktas före detta fruar och svärmödrar med frågor om ansvar: ‘Om de inte sett tecken, om de inte visste, om de inte kunnat förhindra?’
Men i den norska terroristattacken är medierna försiktigare mot närstående och trots att Anders Breivik under en tredjedel av sitt liv varit knuten till Fremskrittspartiet, FRP, är det få som offentligt utpekar ett av Norges största politiska partier som delansvarig för gärningsmannens politiska världsbild.”
Efter terrordåden i Norge har alla etablerade politiker talat om behovet av ”öppenhet”. DN skrev söndag den 24 juli. ”Hatet, extremismen och intoleransen är ovanliga organismer eftersom de växer bäst i vakuum. Det bästa sättet att döda dem är med friskt syre, med argument, med ett öppet samtal, med fritt utbyte av tankar.”
Detta är tvärtemot den linje DN och resten av högern förde fram efter den 11 september. Då var det krig och skärpta lagar som gällde. Medan DN fortfarande trodde att islamister låg bakom dåden i Norge ställde tidningens kommentar krav på hårda terrorlagar och övervakning. Faktum är att den norska regeringen omedelbart efter dådet stängde gränserna.
Extremhögern tar till bomber därför att den saknar verklig förankring. Det massiva motståndet mot dåden visas i manifestationer runt om i Norge. Men ”försvar av demokratin” tillsammans med alla möjliga högerpolitiker räcker inte. Arbetarrörelsen, fackföreningar, ungdoms- och vänsterorganisationer, måste mobiliseras för ett socialistiskt program mot rasism och orättvisor.
Per-Åke Westerlund