I marginalen: ”Rånar samhället på 1 000-tals miljarder”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Nyligen röstade FN igenom en resolution för att etablera ”ett ramverk för samarbete om internationella skatter”. Men Sverige och andra västländer röstade emot resolutionen som syftade till att få till stånd åtgärder mot den skatteflykt som kostar oerhörda belopp. Det har exempelvis beräknats att världens fattiga länder och de så kallade tillväxtekonomierna årligen förlorar runt 1 000 miljarder dollar genom så kallad kapitalflykt, alltså olaglig skatteflykt, kriminalitet och korruption.
För några år sedan beräknades att förlusterna i skatteintäkter på grund av skatteflykt var nästan hundra gånger större än EU:s kostnad för att ta emot en miljon flyktingar.
År 2016 avslöjades (i Panamadokumenten) att ”förmögna svenskar beräknas gömma 500 miljarder kronor i skatteparadis. Det innebär drygt 7 miljarder i undanhållen skatt i Sverige – varje år. Lägger vi till svenska bolags skatteflykt blir summan 46 miljarder kronor i undanhållen skatt – varje år. Det är förskoleplats – med allt inräknat: personal, lokaler och mat – för 344 000 barn. Två av tre barn som går på dagis i Sverige” (SVT den 5 april 2016).

Superrika och storbolag smiter från skatten, trots alla skattesänkningar man har fått. En resolution i ett kraftlöst FN ändrar naturligtvis ingenting.
Inte heller den globala minimiskatt på 15 procent av de internationella storbolagens vinster, som 140 länder sagt ja till, har hejdat skattefusket och skatteflykten. ”Den föreslagna minimiskattesatsen på 15 procent för multinationella företag ­– från början alldeles för låg ­– har i stort sett gjorts tandlös genom en rad kryphål och undantag”, konstaterade en färsk rapport från EU Tax Observatory.
Superrika och storbolag smiter från skatten och belönas samtidigt med nya skattesänkningar. I Sverige betalar superrika ingen förmögenhetsskatt (den avskaffades 2007), och bolagsskatten är nu nere på 20 procent mot över 50 procent i början av 1980-talet. Sverige är nu ett skatteparadis för superrika och börsbolag.
Om superrika och storbolag ska börja betala skatt igen krävs inte bara skattehöjningar, utan att samhället tar över rikedomarna genom ett förstatligande av storbolagen och bankerna samt de superrikas tillgångar. Eller som Karl Marx formulerade det: ”Expropriation av några få exploatörer till fördel för folkets stora massa”.