Högerextremisten Anders Behring Breiviks massaker på Utøya är unik i sin grymhet, med 85 döda och 67 skadade, plus fyra som fortfarande saknas. Idag dominerar chock och sorg, samtidigt som många frågor behöver svar. Vad ligger bakom den högerextrema terrorismen? Hur ska arbetarrörelsen svara?
I närmare 10 år planerade terroristen Behring Breivik sitt dåd, som kombinerade metoderna från två av hans högerextrema föregångare, Oklahomabombaren Timothy McVeigh och de som genomförde skolmassakern i Columbine. Likt McVeigh byggde Behring Breivik en enorm bomb och som skolskyttarna bedrev han kallblodig jakt på sina offer.
Terrordådet i Oslo eftersträvade maximal uppmärksamhet. Bomben förvandlade gator och kvarter runt regeringsbyggnaderna vid Youngstorget till ruiner. Det talas nu om att statsministerns skyskrapa kanske måste rivas. Sju personer dödades, men polisen söker ännu om det finns ytterligare offer.
Alla Norges polisresurser kallades till centrala Oslo samtidigt som terroristen begav sig till sitt huvudmål, AUF-lägret på Utøya. Han utgav sig för att vara en utsänd tungt beväpnad polis,med uppdrag att skydda ön från angrepp. Väl anländ bedrev han 1,5 timmes kallblodiga avrättningar, ropade “ni ska alla dö” varvat med jubelrop.
Medan Behring Brevik körde till lägret på en halvtimme tog det polisen 1,5 timme att anlända. När de väl var ute på ön kapitulerade terroristen omedelbart.
Några timmar innan dådet mailade Anders Behring Breivik ett 1500 sidor långt högerextremt manifest till utvalda mottagare, liksom en film på youtube. Manifestet består också av dagbok som inleddes redan 2002. Manifestets två huvudrubriker anger hans måltavlor: “1. The rise of cultural marxism” [Den kulturella marxismens uppgång] och “2 .Islamic colonization [Islamisk kolonisering].
Behring Breivik hatade marxism, internationalism och islam, och erkände snabbt sina dåd. Han har på internet betecknat sig som konservativ, snarare än nazist eller nyliberal. Han är aktiv kristen, var frimurare och under åren 1999-2006 aktiv i det rasistiska Fremskrittspartiet, landets näst största parti fram till nyligen. Han har bedyrat sin beundran för den nederländske islamofoben Geert Wilders och försökt starta en norsk gren av ökända English Defence League .Han var även aktiv på den svenska nazistiska hemsidan nordisk.nu.
Det socialdemokratiska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF, som för Behring Breivik representerade arbetarrörelsen, var målet för terrordåden. Det finns därför än större anledning för fackföreningar, socialister och vänsterorganisationer att diskutera och ta initiativ. Högern däremot vill famlar efter vad de ska säga. Såväl Sverigedemokraternas pressekreterare och Svenska Dagbladets förstasida på lördagen som Henrik Brors i Dagens Nyheter hade snabbt utpekat islamister som ansvariga för dåden.
Nu gör högerns talespersoner och etablerade politiker sitt bästa för att tala om extremism i allmänhet, utan att diskutera Behring Breviks konservativa miljö. De föredrar att prata om abstrakt om försvar av demokrati och vädja till norsk nationalism. Dagens Nyheters ledarsida söndag 24 jul, som sägs handla om Oslo, nedgraderar attentatet genom att jämföra det med svenska Säpos rapporter om vänsterextremism. Faktum är att både Behring Breivik och Al-Qaida är höger – riktar sig mot arbetarrörelsen, demokratiska rättigheter och kvinnors rättigheter. Socialister däremot, är motståndare till terrordåd från båda dessa grupperingar, liksom den statliga terror som bedrivs av USA-imperialismen och dess allierade.
Terrordåden i fredags är minst lika omskakande för Norge som 11 september var i USA och mordet på Olof Palme var i Sverige. I Norge uttrycktes solidariteten med offren omedelbart när båtägare med risk för sina liv räddade de som flydde från Utøya. Berg av blommor läggs utanför socialdemokratiska lokaler och kyrkor. Det kommer att finnas en växande potential av arbetare och unga som vill göra en insats.
Terrorismen är i grunden en produkt av samhällsutvecklingen. De tidigare stabila välfärdssamhällena i Norge och Sverige har urholkats, med ökade klyftor och nya orättvisor. Utan alternativ från kämpande arbetarorganisationer finns utrymme för rasister och högerextremister att utse syndabockar. Rasister, nazister och kristna fundamentalister lägger skulden på arbetarrörelsen, socialister och invandrare. Etablerade politiker öppnar för detta genom hårdare behandling av flyktingar och underminering av solidariteten med attacker på sjuka, arbetslösa osv.
För att dra bort grogrunden för terrordåden behövs en kämpande arbetarrörelse internationellt. Det behövs kamp mot terrorism, krig, kapitalistisk globalisering och rasism. Detta börjar nu med mobiliseringar mot terrordådet och socialistiska alternativ.
Per-Åke Westerlund
