I marginalen: ”Liberalerna rasar samman”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Liberalerna är en utrotningshotad skara. ”Vi är ett sargat och splittrat parti”, erkände partisekreterare Juno Blom innan partiresterna samlades till stormöte i förra veckan för att om möjligt hitta en utväg ur krisen. Det gjorde man inte. Skälet var enkelt: Det finns ingen. 
Sedan valet hösten 2018 har Liberalerna rasat i opinionen och har ständigt slagit nya bottenrekord. I de senaste opinionsundersökningarna får Liberalerna knappa 2 procent. ”Faktum är att de 4 procent som L hade när Nyamko Sabuni tillträdde nu framstår som någon form av drömsiffra”, skrev liberala Dagens Nyheter uppgivet i en ledare i förra veckan.
Varje gång som Liberalerna (tidigare Folkpartiet) krisat har svaret från partiledningen blivit att spela ut det rasistiska kortet, kräva hårdare tag på alla områden samt kräva fler robotar och stridsflygplan.
I valet 2002 och efter att opinionsundersökningarna visat att partiet kunde åka ur riksdagen kom det krav på språktester som villkor för svenskt medborgarskap. 
”Vi satte integrationsfrågorna i centrum och vann”, sa partiets dåvarande ledare Lars Leijonborg cyniskt efter valet. Men den påstådda ”vinsten” ledde snart till nya väljarförluster och år 2014 gick partiet till val på hårdare tag i skolan och mer till militären. Valet blev en katastrof och i den egna valanalysen efteråt blev ”förnyelse” detsamma som hårdare flyktingpolitik.

Inte ens alliansregeringarna, där Folkpartiet/Liberalerna ingick, genomförde språktesterna. Istället är det S-MP-regeringen, vilket skrevs in i januariavtalet, som nu genomför Folkpartiet/Liberalernas rasistiska förslag.
Detta har dock inte stoppat det krisande Liberalerna från att hota med att lämna januariavtalet om inte flyktingpolitiken stramas åt ännu mer.
Liberalernas ledare Nyamko Sabuni backade även upp sitt ultimatum med hot om extra val.
– Jag kommer alltid att vara beredd att möta väljarna, sa hon till Svenska Dagbladet. 
Hotet om extra val sände kalla kårar utefter ryggraden på de liberaler som finns kvar och de pressdrakar som stödjer partiet. Raskt kallades det till krismöte, som var att likna vid en dödsmässa. 
Även om det finns några liberala politiker som vill lämna januariavtalet och regeringssamarbetet förenas det mikroskopiska partiet av att man räds ett extra val.
Men oavsett utgången av dagens L-kris är januariavtalet försvagat, och säkert är att från och med nu kan varje val sluta med exit Liberalerna.