Högerregeringen vill ha skärpta straff för sexualbrott och fler poliser på gator och torg, men det är ingen hållbar åtgärd som går till roten av problemet.
Under det sena 1990-talet gjorde unga tjejer upprop mot sexism och de lägre kvinnolönerna. Denna gräsrotsrörelse gjorde bland annat så att kvinnojouren fick utökade resurser och frågan om jämställdhet dök upp i alla riksdagspartiernas partiprogram.
Idag, lite mer än tio år senare, har debatten tystnat samtidigt som kvinnor fortfarande har lägre löner än män och våldet mot kvinnor fortsätter att öka.
Vi behöver en ny kamp underifrån som kämpar mot de orättvisor som kvinnor lever med idag.
Högerregeringens främsta åtgärd mot sexualbrotten är att straffen ska skärpas.
Livstidsstraff är självklart, skrev Lisbeth Sundén Andersson och Kristina Tharing, ordförande respektive vice ordförande för Moderatkvinnorna i Göteborg, i en debattartikel i GT.
Men straffen i sig kommer aldrig att lösa problemet.
Sexualbrott mot kvinnor kommer alltid att finnas så länge vi lever i ett ojämlikt, kvinnoförtryckande samhälle. Domstolsväsendet speglar det kvinnoförtryckande samhälle där nästan varannan våldtäktsman inte förhörs och där utredningar istället läggs ner. Däri är också mörkertalet förståeligt.
Större klasskillnader, nedmontering av välfärden och ett ekonomiskt hårdare samhälle är några av de faktorer som bidrar till mäns ökade våld mot kvinnor.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver bland annat rätt till självförsvarsutbildning, ökat stöd till kvinnojourer och stöd för kvinnor som misshandlats och förföljts samt att reaktionära, sexistiska och rasistiska domare ska avsättas.
Minela Mahmutovic