Husbykravallerna tio år

Med anledning av att det idag är tio år sedan Husbykravallerna återpublicerar vi denna artikel från Offensiv 1052, den 29 maj 2013.

Massmöte vände Husby

Lugnet har åtminstone tillfälligt lagt sig efter ett par dagar av omfattande kravaller i Husby, som också triggade bilbränder och skadegörelse i flera andra av Stockholms förorter – händelser som har skapat minst sagt förvånade rubriker i en hel värld.

Vändningen kom med onsdagens massmöte mot polisvåld och vandalisering som arrangerades av nätverket Järvas Framtid och fortsatte med ett demonstrationståg på initiativ av tjejgruppen Streetgäris (gäris betyder tjej på turkiska).
Sedan dess har vuxna, ungdomar och föräldrar gått ut i stor skala för att skapa lugn på gatorna. Något som på fredag kväll började förvandlas till en slags folkfest, eller som jag själv rapporterade om på Facebook:
”Här grillas inga bilar, här grillas korv. Lugnet har återvänt till Husby efter onsdagens [den 22 maj] manifestationer av Järvas Framtid och Streetgäris tjejer. Allt fler har nattvan­drat, igår började några grilla och dela ut korv som skänkts av Orient Livs gratis och någon tog ut en bergsprängare med Bob Marley-musik. Ikväll lördag fortsatt korvgrillning och dans & musik arrangerad av Streetgäris. Fullt drag, och lyckliga ansikten. Sällan har väl folk ­spontant börjat tala med varandra så ­spontant sedan rädslan väl övervunnits. Och det var de boende, inte polisen som återställde lugnet”.
Journalister från en hel värld har både under och efter kravallerna fortsatt att strömma till Husby försedda med högerns frågor – om den förra veckans händelser är en följd av en ”alltför generös flyktingpolitik” , misslyckad integration och ”mångkulturalism”.

”Kravallerna i Stockholm reser frågor om invandringspolitiken”, skriver till exempel Financial Times.
Vi i Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och nätverket Järvas Framtid har outtröttligt fått förklara att de här kravallerna är en direkt konsekvens av de senaste tjugo årens nyliberala klasspolitik och klassegregering, som har accelererat ytterligare under de senaste sju åren.
Mitt eget uttalande till Reuters om att ”den värsta vandaliseringen är inte den vi har upplevt de senaste dagarna utan det är den krypande, långsamma vandalisering som högerregeringen har utsatt oss för de senaste sju åren”, har citerats av tidningar i hela världen. Liksom även det faktum att Sverge har den snabbast växande ojämlikheten i något OECD-land.

I nyliberalismens Sverige har finansieringen av skola, vård, omsorg, kollektivtrafik och ­bostadsbyggande undergrävts av borttagna skatter på arv, förmögenheter och fastigheter, liksom av fyra jobbskatteavdrag och sänkt bolagsskatt.
Samtidigt som 40 miljarder kronor i statliga bostadssubventioner per år går till den som äger ett småhus eller en bostadsrätt går inte en krona till hyresrätter.
Vilka är egentligen de största bidragstagarna i högerns Sverige? Hyrskatten är varje månad 2 000 ­kronor större än för villor och bostadsrätter per 100 kvadratmeter. För den som bor i en normalstor trea är skatten 1 600 kronor högre, varje månad!
Sverige är antagligen det enda land i världen där arbetslösa, sjuka och pensionärer betalar högre skatt än de som jobbar för samma inkomst.

Vi har också bekräftat den bild som lyfts fram av ungdomsförening­en Megafonen om att det verkligen var den brutala dödsskjutningen av en 69-årig man som utlöste orolighe­terna.
Också vandaliseringen fick en större omfattning efter polisens brutala ingripande på söndag kväll, sedan även oskyldiga åskådare blev slagna, inklusive två medborgarvärdar som också blev utsatta för rasistiska tillmälen från någon eller några poliser som ”negrer”, ”apor” och ”luffare”.
Ett liknande budskap, med en svidande kritik mot både den förda högerpolitiken, polisens dödsskjutning och brutalitet och den vanmäktiga vandaliseringen av våra egna bostadsområden, uttalades på olika sätt av de uppåt tjugo Husby- och Järvabor som spontant tog till orda under onsdagens stora manifestation, som troligen är den största någonsin i Husby.

Manifestationen den 22 maj ­hade byggts upp med affischer och flygblad som till stor del delades ut av medlemmar i Rättvisepartiet ­Socialisterna och halvtimman innan av de häftigt trummande tjejerna i Rrriot ­Samba.
Bland de talare som spontant steg fram fanns både engagerade boende och föräldrar som Berekhti Amha, Sonja Sherefai, Zargam Assadi och medborgarvärden Mohamed Hagi Farah, äldre Husbyprofiler som Gunnar Johansson, Rauni Gustavsson och Kerstin ”Piglet” Wikström och ungdomar som Ahmed Hussein, RS-talaren Enzo Costa och Ung ­vänsters Jaalle Abdirahim. Förutom Galina Monsalves från S i Husby talade bland andra debattörer och ­politiker som Kurdo Baksi, John Hörnqvist och de båda riksdagsledamöterna Amineh Kakabaveh från V och Karin Wangård från S. Till sist kom även två små och kloka flickor till tals.
Journalisten och husbybon Dura­id Al-Khamisi har i en SvD-artikel gett en intressant inblick i tankarna i huvudet hos en av ­manifestationens åskådare, en ung, arbetslös och marijuanalangande 21-åring som delta­git i kravallerna.
21-åringen, som kallas Omar, beskrivs som en bilbrännare och stenkastare som både gillar att röka gräs och diskutera politik, som med forskare och debattörer på Megafonens Harakat kafé.

”Folk vill att man ska skriva artik­lar, debattera, använda demokratiska system. Allt det där har gjorts, och vad har förändrats, vad har politiker­na gjort för att göra livet bättre för ungdomar?”
Ja, politikerna har rustat ned. Men svaret är kamp underifrån.
Nätverket Järvas Framtid bildades när Stadshu­set för fem år sedan försökte lansera det så kallade Järvalyftet med en ”extreme make over” av Husby, där den anlitade arkitekten Sten Jonssons på stadshuspolitikernas initiativ ­skisserat en rivning av hälften av alla Svenska Bostäders flerfamiljshus i Husby och en lyxrenovering av resten.
De fastigheter som rivits skulle ersättas av småhus ned mot Järvafäl­tet och övriga renoveras till nyproduktionspriser med en ­70-procentig hyreshöjning, vilket fick husbyborna att resa sig i en först spontan och rasande förortsrevolt som övergick i en utdragen kamp.

Proteströrelsens styrka innebar att stadshusmoderaterna efter sex månaders kamp slog till reträtt och att hyresgästföreningen sedan efter 18 månaders förhandlingar kunde uppnå ett ramavtal som inne­bär 20-procentiga hyreshöjningar (cirka 1 100 kronor för en trea) enligt basalternativets lägsta, men ändå omfattande renovering.
Det innebär att Omar liksom de flesta kanske kan bo kvar, även om de blir fattigare än innan ­renoveringen.
Ungdomsföreningen Megafonen, som gjort imponerande försök att involvera och mobilisera även ­Husbys arbetslösa ungdomar, har ett motto som lyder ”en enad förort kan inte besegras”.
Det är en bra paroll, även om det inte räcker med att ena förorten. För-orterna måste få stöd av en ny och mäktig arbetar- och vänsterrörelse i hela landet för att kunna bryta regeringarnas högerpolitik.
Vi har vunnit flera segrar i ­Husby och varje seger har krävt hård och gemensam kamp med uttryckligt stöd av tusentals människor och en mobilisering bland ortens aktivister över alla etniska och åldersgränser. I de senare av dessa strider har Järvas Framtid även fått sällskap av Megafonen och kunnat agerat tillsammans, med stöd i flera andra föreningar.

Trots den Järvadialog som inled­des uppifrån efter den stora striden om bostäderna 2007-2008 har den sociala nedrustningen fortsatt att kanta allt flashigt tal om Järvalyftets små punktinsatser.
Visst har gårdarna och utemiljöerna rustats upp rejält, renoveringar påbörjats och vissa sociala projekt i mindre skala lanserats, som utökade sommarjobb och småskaliga yrkesutbildningar. Ändå har den sociala nedrustningen av skolor, äldreomsorg och fritidsgårdar, fortsatt ­liksom höjda hyror och en svår bostadsbrist.
Det skulle vara omöjligt att ena förorten i strid mot makthavarna utan en tydlig linje mot en ­destruktiv vandalisering av våra egna bostadsområden, som förkastas av nästan alla. De på protestmötet som kritise­rar även de egna ungdomarnas våld hatar verkligen inte ortens stenkasta­re. De kan förstå orsakerna utan att ge en tum till vandaliseringen som metod.
Det är en förutsättning för att kunna ena orten till en ny, hård, bred och uthållig strid för de ungas intressen.

Arne Johansson

 Stor majoritet vill ha skolsatsning▼

• 69 procent anser att svaret på händelserna i Husby är satsning på skolor och utbildning i närområden.
• Det visar en opinionsmätning från Demoskop. 60 procent förespråkade ökad dialog med de boende och 57 procent satsningar på fritidsgårdar och annan ungdomsverksamhet.
• Bara 30 procent ansåg att hårdare straff var svaret och 27 procent ville ge polisen ökade befogenheter.
• Bland ”rödgröna” väljare ville färre än 20 procent ha hårdare straff, medan 81 procent av rasistiska Sverigedemokraternas väljare krävde så.