Hur agerade Sverige efter talibanernas maktövertagande?

Av

Av SIGBRITT HERBERT // Artikel i Offensiv

”Det är något genant att vi från svensk sida förefaller ligga i bakkant här.” Det är den något otympliga titeln på journalisten Thord Erikssons senaste bok. Underrubriken ”Sverige efter Afghanistans fall” ger en liten antydan om innehållet.

Titeln hämtades från ett meddelande som Sveriges ambassadör i Afghanistan, Torkel Stiernlöf, skickade till UD sommaren innan talibanerna tog över Afghanistan. Meddelandet handlade om hanteringen av lokalanställd personal vid ambassaden i Kabul. När meddelandet skickades hade de flesta europeiska länderna gjort upp planer på vad som skulle hända med deras afghanska personal i händelse av ett talibanskt maktövertagande. Så inte Sverige, som hänvisade till att det var landet som ambassaden var belägen i som hade ansvaret.
Thord Eriksson redogör nästan månad för månad för turerna runt de afghanska lokalanställda och de svenska regeringarnas, både S-regeringens och den nuvarande, agerande (eller brist på agerande). Han har tagit del av mejl, annan korrespondens och har intervjuat berörda. Han tar upp om hur det har gått för flera av de lokalanställda.
En del fick hjälp att komma till Sverige med sina familjer, en del fick inte familjerna med sig, en del fick på egen hand ta sig till Pakistan och hoppas på svensk hjälp därifrån, andra fick hjälp av andra länder som de hade tjänstgjort för, medan åter andra inte fick någon hjälp alls utan lämnades kvar till ett ovisst öde.
Det framgår tydligt i boken hur oförberett Sverige var för talibanernas maktövertagande. En alternativ tolkning är att UD mer eller mindre struntade i de lokalanställda och deras öde.

Thord Eriksson tar också upp ödet för en kille som utvisades till Afghanistan och som skrev dagbok från Kabul för Blankspot. Han försökte sedan flera gånger komma in i EU och lyckades till slut. Hans redogörelse för den grekiska gränspolisens agerande är hårresande. Han fick sedermera asyl i Frankrike.
Det är en bok väl värd att läsa. Två regeringar visar med sitt agerande hur det officiella Sverige betraktar afghaner. Thord Eriksson har gjort ett gediget arbete med att ta fram fakta och söka upp personer, även sådana som befinner sig i andra länder.
Slutligen tar han upp Torkel Stiernlöfs öde. Han engagerade sig för mycket i hur det gick för de lokalanställda, och det fick han betala för. ■