Nya M-attacker på arbetslösa och sjuka
För femtioelfte gången påstår Moderaterna att man vill sänka skatten för vanligt folk. Men en lögn blir inte mer sann för att den återupprepas.
I helgen höll M-ledaren Ulf Kristersson ett hemskt sommartal där han bland annat sa att: “När jag satt i den borgerliga regeringen för tio år sedan återupprättade vi arbetslinjen. Vi bröt den tidens utanförskap. Nu är det dags igen”.
Kristersson blev socialförsäkringsminister 2010 med uppdrag att försvara den asociala stupstock som hans alliansvänner infört i sjukförsäkringen år 2008.
“Stupstockens” effekter var katastrofala. De sjuka fick varken ersättning eller rehabilitering. Från 2010 till sista maj 2014 utförsäkrades 82 000 personer, ungefär 1 000 individer varje månad.
Idag vill samme Kristersson och hans parti återinföra stupstocken och på nytt försämra en redan bristfällig sjukförsäkring.
Det är nämligen sämre a-kassa och sjukförsäkring samt ett nedtrappat flerbarnstillägg från fjärde barnet som ska betala Moderaternas nya “jobbskatteavdrag”.
När högern bildade regering år 2006 började man med att slakta a-kassan, ersättningsnivåerna sänktes och a-kasseavgifterna chockhöjdes. En halv miljon lämnade a-kassan och andelen arbetslösa som fick a-kassa sjönk från 80 till 40 procent och andelen är inte mycket högre idag. Moderaterna kallade detta för “arbetslinjen”, men det var precis tvärtom – en rak linje till nyfattigdom – och till sist fick även högern riva upp en del av de försämringar i a-kassan som man hade gjort.
Nu gör Moderaterna återigen ett försök att skjuta a-kassan i sank och får M som de vill ska ersättningsnivåerna och taket i a-kassan samt antalet ersättningsdagar minska.
Inte minst högern, men också S, har sänkt skatten för superrika och storbolag, vilket har resulterat i att skattekvoten, skatternas andel av BNP, rasat till 41,7 procent. År 1990 var skattekvoten drygt 8 procent högre. Om vi idag hade haft samma skattekvot som 1990 hade staten fått in omkring 400 miljarder kronor mer i skatteintäkter under 2022, vilket grovt räknat motsvarar 400 000 välfärdsjobb.
- Jobb, bostad och välfärd till alla – låt superrika, storbolag och banker betala.■
