Hur kan kriget i Ukraina stoppas?

Det är nu drygt 1,5 år sedan Rysslands invasion av Ukraina. Krigsutbrottet var en avgörande vändning i världen och har satt sin prägel på hela samhällsutvecklingen, både internationellt men kanske ännu mer i Sverige. Kriget har ”turboladdat” de imperialistiska motsättningarna och framför allt ett allt hetare kallt krig mellan USA och Kina. Hur ska socialister förhålla sig till kriget, och vad är vägen till fred i en konflikt som alltmer utvecklas till ett ”krig genom ombud” mellan stormakterna?

För en stor del av befolkningen i Ukraina är kriget framför allt en attack på deras självständighet, ett försök att underkuva ukrainsk identitet under Putins ”storryska” nationalism.
Kriget måste dock ses i ljuset av en epok av ökade imperialistiska motsättningar och maktsträvanden. I en tid av flera sammanvävda kriser för det kapitalistiska systemet (ekonomiskt, ekologiskt, politiskt, socialt) tenderar motsättningar mellan de olika kapitalistiska blocken att öka. Det handlar om en långsiktig strategisk kamp – vilken imperialistisk makt ska dominera världen under kommande decennier?
Den ryska imperialismen hade innan invasionen 2022 länge gnisslat tänder över Natos och Västs expansion och ökade inflytande i Östeuropa på deras bekostnad. I Ukraina resulterade Majdanprotesterna 2013 i att en ryskorienterad regering ersattes av en Västoritenterad, vilket sågs som en provokation på Rysslands ”bakgård”, och som besvarades med en rysk annektering av Krim och uppbackning av separatister i de östra regionerna Donetsk och Luhansk.

Med ett alltmer splittrat EU under 2010-talet, USA:s ”ombalansering” samt förflyttning av fokus och militära styrkor till Asien för att stoppa kinesisk expansion trodde Putinregimen att de nu hade ”chansen” att återta tappat inflytande.
Regimens självförtroende stärktes också av att deras ingripande vände krigslyckan för Assad i Syrien och av ett ökat ryskt inflytande i Afrika. Det verkar också som att Putin började tro på sin egen propaganda om att de ryska styrkorna skulle välkomnas i Ukraina och ses som ”befriare” från ”nazister”.
När det ryska blixtanfallet i februari 2022 misslyckades till stor del tack vare ett heroiskt motstånd från befolkningen i Ukraina såg Väst och framför allt USA chansen att använda kriget till sin egen fördel. Sedan krigsutbrottet har särskilt USA och EU-länderna gett militärt stöd på över 200 miljarder euro (enligt Kielinstitutet) till Ukraina.
Imperialistiska makter har aldrig brytt sig om rättvisa eller välmående hos världens folk, så heller inte i Ukraina. Se bara hyckleriet där Ukraina beväpnas till tänderna av Väst för att ”slåss mot ockupation”, medan det i Israel är ockupationsmakten som beväpnas – det ockuperade Palestina förlorar till och med humanitärt bistånd.

USA:s mål i Ukrainakriget är flera: att ge Ryssland ett historiskt nederlag, att tvinga fler länder – framför allt i Europa – att ”rätta in sig i ledet” bakom USA i det nya kalla kriget, och att skicka en allvarlig varning till Kina om vad USA-imperialismen är beredd att göra för att stoppa expansion som hotar deras intressen, till exempel i frågan om Taiwan (som Kina hävdar tillhör landet, men som i praktiken är allierat med Väst).
Alla krig har sin historiska bakgrund, men har sin egen dynamik kopplat till världssituationen. Ukrainakriget har alltmer blivit en del av det kalla kriget mellan USA och Kina, där EU-länderna och Ryssland är ”junior partner” på respektive sida. Av den anledningen, och att det kalla kriget hela tiden tenderar att trappas upp, finns det inte mycket som tyder på någon lösning eller avmattning av kriget.
Tvärtom passeras hela tiden nya farliga ”röda linjer”. Väst skickar alltmer avancerade och offensivt inriktade vapen i hopp om genombrott längs fronten, som stridsvagnar, F16-stridsplan och långdistansmissiler. Svenska regeringen planerar att skicka JAS Gripen. På den ryska sidan kan nya massmobiliseringar av soldater förväntas, och i Ukraina fruktas en ny massiv terrorkampanj av missiler och drönare mot infrastruktur för elektricitet, värme och vatten under vintern.
Om Rysslands hotas av ett större nederlag, en förnedring som skulle hota Putins plats vid makten, är det inte omöjligt med direkt militärt stöd från Kina, något som skulle ta världen farligt nära en direkt militär konflikt mellan världens stormakter. Den skräckinjagande tanken på att Ryssland skulle kunna använda kärnvapen kan inte heller uteslutas.

Se bara hyckleriet där Ukraina beväpnas till tänderna av Väst för att ”slåss mot ockupation”, medan det i Israel är ockupationsmakten som beväpnas – det ockuperade Palestina förlorar till och med humanitärt bistånd.

Just nu är dock fronten nästan helt låst, trots upptrappade och intensiva strider under hela sommaren. Det innebär en slakt av tusentals arbetare på båda sidor av fronten. Om kriget fortsätter att vara ”fastlåst” till fruktansvärda mänskliga, militära och ekonomiska kostnader är det förstås möjligt med några slags förhandlingar.
Redan idag finns det skikt inom Republikanerna i USA (till exempel bland dem som avsatte den republikanske talmannen) som är emot nya miljarder till Ukraina. Inte för att de är emot imperialistiska krig, men därför att de tycker att det är ”fel krig” som bedrivs, och att fokus borde riktas direkt mot Kina.
Även opinionen kan påverka, både i Ukraina, Ryssland och Väst. I Ukraina har förtroendet för presidenten och politiker fallit från 60 procent till 44 procent. 42 procent är för att fortsätta kriget till dess att man vunnit tillbaka alla förlorade områden, medan 23 procent är för förhandlingar, även om det innebär territoriella förluster. 21 procent är för en frusen konflikt.
Men även en sådan möjlig ”fred”, eller mer troligt en ”frusen konflikt” à la Nord/Sydkorea, skulle innebära en fortsatt extremt militariserad situation i väntan på nästa krig. Utifrån den förståelsen måste ett socialistiskt program för fred utgå från att bekämpa grunden för konflikten – imperialismen – och stödja sig på de som kan vara en motkraft: den internationella arbetarklassen, som inte har något eget intresse av att ställas mot varandra i en alltmer militariserad och auktoritär värld.

För tillfället är antikrigsrörelsen svag, framför allt för att propagandan har haft stor effekt: att detta är ett krig mellan ”demokratiska” och ”auktoritära” regimer och ett stöd till Ukrainas befrielsekamp. Men med nya händelser, som Västs hycklande i fråga om det nuvarande folkmordet på palestinier och alltmer demokratiska inskränkningar även i Väst, kommer propagandabilden alltmer att krackelera.
Även Zelenskyjs regim lär blir mer ifrågasatt, efter att 70 procent av arbetarna i landet har förlorat rätten till kollektivavtal, landets tillgångar säljs ut till utländska företag, partier förbjuds och att det i praktiken råder undantagstillstånd. Med ett fortsatt brutalt och blodigt krig utan slut kan en ny antikrigsrörelse komma att utvecklas.
En militär ”seger” för endera sidan i kriget utifrån nuvarande regimer och allianser skulle troligen bara kunna ske till priset av hundratusentals fler döda, ett helt förött land och en ännu våldsammare imperialism. Ingen av ”segermakterna” skulle heller acceptera nationella rättigheter för olika etniska och språkliga grupper.
Ett socialistiskt program utgår istället från att ena arbetarklassen i att kämpa mot all imperialism. I praktiken innebär det förstås att kämpa för att alla ryska trupper ska lämna Ukraina, och att det ukrainska folket har rätt att försvara sig mot den ryska ockupationen.
Men det innebär också motstånd mot Natos, USA:s och Västs ingripande i konflikten för att driva den i sina egna intressen och en appell till den ryska arbetarklassen, inklusive den del som har mobiliserats till kriget, att göra motstånd mot Putinregimen som låter de ryska massorna betala priset för sitt våldsamma maktbegär. Kriget har ingen positiv utkomst för arbetare utan en socialistisk och internationalistisk kamp.

För att nå enighet krävs också ett tydligt program med fulla rättigheter för alla nationella grupper, rätt till självbestämmande – även självständighet om de så önskar – inklusive fulla rättigheter för minoriteter. Ett sådant självbestämmande existerar bara i praktiken om det sker utan påtryckningar – till exempel är de ”folkomröstningar” som Putinregimen har arrangerat på Krim och i andra annekterade regioner förstås bara bluff: alla väpnade styrkor måste först bort.
Under kapitalismen kommer de olika härskande eliterna bara att backa från sina krigsplaner om de hotas av en revolutionär kris, det vill säga av massprotester som helt kan göra slut på deras styre. När USA tvingades lämna Vietnam på 1970-talet var det lika mycket den hotande revolutionära rörelsen på hemmaplan (medborgarrättsrörelsen, antikrigsrörelsen, arbetar- och kvinnorörelsen) och internationellt som det väpnade motståndet i Vietnam som tvingades stormakten på reträtt.
När USA anföll Irak 2003 räckte det inte ens med att 30 miljoner människor demonstrerade över hela världen mot krigsplanerna – just därför att den mobiliseringen inte kopplades samman med strejker och andra aktioner som hotade det rådande systemets vinster och som visade på arbetarklassens kollektiva potentiella styrka att utmana det systemet.

Därför är en kamp mot kriget helt och hållet ihopkopplad med frågan om makten – vem ska styra samhällets utveckling? Arbetare och vanligt folks behov av bostad, välfärd och arbete, eller de styrandes jakt på makt, vinster och prestige?

SOCIALISTISKT ALTERNATIV & OFFENSIV STÅR FÖR:
• Rysslands trupper ut ur Ukraina. Nej till USA:s och Natos imperialism och militarism. För ukrainarnas rätt att bestämma sin egen framtid, inklusive minoriteters rätt till självbestämmande.
• Nej till världsordningen där supermakter som Kina och USA slåss om världsherraväldet. För en socialistisk värld som styrs demokratiskt underifrån genom samarbete för människor och naturens bästa.
• Putins krigförande regim, men även Zelenskijs arbetarfientliga styre, måste mötas av arbetarkampsmetoder.
• Inga flyktingmurar. Asyl till människor som flyr krig och förtryck.
• Nej till militärallianser, kapprustning och svenskt Natointräde. Stoppa all vapenexport. Förstatliga och ställ om vapenindustrin till civil produktion.
• För ett demokratiskt styrt försvar av människors liv och hälsa med moderna lager och beredskap. Skyddsrum, fordon och utrustning för att skydda befolkningen mot krig, kris och katastrofer.
• Ingen tvångsrekrytering till värnplikten. Nej till yrkesarmé och nej till anfallsstyrkor. Löntagarnas demokratiska kontroll över polis och militär.
• Fattiga ska inte betala för krig och upprustningen. Stoppa prishöjningarna på mat i världen. Bort med momsen på mat i Sverige, gratis kollektivtrafik, och inga nedskärningar på välfärden.
• Bygg en massiv antikrigs- och antiimperialistisk rörelse bland arbetare, ungdomar och fattiga – den kraft som kan skapa verklig fred.