Hör vår röst: ”Situationen har förvärrats på alla sätt”

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

När Offensiv gick i tryck den 10 mars hade hungerstrejken och pro­test­ak­tio­nen Hör vår röst pågått i 25 dagar i Göteborg. Det är 60 iranska flyktingar med olika bakgrund, olika politiska övertygelser och olika tro som har förts samman för att tillsammans kämpa för sin rätt till asyl då de räds att utvisas till den iranska diktaturen.
14 av dem har inlett en hungerstrejk som har pågått i 25 dagar. De hungerstrejkande är så svaga att de nu inte lämnar tältet som de ställt upp längs med Avenyn. Ambulans har kallats till platsen flera gånger på grund av flyktingarnas hälsotillstånd.
Offensiv har pratat med några av flyktingarna.

Maryam Haghghoo:
– Jag har varit i Sverige i 1 år. Iran är inte ett säkert land för kvinnor. Vi är omyndigförklarade av männen. Vi saknar rättigheter, vi har inte tillåtelse att gifta oss med vem vi vill. Om en kvinna inte vill ha sex med sin partner har han rätt att gifta om sig och förvägra sin tidigare fru någon ersättning vid skilsmässa, underhåll eller liknande. 
– Vi har ingen yttrandefrihet, ingen rätt att protestera. Kvinnor som vägrar slöja grips, torteras, våldtas och mördas av regimen.

Maryam Nayebolsadri:
– Om en kvinna utsätts för våld i hemmet behöver hon två vittnen som styrker hennes sak då hennes röst inte är värd mer än halva mannens. Även om hon med läkarintyg kan visa på övergrepp krävs två vittnen mot mannens historia. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet är rättslösa. Kvinnor behöver också tillåtelse från sin far eller man för att få studera eller arbeta; vi är mannens ägodelar hela livet.

Behrooz Mirzaeiyan:
– Jag har varit i Sverige i 12 år, jag kom hit som 17-åring. Jag var en politisk artist och riktade kritik mot regimen i mina texter. Det är svårt att hålla på med musik i Iran. Att ägna sig åt rap är absolut förbjudet. Till sist greps jag i min studio. När jag släpptes flydde jag och kom till Sverige. 
– Ända sedan dess har situationen i Iran förvärrats på alla sätt. Vi saknar mänskliga demokratiska fri- och rättigheter, den sociala och ekonomiska situationen är en katastrof, fattigdomen är utbredd och du får inte kritisera diktaturen – då riskerar du att gripas, torteras och mördas.

Shahab Mehregan:
– Jag kom till Sverige för 8 år sedan och var politiskt aktiv under den gröna rörelsens uppsving genom att rapportera från protesterna. Vi gjorde videoreportage och spred artiklar. Vi hade ett filmteam på tre personer. 
– På årsdagen av mordet på Neda 2012 greps min kollega. De letade igenom hans utrustning och gjorde husrannsakan där de hittade kopplingar till mig. Av vår grupp på tre sitter en ännu fängslad, en är i Tyskland och jag befinner mig här. 
– Alla människor vill leva i fred och frihet, men vi kan inte tro att USA eller EU ska komma med friheten. Det måste vara det iranska folket själva som fäller diktaturen och väljer sin väg.