Högervridningen tydlig i politikernas 1 majtal

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Det fanns en stark efterfrågan efter ett Nej till Nato bland demonstranterna på första maj. Tyvärr fick de inte stöd i detta från de främsta första maj-talarna.

Det går inte att räkna hur många gånger Magdalena Andersson nämner Sverige och svenska folket i sitt förstamajtal på Norra Bantorget i Stockholm. Den allra största delen av talet handlar om att ”knäcka gängen” och fördöma påskkravallerna. Inte ens en känga mot Ebba Busch uppmaning till polisen att skjuta skarpt och skada minst 100 människor får statsministern in.
Andersson konstaterar att problemet är segregationen, men det finns ingen förklaring till varför det finns segregation. Det betonas att man måste göra sin plikt. Är det så att segregation finns för att inte alla gör sin plikt?
Det finns i alla fall noll kritik mot storföretag och det kapitalistiska systemet. Sanningen – att det är kapitalets utsugning av löntagarna som skapar klyftorna i samhället – döljs väl; ansvaret läggs på individen. ”Mycket av det som vi är så stolta över i vårt land – vår industri, vår framgång – det beror ju på hur svensk arbetsmarknad är uppbyggd: plikt och rätt”.

Den stora frågan om Nato är den som tar minst utrymme i Anderssons tal. Vi får veta att oavsett vilket vägval som visar sig bäst för Sverige – läs oavsett om S-ledningen bestämmer att ta in Sverige i Nato eller inte – ”så är en sak säker, svensk socialdemokrati kommer alltid vara en stark röst i världen för fred och frihet”.
Det finns inga gränser för hyckleriet. Sverige har redan vägrat skriva på FN-resolutionen för förbud för kärnvapen för att man anpassar sig till Nato. Det går inte att ta landet in i krigsalliansen och samtidigt påstå att man alltid kommer tala för fred.
Som Dagens Nyheters kommentator Ewa Stenberg konstaterade använde sig statsministern av första maj för att förbereda partiet på ett Natomedlemskap; ”Snart får Andersson lägga blåa fanor till de röda”.

Det här är vad Vänsterpartiet borde ha gjort inför och under första maj – lanserat en massiv gräsrotskampanj mot Natomedlemskap. Partiet har haft 40 000 till 50 000 demonstranter på sina samlingar. Det här var guldläge att ge ett socialistiskt svar och inleda en konkret rörelse – på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden.

Det finns noll kritik mot storföretag och det kapitalistiska systemet. Sanningen – att det är kapitalets utsugning av löntagarna som skapar klyftorna i samhället – döljs väl.

V hade kunnat uppmana till och tagit initiativ till möten, nya demonstrationer och stora insamlingar. Försöka resa ett motstånd åtminstone. Istället säger inte ens Nooshi Dadgostar orden ”Nej till Nato” rakt ut i sitt tal i Kungsträdgården. Det närmsta vi kommer är detta:
”Nu försöker det politiska etablissemanget överge en lång tradition av alliansfrihet bakom lykta dörrar. Det som hållit Sverige ifrån krig. Som har gett oss handlingsfrihet i en föränderlig värld. Våra liv. Vårt beslut. Låt svenska folket få folkomrösta om Nato”.
Sen är det lika mycket hyllning av svensk industri i resten av talet som det var i Magdalena Anderssons tal. Arbetare ska ha respekt. Men systemet med kapitalism – där arbetare utsugs – ska tydligen fortgå.
”Nu ska vi bygga Sverige starkt igen. Klimatkrisen är mänsklighetens största utmaning. Isarna smälter snabbare, havsnivåerna stiger i en ohållbar takt och vädret blir alltmer extremt. Sverige ska vara ledare globalt i grön teknik, inte komma på efterkälken. Jag vill att vi fortsätter bygga ut den förnybara energin, energieffektiviserar det vi producerar och klimatsäkrar våra bostäder och transporter.”

Nooshi Dadgostar har missförstått hela frågan. Det är det kapitalistiska systemet som skapar klimathotet. Det finns ingen grön kapitalism att hylla, det är bara ett nytt sätt för företagen att tjäna pengar.
Inte heller nämner Dadgostar socialism med ett enda ord, utan tar istället ett citat från sin favorit ideolog Per Albin Hansson: ”gärningen är den bästa agitatorn”. Hennes första maj-tal var tyvärr en fortsatt högervridning till höger om tidigare ledares första maj tal.

Istället kommer arbetarklassens motstånd mot kapitalism, imperialism och krig byggas underifrån och rörelsen kommer få skapa nya talare framöver. Där första maj återigen blir socialismens dag.