Höj rösten för resten

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Att ombildningar av hyresrätt till bostadsrätt skulle skapa trygghet är en av de falska paroller nyliberalismen försöker sälja in sig på. Segregering genom utgallring ligger i varje ombildnings DNA. Och inte blir det bättre efteråt heller. Här följer intervjuer med två hyresgäster som hyr av bostadsrättsföreningar.

De kallas ”resthyresgäster”, vilket inte låter så smickrande men ändå är passande. Få bostadsrättsföreningar kan stoltsera med att de behandlar sina kvarvarande hyresgäster speciellt bra. Eftersom föreningen kan tjäna flera miljoner kronor på att sälja lägenheten om hyresgästen flyttar eller går bort ligger det ett ekonomiskt intresse hos föreningen att inte behandla hyresgästerna väl. 
”Resthyresgäst” är också så som Hyresgästföreningen behandlar dessa hyresgäster då föreningen trots alla ombildningar som har ägt rum fortfarande inte har upprättat någon fungerande organisationsstruktur på lokalplanet för dessa medlemmar. 

Båda de kvinnor jag pratar med fick sina lägenheter för att de har speciella behov och har efter ombildningarna för tio-tolv år sedan blivit fast, då det är i princip omöjligt att byta bort ett hyresboende i en bostadsrättsförening.
– Det är ett jättestort svek från det allmännyttiga bostadsbolagets sida att utsätta en redan mycket utsatt grupp för denna utförsäljning. Också att frånta dessa individer rätten till det skydd som de kommunala bostäderna faktiskt innebär. Jag hade fått lägenheten för att jag har speciella behov. Efter ombildningen har jag i praktiken fråntagits mina rättigheter och behandlats av styrelsen på ett integritetskränkande sätt, säger Maria som vill vara anonym.
Anna som också är anonym har en liknande upplevelse:
– Jag gick till hyresnämnden med att bostadsrättsföreningen hotade och trakasserade oss. Det kunde komma in flera personer från styrelsen i min bostad och skrika. Jag vann faktiskt målet i hyresnämnden. Det som händer vid ombildningar är att de som tidigare var ens grannar plötsligt blir ens hyresvärd, hyresvärdar utan någon som helst kompetens på området. De vet ju ingenting om sina hyresgästers bakgrund. Har man till exempel varit utsatt för ett våldsamt förhållande tidigare i livet är det extremt känsligt att bli utsatt för skrik, hot och trakasserier.

Anna och de andra grannarna som också var hyresgäster försökte organisera sig ett tag. Fastigheten har 60 lägenheter och från början var de ungefär 20 hyresgäster. De skapade en trygghetsgrupp som höll kontakt för att backa varandra. Nu är de cirka 12 hyresgäster kvar och funderar på att återuppta kontakten som har legat nere under pandemin. Men det är inte lätt då de känner sig övervakade av styrelsen.
– När man frågar om ett nytt kylskåp blir man nekad. När de skulle renovera mitt badrum skulle det ta två månader, men det tog åtta månader. Under denna tid var jag och mina fem barn utan toalett och dusch. Vi fick gå till simhallen och biblioteket.
Maria har också hon en lång lista på bristande underhåll – framför allt uteblivit underhåll. Hennes lägenhet är kvar på 1980-talets standard.

Det är ett jättestort svek från det allmännyttiga bostadsbolagets sida att utsätta en redan mycket utsatt grupp för denna utförsäljning. Också att frånta dessa individer rätten till det skydd som de kommunala bostäderna faktiskt innebär.

– För 7-8 år sedan kom det en besiktningsman som bland annat underkände badrummet på grund av stora brister. Sedan dess har ingenting hänt. Spolknappen på toaletten fungerar inte, den byts inte ut. Innan hade det tagit dem över två år med åtskilliga påminnelser att byta ut ett trasigt badkar. De vägrade byta ut en golvmatta som var fellagd, som det växte fram stora fläckar på. 
– Jag informeras inte om hyreshöjningar och under många år uteblev både underhåll och hyresavier helt, men hyran drogs på autogiro. Det är också autogirot jag aktivt måste följa för att upptäcka eventuella hyreshöjningar eller felaktiga debiteringar då jag inte får information från föreningen.
– Efter ombildningen saknade föreningen miljöstuga. Då uppmanades vi i flera år av bostadsrättsföreningen att lägga våra sopor i närliggande bostadsbolags miljöstugor, mot detta bostadsbolags vilja. 
– Efter ombildningen krävde styrelsens ordförande att jag skulle komma på ett privat möte med honom i hans lägenhet. Jag var väldigt ung och fann detta mycket obehagligt då han låste dörren, inte lät mig gå in och stod hårdför med korslagda armar. Han hade kollat upp min privata elförbrukning, ifrågasatte varför elräkningarna var låga och kallade mig för spöke. Han ifrågasatte också varför just jag hade haft ett inbrott. Jag förstod inte då direkt att det var fråga om trakasserier för att bli av med mig som hyresgäst men traumat efter denna upplevelse lever kvar i mig än.
– Bostadsrättsföreningens styrelse är utbytt och har väl mognat lite. Men jag känner mig inte trygg på gården eller välkommen. När jag har ställt helt vanliga frågor i gårdens Facebookgrupp – precis som bostadsrättsinnehavarna själva gör – har jag blivit avsnäst. 
Det som är positivt är att Maria nu har fått kontakt med andra hyresaktiva i området och hoppas på stöd och gemensamma diskussioner. 
– Jag har inte fått något som helst stöd av Hyresgästföreningen, trots att jag har kontaktat dem flera gånger om året under tio års tid. 

Hem & Hyra gjorde i början av året en genomgång av dessa cirka 17 000 hyresgäster. De utgör 0,9 procent av landets hyresgäster, men de har så mycket problem att de utgör hela 3,6 procent av fallen i hyresnämnden. Det visar på bristerna. 
Mikael Areskog från Hyresgästföreningen säger att det vanligaste problemet är att bostadsrättsinnehavare, som själva måste bekosta sitt underhåll, inte förstår – eller struntar i – att de måste stå för sina hyresgästers underhåll. Just på grund av detta borde Hyresgästföreningen lägga mycket mer resurser på den lokala organiseringen av ”resthyresgäster”. 
Men fram tills dess – försök gå samman, även om ni bara är några få, och stötta varandra. Ta kontakt med närliggande lokala Hyresgästförening och be om stöd!