I marginalen: ”Rån av välfärd – lönsamt brott”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I mitten av 1980-talet inleddes det borgerliga systemskifte som blev till ett systematiskt rån av välfärden och offentliga medel. Sedan dess har välfärden drabbats av återkommande nedskärningar, samtidigt som enorma belopp har omfördelats till rika och den privata sektorn. 
Högerpolitiken legaliserade plundring och rån av det offentliga. Men hur mycket har välfärden förlorat genom åren? 
I en artikel i Dagens Arena den 19 juni ges ett svar. ”Sveriges sammanlagda offentliga utgifter 2019 hade i reella tal minskat med drygt 462 miljarder kronor jämfört med år 2000”, skriver artikelförfattaren Martin Hedén och tillägger att under samma tid har de privata välfärdsbolagens beräknade (och skattefinansierade) vinstuttag varit omkring 192,5 miljarder kronor.
Rapporten Ökad ojämlikhet i boendet i såren av coronapandemin förmedlar denna talande bild av vad som har gått förlorat: ”År 1980 var Sverige ett föregångsland när det gäller offentliga satsningar inom välfärdspolitiken. Inget annat land satsade så ambitiöst på det sociala skyddet, en tredjedel av BNP. Därefter har avtagande välfärdsambitioner kännetecknat utvecklingen fram till idag. Motsvarande andel var 28,2 procent 2018. Vad betyder då detta? Fem procents skillnad i välfärdsambitioner motsvarar cirka 240 miljarder kronor. För att förstå vidden av denna skillnad kan man jämföra med de totala offentliga kostnaderna för familjepolitiken på 142 miljarder eller kostnaderna på boendeområdet på 19 miljarder 2018.” 
Denna utveckling bakåt har också kantats av ständiga skattesänkningar som främst gynnat de välbärgade och storbolag, vilket sammantaget har resulterat i att Sverige har blivit skatteparadis för de rika samt det land där klyftorna ökar mest och snabbast. 

Om skattekvoten i dag hade legat på samma nivå som 1999 skulle vi ha fått in 240 miljarder kronor mer i skatteintäkter under året. Dessa miljarder hade kunnat förstärka välfärden samt kommuner och regioners ekonomi. Räknar man grovt på att en anställning inom offentlig sektor skulle kosta i snitt en miljon kronor per år innebär det att 240,000 fler välfärdsarbetare skulle kunna anställas, vilket det fackliga idéinstitutet Katalys konstaterade år 2019. 
För att börja ta tillbaka vad som har stulits krävs organisering och kamp för en socialistisk omfördelning som låter de superrika och storbolag betala för jobb, välfärd, bostad och en grön omställning.