Så här i jultider levereras alltid de mest krystade hänvisningar till tomten och hans säck. Ett exempel är de pampar som hoppas att tomten ska komma med en regering i sin säck.
Ett annat är förhoppningen om att tomten inte bara ska komma till sta’n, utan också till Wall Street med en säck av klappar som får börskurserna att gå upp igen. Tomten i detta fall är Trump i luva.
”När ska Trump på nytt bli den snälle mannen som får börsen att ta glädjeskutt?”, frågar sig exempelvis en skribent på ekonomisajten Marketwatch och efterlyser en Trump som på nytt blir den gode tomten som överöser direktörerna och storbolagen med gåvor i form av nya skattesänkningar och avregleringar. Det behöver inte vara jul för att den önskelistan ska slå in.
Apropå önskelista finns det till och med en ”presentguide för miljardärerna” som innehåller allt från smaragdringar till köp av egen ko som efter slakt blir till den godaste hängmörade biff som kan ätas. Det är lika osmakligt som att ett lyxhotell i London låtit pynta sin julgran med 200 konjaksflaskor i miniatyr och i renaste guld. Eller att Vita husets julpynt, som i år bland annat inkluderar en korridor med helröda granar, kostar miljontals kronor för att åskådliggöra vad Trump menar med sitt löfte att ”göra julen stor igen”.
”Jag drömmer om en jul hemma / Där vintergatan slår sin bro”, heter det i den svenska översättningen av den sentimentala plågan White Christmas (Vit jul). Klimatförändringar har dock börjat reducera förhoppningen om snö i juletid landet runt till en utopi.
Sommarens torka sätter också sin prägel på julen. Nyplanterade träd överlevde inte torkan och det hack som orsakats gör att det framöver blir både färre och dyrare granar. Men det finns hopp. Enligt en avhandling finns alla förutsättningar för en större julgransmarknad, men som alltid står det privata ägandet i vägen. Skogsägarna tycker att det kostar för mycket och att avkastningen (vinsten) blir för liten.
”Ni kommer att vara hemma till jul”, sa den tyske kejsaren till soldaterna när det första världskriget inleddes hösten 1914. De flesta av dem kom aldrig hem igen.
Sedan dess har härskarna alltid lovat att det onda och de dåliga tiderna är över ”när juldagsmorgon glimmar”… Om det vore så väl.
God jul och ett gott, rött nytt år.
