Rättvisepartiet Socialisterna har sedan i våras kämpat tillsammans med paret Karina Kaliadkas och Irina Artemjeva för deras rätt till asyl. Offensiv har tidigare rapporterat om Karina och Irinas situation. Paret kommer ursprungligen från Vitryssland men tvingades att fly till Sverige. För drygt två år sedan kom Karina och Irina till Sverige från Vitryssland, där de förföljdes och trakasserades på grund av sin sexuella läggning.
Hur ser situationen ut i Vitryssland för hbtq-personer?
– Homofobin råder överallt. Hela samhället är genomsyrat av homofobi, från topp till tå. Det är hopplöst att söka hjälp hos polisen till exempel. Det finns inga hbtq-organisationer i Vitryssland, eftersom de inte får registreras. De får inte finnas. Det är även många politiker som uttalar sig väldigt homofobiskt kring olika frågor och kyrkan stöttar politikernas uttalanden.
– Vi har upplevt total utfrysning från samhället. På våra arbetsplatser kunde vi inte säga någonting om vår relation. Vi försökte hela tiden gömma vår relation, men ville till slut inte bli kuvade längre och detta ledde till en massa problem. När vi ringde till varandra misstänkte de oss. Det var som att alla visste. Vi blev utsparkade från våra föräldrar. Det blev helt omöjligt att bo där. Det fanns ingen annan utväg utom att fly från Vitryssland.
– Vi ringde till vår väninna som också är lesbisk och rådslog med henne och några andra. De rådde oss att fly. Vi ville inte utsätta vårt barn för trakasserier från polisens sida. Det bästa var att lämna honom där och ge oss iväg.
Hur har Migrationsverket agerat?
– I vårt ärende har de sagt att det inte finns någon direkt hotbild. Deras bemötande är hemskt. De två sista träffarna vi haft med dem har varit fruktansvärda. Istället för att svara på våra frågor, hotade tjänstemannen Steve Clarke med att sätta oss i förvar. Hans uppgift var att ”bara utvisa folk”, han hade ingen tid att diskutera några frågor med oss. Efter våra försök att få ut handlingar, gav han oss fel adress. Han ljög om att vår advokat hade överklagat. Det hade han inte. Han hotar med att om vi inte lämnar landet frivilligt, kommer de att separera oss med hjälp av polisen.
– Efteråt skickade vi frågor till Migrationsverket, bland annat om det finns nån lag om att separera homosexuella familjer. Vi fick svaret att det inte finns sådana lagar och ”vi kan bara beklaga den felaktiga adressen”. När vi fick rätt adress, var det försent att få ut handlingarna. På Migrationsverkets seminarium, som vi deltog på under hbtq-festivalen i Göteborg, sa de ansvariga bara att de beklagade.
– Det är inte bara vi som drabbats av ett sådant här bemötande, hela systemet är fel.
– Irina har posttraumatiskt stressyndrom, säger Karina. Hon kan inte vara ensam. Hon måste vara nära mig. Om vi separeras så vet vi inte vad som sker. Uppföljningssamtalen som erbjuds oss, är bara för att bli av med oss så snabbt som möjligt. De vill inte fördjupa sig i vårt fall, de vill bara utvisa oss. Så känns det alltid när vi är på Migrationsverket.
– Vi känner att vi passar in i det svenska samhället. Flera organisationer, bland annat Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och RFSL, är lojala mot hbtq-personer. Innan vi kom i kontakt med RS, kändes det som om vi var helt ensamma i världen.
Har det blivit någon förändring i er situation sedan ert deltagande i Göteborg under hbtq-festivalen?
– Det är ingen förändring. Från Migrationsverkets sida är det helt tyst. Det verkar bara vara vanligt folk som bryr sig om oss. Först och främst är det RS som visat störst intresse. Det är ni som alltid håller kontakt och går med oss hela vägen.
Migrationsverkets pinsamma agerande i detta fall och i så många andra visar att det behövs en fortsatt aktiv kamp för asylrätten. Det kan aldrig vara acceptabelt att utvisa människor till tortyr, fångenskap, trakasserier och död.
RS har bara under 2011 hjälpt till att stoppa flera utvisningar genom blockader, protestlistor, demonstrationer o s v. Under Stockholm Pride – precis som under hbtq-festivalen i Göteborg – kommer vi att fortsätta kampanja för Karina och Irinas rätt till asyl.
Robert Bielecki
