Hur försvara anställnings­skyddet, Sjöstedt?

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

När de påtvingade LAS-­förhandlingarna bröt samman i slutet av september var det en framgång för fackliga gräsrotsaktivister. Farhågorna att LO-topparna skulle gå med på försämringarna byttes till lite hopp. Men när förhandlingarna återupptogs igen förra veckan välkomnades det av Vänsterpartiets snart avgående partiledare Jonas Sjöstedt.

”Mycket goda nyheter att parterna börjar förhandla om arbetsrätten igen!”, skrev Sjöstedt på twitter och meddelade att partiet nu pausar hotet om att väcka misstroende mot regeringen.
Att Sjöstedt blev lika glad som Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Martin Ådahl är talande. V och Sjöstedt ville slippa lägga det misstroendevotum de själva hotat med. 

”Vi har inte satt nån deadline [för misstroende] för vi vill lösa ut frågan” och ”vi vill ge Löfven mer tid”, förklarade Nooshi Dadgostar, om två veckor ny ordförande för V i Sveriges Radio.
Tid till vad? Att få mer tid till att tvinga fram en överenskommelse med LO och PTK (TCO- och Saco-förbund)? PTK har redan gett med sig, nu återstår för Löfven att hjälpa Svenskt Näringsliv att tvinga LO till korset.
”Låt parterna slippa inblandning och hot” skriver Sjöstedt på twitter. Han verkar tro att så länge facket sitter vid förhandlingsbordet finns inte ”inblandning och hot”, när det i själva verket är tvärtom. ”Förhandla, annars lagstiftar vi”, sa regeringen till LO och PTK. Och det enda som finns att förhandla om är försämringar. Facken kunde i bästa fall hänvisa till några mindre justeringar. 
Förhandlingsbordet var riggat på förhand och att påstå någonting annat är grovt vilseledande.

Samma mönster har upprepats flera gånger: 
V hotade att fälla regeringen på hela det nyliberala 73-punktsprogrammet januariavtalet i januari 2019. ”Vi tvekar inte” hette det ända fram tills det var dags att rösta och Vänsterpartiet beslöt att lägga ned sina röster istället för att trycka på den röda knappen. Men, ”vi kommer fälla regeringen om de går vidare med innehållet i programmet”, hette det då.
När det blev dags att fälla regeringen på frågan om strejkrätten i juni 2019 backade Sjöstedt, för strejkrätten ”ingick inte i januariavtalet”. Faktum är att Sjöstedt redan på en pressträff i riksdagen i januari 2018 lovade att fälla regeringen om de inskränkte strejkrätten. Men ”misstroendelöftet om LAS och marknadshyror (…) ligger självklart fast”, lovade Sjöstedt på twitter när strejkrätten inskränktes för ett år sen.
Och nu har Vänsterpartiet justerat sin inställning om försämringar i LAS: om bara LO och PTK kommer överens med Svenskt Näringsliv om försämringarna kan regeringen försämra lagen utan att V väcker misstroendevotum.

”Det är medlemmarna som bestämmer”, sa den strax avgående V-ledaren om förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv i programmet ”en sista kväll med Jonas Sjöstedt”. I verkligheten är det inte så. Till skillnad från andra länder får medlemmarna inte rösta om avtal och förhandlingar i de svenska facken. Det är inte medlemmarna som bestämmer, det är facktopparna. 
Det enda sättet att stoppa försämringarna är genom kamp. Vänsterpartiet borde inte bara stå på sig i sitt ursprungliga misstroendelöfte, de borde ge sitt stöd till de fackliga gräsrotsaktivister som nu kräver att facken utlyser politisk strejk. Till skillnad från V-ledningens fokus att få LO tillbaka till förhandlingsbordet manar Vänsterpartiets fackliga nätverksledning till gemensam strejk efter att förhandlingarna kraschade i LO:s tidning Arbetet. 
Ett riktigt arbetarparti ska delta i gräsrötternas rörelser, inte det politiska spelets villfarelser.