Kshama Sawant, fullmäktigeledamot i Seattle och medlem i CWI:s sympatisörer Socialist Alternative.
Vart det ännu begränsade uppsvinget för vänstern ska ta vägen sedan kapitalet så klart har vunnit höstens val, tilldrog sig inte oväntat stort intresse under tre sprängfulla möten i den stora Z-salen under årets upplaga av Socialistiskt forum, som i lördags gick av stapeln i ABF-huset i Stockholm.
”Ett nytt hopp och en vänster som vinner”, löd rubriken på det första, där Jonas Sjöstedt intressant nog betonade att Vänsterpartiet tack vare 11 000-12 000 nya medlemmar på 1,5 år är ett nytt och bredare parti, som inte har så mycket att hämta i en högerdominerad riksdag och nu måste liera sig med de sociala och fackliga protester som kan väntas i landets kommuner och landsting.
Även om den omfattande klassanalys som utförts av det fackliga idéutvecklingsinstitutet Katalys redan har publicerats, lyckades utredarna Enna Gerin och Niels Stöber tillsammans med Daniel Suhonen dra fullt hus till presentationen av sin högintressanta valanalys, ”När kapitalet vann valet”.
Att Socialdemokraterna efter årtionden av nyliberal kräftgång i detta val fick en mindre röstandel än 1911 och att S och V tillsammans inte fick mer än 36 procent, jämfört med 60 procent för de blå-bruna, visste väl de flesta. Ändå var den jämförelse som gavs mellan S och SD:s valresultat i väljargrupper som traditionellt röstat S chockerande: bland LO-medlemmar röstade 41 % S (-12 %) och 24 % SD (+7 %); bland arbetare 34 % S (-8 %) och 24 % SD (+6 %); bland arbetslösa 31 % S (-6 %) och 24 % SD (+13 %); bland sjukskrivna 36 % S (-7 %) och 30 % SD (+16 %)!
”Om inte socialdemokratin gör sig av med åtstramningspolitiken kommer väljarna att göra sig av med socialdemokratin”, citeras Jeremy Corbyn i valanalysen, som leder ett av de två undantag som tagit fasta på denna lärdom, Labour och det portugisiska socialistpartiet.
Det är också lätt att instämma med Katalys om att detta måste betyda krav på en ny ekonomisk politik för massiva resurser till den krackelerade välfärden, liksom ett nytt pensionssystem, en ny social bostadspolitik, ett demokratiserat arbetsliv, en aldrig tidigare skådad klimatomställning och en ny regionalpolitik. Men att det idag så slimmat pampstyrda och arbetartömda S likt Labour ska kunna öppnas för en sådan total helomvändning under galgen och dessutom, som Katalys föreslår, införa en totalrenovering av partiet med direktval till ny ordförande har mer att göra med illusioner än med verkligheten.
Socialistiskt forum erbjöd därefter en positiv överraskning i form av ett fullsmockat Z-salsmöte med redaktören Bhaskar Sunkara för den amerikanska vänstertidskriften Jacobin, som är nära lierad med både Bernie Sanders och Democratic Socialists of America, som han har varit vice ordförande i.
Sunkara ställde den viktiga frågan om vad poängen är med att vinna val om de reformer man kämpar för sedan inte genomförs, med hänvisning till både Syrizas kapitulation i Grekland och Mitterands helomvändning i Frankrike från det radikala vänsterprogram som de franska socialisterna vann presidentvalet 1981 på, men sedan släppte under trycket av kapitalisternas investeringsstrejker och kapitalflykt.
Sunkara betonade också att Sanders varken är en del av det politiska etablissemanget eller en socialdemokrat av tidigare västeuropeiskt slag som har lyckats göra krav på allmän sjukvård, kostnadsfri högskola, klimatomställning och andra stora välfärdsreformer mainstream. Han appellerar medvetetet till klasskampen med krav på en ”politisk revolution mot miljardärsklassen” och banar väg för en organisering, som också öppnar upp för den länge isolerade radikala vänster (far left) som kommer att behövas i kampen för att säkra segrar. Med andra ord ett budskap som både Vänsterpartiet och Suhonen skulle behöva reflektera över.
Efter en debatt i New York förra året mellan Kshama Sawant och Bhaskar Sunkara beskrev en artikel i Socialist Alternative den största taktiska skillnaden mellan dem inför årets val som att Kshama Sawant tydligare betonade vikten av 10, 20 eller 30 oberoende socialistiska kandidater, medan Sunkara ville ge ytterligare ett antal år till kampanjer som kunde länkas till demokraterna innan förutsättningarna finns för ett nytt socialistiskt massparti i USA.
