I den globala arbetarkampen gror fröet till facklig förnyelse

I slutet av juli träffades 250 socialister från 22 länder för en veckas möten med International Socialist Alternative. Bland deltagarna fanns många fackliga aktivister och på ett av veckans mer än 40 möten diskuterades hur stärka fackens ställning och lärdomar från den senaste tidens arbetarkamp.

Matt Smith

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA)

Diskussionen inleddes av Socialist Alternatives (ISA:s sympatisörer i USA) fackliga organisatör James Graham, och Walter, mentalskötare och fackligt förtroendevald samt medlem av Gent LSP/PSL (ISA i Belgien).

– Utgångspunkten för arbetarperspektiven är global, inledde James. Redan före pandemin var ojämlikheten rekordhög. Nu förvärrar den galopperande inflationen krisen, och det interimperialistiska kriget i Ukraina orsakar dramatiska ökningar av olje- och livsmedelspriserna. Detta har fått katastrofala effekter för arbetare världen runt.

I början av pandemin visade ”The Great Resignation” (den stora uppsägningstrenden), som började i USA, att arbetarna var trötta på att arbeta under kapitalismens villkor. Miljoner sade upp sig från sina arbeten i jakt på något bättre. En nyligen genomförd undersökning bland 50 000 arbetare i 44 länder visade att en femtedel av dem är mycket eller extremt benägna att säga upp sig under de kommande sex månaderna.

– Vågen av uppsägningar övergick snabbt i en våg av facklig organisering och strejker. I USA gick anställda vid Starbucks och Amazon ut i kamp för att få rätten att organisera sig fackligt.

Dagens kamp ska också ses i ljuset av fackens försvagning och avsaknad av ledning. Under de senaste 40 åren har aktiviteten i facken varit sjunkande och den fackliga byråkratin, toppstyret, är det främsta hindret för återuppbyggnaden av en kämpande arbetarrörelse. De flesta fackförbund styrs ännu av en konservativ och privilegierad kast som inte hyser någon tilltro till kampen.

Walter förklarade att arbetarna har svarat på dessa hinder genom att organisera sig på tre huvudsakliga sätt:

– Det första är att organisera en kamp inom de etablerade fackföreningar för att avsätta den gamla konservativa ledningen. Det var just den formen av kamp som lyckades avsätta det gamla Hoffa-ledarskapet inom amerikanska Teamsters (transportfacket) och som ledde till att Sharon Graham för ett år sedan valdes som ny ledare för fackförbundet Unite i Storbritannien och Irland med ett löfte om att stärka medlemsdemokratin och driva beslutsam kamp.

Är den vägen stängd kan det vara riktigt att bilda nya fack, som arbetarna vid Amazon i New York har gjort. I Mexiko bröt bilarbetarna, efter att ha organiserat vilda strejker som resulterade i lönehöjningar på 20 procent, med det korrupta fackförbundet CTM och bildat ett eget fackförbund.

Ett annat sätt att övervinna de hinder som den fackliga byråkratin utgör är att organisera gräsrotskampanjer och tvärfackliga nätverk underifrån. I Belgien har vårdpersonal startat kampanjen Santé en Lutte (ungefär Vården i kamp) för att slå tillbaka mot regeringens nedskärningar av sjukvården.

Både Walter och James betonade att arbetare kommer att vara beredda att kämpa för reallöneökningar när priserna nu ökar snabbt.

I den efterföljande diskussionen gjordes flera inlägg om den viktiga roll som ISA-medlemmar har spelat i de framväxande arbetarkamperna runt om i världen.

Drew skildrade de brutala förhållanden som Amazonanställda möter i San Diago, USA. I området där lagret ligget finns ingen kollektivtrafik och anställda tvingas gå långa sträckor i 35 graders värme för att komma till jobbet. Genom att ta kamp lyckades de få till stånd pendeltågstrafik till huvudlagret.

En ISA-medlem från Sydafrika beskrev hur Cloverarbetarna byggde upp en kampanj underifrån för att gå ut i strejk och lade fram tydliga krav, bland annat ett slut på lönesänkningar och åtstramningsåtgärder. ISA-medlemmar i Sydafrika lade fram ytterligare krav, bland annat att förstatliga företaget, vilket har fått stöd från de strejkande arbetarna.

Mark från Tyskland, som är fackligt förtroendevald på den fabrik han jobbar i, gav exempel på hur han genom att organisera regelbundna arbetsplatsmöten har lyckats återuppbygga facket på sin arbetsplats. I Tyskland har antalet fackliga medlemmar rasat, från 13 miljoner 1991 till endast 6 miljoner idag. Men Mark har värvat fler nya medlemmar än någon annan, vilket visar att nedgången för fackföreningsrörelsen inte är oundviklig och att den kan vändas med en politiserad strategi.

Hugh från Socialist Alternative i England, Wales och Skottland förklarade att i takt med att arbetarnas kamp växer kommer arbetarna i konflikt med den arbetsgivarvänliga fackledningen. Genom att lägga fram positiva krav och förslag som kan ta kampen framåt kan ledningen utmanas och stöd fås för en annan facklig politik.

I Storbritannien har ISA lagt fram förslag om att samordna strejker bland järnvägsarbetare, postanställda och andra. I ett fackförbund, Unison, lade ISA-medlemmar förslag om ett riksmöte för förtroendevalda för att diskutera upptrappning av strejkerna.

Tyvärr har många på vänsterkanten ofta en felaktig inställning till den fackliga byråkratin och tar antingen till opportunism eller ultravänsterism.

Eric betonade att politisering är nyckeln till marxistisk organisering på arbetsplatsen. Utan pågående, politiserade diskussioner med arbetskamrater kan vi inte popularisera de kampmetoder och idéer som är nödvändiga för att återuppbygga arbetarrörelsen.

Denna omfattande diskussion om arbetarrörelsen avslutades av Joeferson, historielärare på en gymnasieskola och ISA-medlem i São Paolo, Brasilien.

Han redogjorde för situationen i Brasilien, där lärare upprepade gånger har organiserat strejker, ockupationer och offentliga demonstrationer. Denna militanta taktik resulterade i 30-40 procents ökning av reallönerna mellan år 2008 och 2018. Men fackliga ledare har konsekvent spelat rollen som ”medlare” i dessa strider. Istället för att sporra och stärka arbetarkampen har de gjort ruttna uppgörelser med cheferna och erbjudit arbetarna löneförhöjningar i utbyte mot ökad privatisering.

Fackföreningsledningen håller tillbaka rörelsen och försöker styra den till ”säkra” kanaler, även när Bolsonaro antyder en möjlig kupp om han förlorar nästa val (se Bolsonaros planer på en kupp efter valet).

– Vi måste koppla samman den fackliga kampen med politisk kamp mot högern och social kamp för kvinnors och hbtq-rättigheter. Vi måste vara principfasta men flexibla och kombinera de mest effektiva metoderna för att vinna framgångar i arbetarkampen och samtidigt bygga en socialistisk massrörelse mot hela det misslyckade kapitalistiska systemet.■