Hur kan vi få bättre scheman inom vård och äldreomsorg?

av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv

Arbetsplatsombud, tre skyddsombud och två kollegor hade samlat in önskemål från kollegor hur man vill jobba, vilka pass och om det är möjligt att kunna arbeta var tredje helg. Detta är önskemål från personalen som jobbar på Midskogens Vård- och omsorgsboende och vi som skyddsombud satte oss ner och började titta på lösningar.

Som schemat ser ut idag är det ett stort missnöje; folk orkar inte jobba med de tider som är. På sex veckor kan man få upp till två 8-20-turer, och få börja kl 06.30 när man slutat kl 21.30 dagen före samt varannan helg-jobb som minskar tiden man kan få med familjen, vänner och möjligheterna till en fritid överhuvudtaget. 
Det är stor sjukfrånvaro och att man har ett dåligt schema bidrar till detta. För att orka jobba måste man känna att man har en fritid med tillräcklig återhämtning. Veckor med 45 timmars arbetstid måste bort. Att det finns mer delaktighet i att påverka sitt schema ökar känslan av att faktiskt gilla sitt arbete lite mer och att orka gå på jobbet. 

Vi satt många timmar och gjorde schemaförslag med olika rader. Man kan välja på varannan helg och då slippa 8-20-turer, jobba var tredje helg och då få två 8-20-turer. Vi tänkte att vi måste få tillräckligt med återhämtning mellan passen och samtidigt få till ett hälsosammare schema. 
Vi hade ingen ökad bemanning att räkna med, utan från enhetschefen fick vi klara instruktioner att det är samma bemanning som gäller. Så trots en slimmad bemanning som egentligen skulle behöva utökas har vi byggt ihop förslag. 
Dessa förslag bygger på samarbete mellan avdelningarna inom samma schemagrupp, det vill säga att tre avdelningar lägger schemat tillsammans och sedan diffar. Det är viktigt att alla i personalen är flexibla, till exempel om man vill jobba dag en särskild dag kanske man får lägga sig på en annan avdelning. 
Att man diffar fler gånger är viktigt samt att man ger och tar. I utbyte kan man få ett bättre schema med mer återhämtning och bättre tider, det vill säga mer att säga till om angående sin arbetstid. 

Detta är ett sätt man kan påverka saker på sitt jobb på, att det finns kommunikation mellan arbetare och enhetschefen.
Att man samarbetar med kollegor, att det finns skyddsombud, arbetsplatsombud och att man går utbildningarna som facket styr upp. Att läsa på om vilka rättigheter man har, vilka skyldigheter man har, vad är kollektivavtal och så vidare. För det är försämringar hela tiden när borgarna attackerar våra rättigheter såsom att försämra LAS. 

Det finns ett stort överskott i hela Luleå kommun och att vi inom äldreomsorgen varje år får höra att vi ligger minus får en att fråga sig var alla miljoner som Luleå kommun går plus går till. 
Varför investerar man inte i en ökad bemanning som ger oss vad vi behöver för att kunna utföra en dräglig vård, istället för att till exempel ge en gåva som ska hjälpa och stödja det lokala näringslivet?