I marginalen: ”S, högern och kapitalet på samma sida”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Tillsammans med Polens reaktionära regering och regeringen på Malta, som gärna ser att ön förblir ett skatteparadis, går den svenska S-regeringen till storms mot en global minimibolagsskatt på 15 procent som EU-kommissionen och de styrande i nära 140 länder vill införa.
”Varje år undanhåller internationella företag 245 miljarder dollar från sina hemländer genom att rapporterna vinster i skatteparadis som Jersey, Malta och Caymanöarna”, skriver Dagens Nyheter. Det är detta skattetrixande som S-regeringen försvarar med stöd av samtliga högerpartier.
S-regeringen och högern försvarar sin hållning med att förslaget strider mot EU:s så kallade subsidiaritetsprincip, som säger att EU bara ska lagstifta i en fråga om målen för den planerade åtgärden inte kan uppnås lika bra av medlemsländerna själva.
Det är en så kallad princip som påstås ”flytta besluten så nära medborgarna som möjligt”, men som bara finns till för att ge EU ett sken av demokrati och som regeringarna använder sig av när de anser att EU:s högerpolitik inte går långt nog. Som i detta fall med den föreslagna globala minimiskatten, som inte kommer att stoppa racet mot botten.
Det är också långt ifrån säkert att skatten skulle öka de globala skatteintäkterna med motsvarande 1,093 miljarder kronor som västländernas ekonomiska samarbetsorgan OECD hävdar.

I vilket fall har de S-ledda regeringarna, påhejade av högern och ”näringslivet”, länge varit emot en sådan skatt med hänvisningar till att den kan hämma ”innovation och utveckling”. Men vad det handlar om är att se till att Sverige förblir ett fortsatt skatteparadis för rika och storbolag.
Efter alla sänkningar ligger den svenska bolagsskatten på en bottennivå i Europa. Sedan 1990 har den sänkts från 50 till 20 procent. Och det var först efter att exempelvis Volvo AB, en vinstmaskin, avslöjats som nolltaxerare som bolaget började betala skatt i Sverige.
Avskaffandet av först arvsskatten och sedan fastighets- och förmögenhetsskatten medförde att ”på några få år drog S- och M-ledda regeringar ett streck över tre skattebaser som varje år skulle ha gett Sveriges välfärd behövliga tiotals miljarder i intäkt. Skatter som i huvudsak skulle ha betalats av personer som har det mycket gott ställt”, erkänner socialdemokratiska Tiden i sin skildring av hur ”Sverige blev ett skatteparadis för mångmiljonärer”.
S, högern och kapitalet sitter alla samma i båt i försvaret av skatteorättvisorna och klyftorna.