I marginalen: ”Ingen semester för lågavlönade”

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Sommaren lider mot sitt slut och många har säkert haft semester. Men med de ökande klassklyftorna kommer också effekten att allt fler inte har råd att lämna hemmet för att ha en veckas semester. Det visar Europafackets nya siffror från den 2 augusti. 
I hela EU är det 35 miljoner som inte har råd att lämna hemmet för att ha en veckas semester. Många av dessa är arbetslösa eller fattigpensionärer, men en ökande andel är också låginkomsttagare vars inkomst efter skatt hamnar under 60 procent av medianinkomsten (som i EU benämns som relativ fattigdom, eller ”låg ekonomisk standard”).  
I Sverige är det 422,806 personer som lever under 60 procent av medianinkomsten som inte har råd med en sådan semester. Och Europafackets statistik visar att dessa siffror ökat de senaste tio åren i hela Europa. 
Högst är procentandelen i Grekland, där 90 procent av de under den relativa fattigdomsgränsen inte har råd med semester, följt av Rumänien (86,8 procent), Kroatien (84,7 procent), Cypern (79,2 procent) och Slovakien (76,1 procent).
Flest befolkningsmässigt återfinns i Italien, med 7 miljoner som inte har råd med en veckas semester, följt av Spanien (4,7 miljoner), Tyskland (4,3 miljoner), Frankrike (3,6 miljoner) och Polen (3,1 miljoner).
I åtminstone 16 av de EU-länder med lagstadgad minimilön riskerar arbetarna en lön under 60 procent av medianinkomsten. 
Europafackets generalsekreterare Esther Lynch kommenterade statistiken på deras hemsida:
– Ökningen i semesterojämlikheten visar att den ekonomiska tillväxten i Europa det senaste årtiondet inte har delats rättvist. EU:s direktiv om minimilöner måste förbättras för att se till att löner aldrig är så låga att arbetare lever i fattigdom och att kollektivavtal blir till en rutinmässig del av anställningen för att garantera genuint rättvisa löner för alla.

Många av de lågavlönade arbetare som inte har råd med semester, om de ens har semester (tim­anställda och de med andra otrygga arbetsformer har ju ingen betald semester), tillhör de som har burit upp samhället under pandemin. Matbud, butiksbiträden, omsorgsanställda och andra essentiella arbeten. Som tack får de lägre löner och sämre arbetsvillkor, samtidigt som de rika bara blir rikare.
Det kapitalistiska systemet är genomruttet. Samtidigt är tiden övermogen för en socialistisk samhällsomvandling, där alla får tillfälle att vila ut och där behoven tillgodoses för hela världens befolkning.