av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Efter tre år av låga lönelyft. är det nu äntligen arbetarnas tur? Ja, utrymme finns. Men det fanns även då facktopparna skrev under de nuvarande synnerligen dåliga treårsavtalen som alla låg inom det så kallade ”märket” – lönetaket – som Industriavtalet har satt. Ska facken få ut något mer krävs rejäla lönekrav i kronor och ören samt förberedelse för strejk, att medlemmarna får rösta om avtalet och naturligtvis inget ”märke”.
I den senaste avtalsrörelsen har topparna i flera LO-förbund sagt att det nu är dags att överge Industriavtalets ”märke”, för att sedan teckna avtal som inte ger mer än det ”märke” man har sagt sig vara emot. Nu säger dock exempelvis 6F-facken – de fem LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – att ”industriavtalet har spelat ut sin roll. Modellen har misslyckats med att minska klyftorna mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Sedan år 2009 har det knappt skett något utjämning alls mellan könen bland arbetare”, konstaterade 6F-facken när de i juni presenterade sin nya lönebildningsmodell för jämlikhet. Om löftet om ny lönebildningsmodell följs av handling är emellertid en helt annan fråga.
Pappers har som första LO-förbund presenterat sina avtalskrav för 2020 – 4 procent i lönelyft, omkring 1 000 kronor mer i månaden. Inte mycket, men ändå alldeles för mycket om man får tro direktörerna och lönepoliserna i IF Metalls ledning. ”Saknar helt verklighetsförankring”, sa föga överraskande Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten. ”Det är alldeles för tidigt för lönekrav”, kommenterar IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä som i sitt sökande efter en ursäkt för låga lönekrav drog till med att: ”Vi hör prognosmakare som till exempel talar om att det går sämre i Tyskland”. Inte ett ord om att de tyska storbolagen liksom de svenska badar i pengar eller att IG Metall (tyska IF Metall) i våras slöt ett avtal som gav ett lönelyft på 4,3 procent; facket hade krävt 6 procent. Men utfallet var ändå nästan dubbelt upp jämfört med vad IF Metalls avtal gav i årligt lönelyft.
I ljuset av att de senaste åren har varit ett eldorado för skogs- och pappersmassaindustrin och dess storägare, inte minst för Holmens ägare Fredrik Lundberg, är Pappers krav för lågt. Fredrik Lundberg, som ”satsar på aktieägarna i ett mer kortsiktigt perspektiv” (Dagens Industri den 2 september), är Sveriges tolfte rikaste individ och god för cirka 36 miljarder kronor. Hans årsinkomst ligger på 490 miljoner kronor, vilket motsvarar 1 341 industriarbetarlöner.
