Högerpolitik – grogrund för våld

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

En relativt lugn sommar övergår i augusti till skottlossning, misshandel, gängkonflikter och bilbränder. Förortens invånare och arbetare har länge varnat för vad som komma skall om inte den sociala nedrustningen bryts. Men samma politiker som har blundat för varningar är nu inte sena med att ropa på hårdare tag.

Det finns en stark vilja hos alla som bor, arbetar eller verkar i förorten att få bukt med otrygghet och kriminalitet. När polisen måste blandas in och rätten ska utdöma sina straff är det redan försent. Samhället har haft alla möjligheter att agera innan, men har låtit bli. Samtidigt är det fruktlöst att tala om att samhället inte har agerat tillräckligt starkt eller snabbt när vi nu befinner oss här. Vad diskussionen borde handla om är hur vi vill att framtiden ska se ut och av vem. 
Då är det otillräckligt att låta hela frågan om gängproblematiken stanna vid frågan om polisiära insatser. 
Kriminaliteten kan bara bekämpas om vi bekämpar nyrekryteringen av unga kriminella.

Att ta hand om de som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin och sitter på ett stort vålds­kapital är en polisiär fråga. Men lika viktigt är att strypa tillgången för nya rekryter, en fråga som inte får tillräckligt utrymme i debatten. Hur kan en stoppa nyrekrytering av unga till de kriminella gängen? Det borde vara en huvudfråga. 
Vi vill inte sörja och begrava fler unga. Våldet och skotten har redan tagit för många och drabbar inte bara de direkt anhöriga, utan hela områden.

Kriminaliteten drabbar oss alla och måste bekämpas med politiska insatser för förebyggande åtgärder. Situationen i arbetarförorterna är resultatet av flera år av politiska svek och social nedrustning och i fattigdomens, arbetslöshetens och trångboddhetens spår växer frustrationen som tar sig uttryck i gängkriminalitet, droger och grovt våld.
Ett hårdare samhällsklimat och utbrett utanförskap har skapat förutsättningar för gängen att etablera sig. 
Våldet är ett direkt resultat av ökade klassklyftor kombinerat med att många unga har tappat hoppet om en bra framtid. Unga idag tror inte att de kommer klara skolan, de tror inte att de kommer få ett arbete och de tror inte att de kommer få en bostad. Avsaknaden av en tro på framtiden är grogrunden för gängrekrytering.

”Det ska inte spela någon roll om du bor i Askim eller Angered. Vi tänker aldrig acceptera de senaste dagarnas händelser med gängkriminella”, skriver inrikesminister Mikael Damberg (S) tillsammans med Mattias Jonsson, ordförande för S i Göteborg och riksdagsledamot, på GP Debatt. 
Men de rödgröna partierna bär ett stort ansvar. Under 24 år har de haft makten i Göteborg, de har skurit ned den sociala servicen, raserat skolorna, skurit ned på föreningslivet, låtit trångboddheten och barnfattigdomen bre ut sig och bostäderna förfalla.
Vad landets arbetarförorter behöver är hopp och framtidstro, vilket bara kan skapas genom kollektivt agerande och kamp för en politik för trygghet och välfärd. Kampen mot våld och kriminalitet måste därför kopplas till kampen för trygghet och välfärd, för bevarande och utbyggnad av lokal service på de idag tomma förorts­torgen. Vi behöver ett förortsuppror för upprustning av förorternas välfärd, arbete, utbildning, fritid och bostad.
Det handlar om att kräva nödvändiga resurser för förebyggande arbete som kan ge hoppet tillbaka till den unga generationen och därmed hindra rekryteringen till de kriminella gängen.

När klassklyftor ökar i spåren av den nyliberala politiken ökar också den sociala oron.
Rättvisepartiet Socialisterna menar att det är de boende och arbetande i förorterna som bäst kan svara på vad som behöver göras.
Efter skottlossningarna i Hammarkullen 2013 samlades hundratals boende och anställda på möten och manifestationer med krav på upprustning av skola och fritid, för jobb och bostad. 
När en lärarvikarie sköts till döds i Lövgärdet 2017 samlades ett 50-tal kultur-, idrotts- och fackföreningar, tillsammans med arbetsplatser och Rättvisepartiet Socialisterna i Angered, och utarbetade ett program till politikerna. På två manifestationer överlämnades kraven till politikerna, bland annat när 1 000 personer marscherade från Angered till Lövgärdet. Kraven var:
• Öka lärartätheten – mindre klasser och barngrupper.
• Fler fritidsgårdar – mer personal.
• Satsa på kultur och fritid – värna föreningslivet.
• Bygg bort trångboddheten – rusta upp förorten.
• Bryt segregationen – bekämpa fattigdomen.
• Stärk socialtjänstens tidiga åtgärder och förebyggande arbete till målgruppen ungdomar i riskzon för kriminalitet.

De styrande politikerna saknar fullständigt viljan att minska klyftor och utanförskap. Det är också ett politiskt våld att barn lämnas efter och marginaliseras, att skolor inte ges de resurser och förutsättningar som krävs för att ens få behörighet till gymnasiet, att den generella välfärden och samhällsservicen läggs ner eller flyttar från förorten och att det inte finns möjlighet till meningsfull fritid för barnen.
Det är dags att den massiva opinionen mot våldet tar sig organiserat uttryck för en upprustning av förorten och att utmana det politiska system som har skapat denna situation.

Läs också: