I marginalen: ”Slakt på välfärd tar liv”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Åtstramningspolitikens nedskärningar och den ojämlikhetskris som följer i dess spår skördar omkring 21 000 människoliv per dygn, enligt hjälporganisationen Oxfam.
Nedskärningar i välfärd får även bestående men på folkhälsan. De ökade klassklyftorna har i Sverige fått som följd att medellivslängden i fattigare områden är uppemot 18 år lägre än i mer välbärgade områden. För de kvinnor som tjänar minst har medellivslängden stått stilla i 30 år, men ökat bland andra grupper, mest för de rikaste.

Att nedskärningar slår hårt mot folkhälsan och människors psykiska och fysiska välmående är väldokumenterat. ”Hade åtstramningsförsöken styrts av samma hårda regler som kliniska studier hade ett medicinsk-etiskt råd avbrutit dem för länge sedan. Biverkningarna av åtstramningsbehandlingen har varit kraftiga och ofta dödliga. Några fördelar av behandlingen har inte realiserats… Sociala skyddsnät räddar liv”, slår boken Åtstramning till döds, som kom ut på svenska 2014, fast.
I Storbritannien är nedskärningspolitikens följder förfärande. Den förväntade medellivslängden ökar inte längre, utan minskar både bland kvinnor och män. Barn i Storbritannien är idag kortare än för tio år sedan, vilket sannolikt beror på nedskärningar. Eller som Guardian kommenterade: ”Kopplingen mellan längd, näring och sociala förhållanden kan ses redan i barndomen. Ju fler barn som förnekas, desto kortare blir de.”

Få länder i Västeuropa spenderar så lite på barnens hälsa och utbildning som Storbritannien. Nära ett av tre barn växer upp i fattigdom. Tidigare i år larmade en undersökning gjord av hjälporganisationer om ”skrämmande uppväxtvillkor för barnen. Barn som tvingas växa upp i kalla och mörka hus och gå hungriga eftersom föräldrarna inte har råd med värme och mat. Barn som inte har skor och som regelbundet portas från skolan. Det är villkor som liknar den viktorianska erans (1800-talets Storbritannien)”.
På grund av den tilltagande näringsbristen har också gamla bristsjukdomar som skörbjugg och rakit, eller engelska sjukan, kommit tillbaka. Varje år tas 700 brittiska barn in på sjukhus på grund av bristsjukdomar, som länge har ansetts vara utrotade. Chockerande siffror och en hård dom över både välfärdsslakten och kapitalismen.