I marginalen: ”Motbjudande är bara förnamnet”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

När makteliten samlades på nationaldagen den 6 juni slogs rekord i svenskhet och hyllningar till vad som påstods vara 500 år av ”Sverige som självständig nation”.
Både kung Carl XVI Gustaf och den blåbrune statsministern Ulf Kristersson talade till nationen och förenades i storsvensk patriotism samt öste lovord över Gustav Vasa. ”Här i Strängnäs – bara ett stenkast från min egen trädgård – valdes Gustav Vasa till kung för exakt 500 år sedan”, sa statsministern för att sedan ägna nästan all tid till att attackera och skuldbelägga invandrare.
Gustav Vasa, som backades upp av den tidens stormakt, Lübeck, utsågs till kung på ett herremöte den 6 och 7 juni 1523 efter att ha gjort en uppgörelse med den inhemska adeln.
”Tänk om man hade fått vara med den där sommardagen (den 6 juni 1523)”, sa den nuvarande kungen när han talade med den svenska fanan i handen på nationaldagen och frågade: ”Vad hade vi berättat om Sverige om vi hade fått träffa Gustav Vasa idag?”. Att han själv inte gav något svar mer än vifta med flaggan säger väl en del.
Gustav Vasa var en tyrannisk diktator. Ingen kung blev under sin regenttid så rik som han, och han gjorde Finland till sitt eget hertigdöme. På listan över historiens tio rikaste svenskar finns Gustav Vasa på plats nummer fem.
”Han (Gustav Vasa) gjorde slut på de svenska landskapens urgamla självstyre med ytterst brutala metoder. Han lade ut nya hårda skatter på folket. Han tolererade ingen som helst opposition och lät urskiljningslöst avrätta sina motståndare”, som Dagens Arena skrev den 2 juni.

Under Gustav Vasas tid vid makten skakades landet av flera folkliga uppror, vilka alla krossades i blod. I Dalarna gjorde man uppror tre gånger mot Gustav Vasas terrorregim.
Men det var böndernas resning i Småland och södra Östergötland 1542 och 1543 som blev till den största utmaningen. Denna folkresning, som har gått till historien som Dackeupproret efter upprorsledaren Nils Dacke, var inte bara det största spontana och regionalt förankrade folkupproret i svensk historia, utan även det största bondeupproret i Nordens historia.
Till sist lyckades Gustav Vasas knektar slå ner upproret och döda Nils Dacke, som styckades och vars avhuggna huvud sattes på påle för att avskräcka från framtida uppror. ”Dacken haver fått sin lön”, sa en belåten Gustav Vasa efteråt och för det belönas han idag som ”landets befriare”.
Motbjudande är bara förnamnet.