Den inhemska högkonjunkturen har nått sin höjdpunkt och de senaste rapporterna om vart svensk ekonomi är på väg är lika dystra som vädret i början av december.
Svajigast är det på bostadsmarknaden, där prisfallet skulle vara en positiv nyhet om det inte vore för den samtidiga minskningen av byggandet.
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) i november påbörjades byggandet av 39 100 lägenheter under de tre första kvartalen 2018, en minskning med 16 procent jämfört med samma period 2017. Siffrorna är preliminära, men ger en tydlig bild av en starkt nedåtgående trend. Till det ska läggas att: ”Byggbolagens planer på att anställa vänder nu ner för första gången på fem år”, skriver fackförbundet Byggnads tidning Byggnadsarbetaren den 28 november under rubriken ”Hårda slaget mot byggjobben – oroväckande trend”.
Enligt bransch- och arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier (BI) väntar ett större ras nästa år. Under 2019 påbörjas bygget av 42 500 bostäder – ett tapp med 21 500 sedan konjunkturtoppen 2017 spår BI i sin konjunkturprognos från oktober i år. Det skulle innebära att en tredjedel av marknaden för nyproduktion har försvunnit på två år, vilket får allvarliga negativa spridningseffekter på andra delar av ekonomin eftersom bostadsbyggandet har varit en av samhällsekonomins tillväxtmotorer.
Den giftiga cocktailen av högerpolitik, bostadsbrist samt vinsthungrande byggmonopolföretag och storbanker har blåst upp en enorm låne- och bobubbla i Sverige. Att räntan har legat på minus har dessutom gjort att hushållens skulder fortsatt att öka betydligt snabbare än både inkomster och BNP. Skulderna består främst av bolån och nu flaggar Riksbanken för räntehöjningar.
Vart femte hushåll i de tre storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm skulle inte klara boräntor på normalnivåer, enligt en Sifo-undersökning som har gjorts på uppdrag av mäklarbyrån Bjurfors och som redovisades i oktober.
För de rikaste finns naturligtvis alltid en marginal, men för allt fler saknas dessa marginaler och med alla de sår som har rivits upp i välfärden har samhällets motståndskraft mot ekonomiska nedgångar kraftigt försvagats. Det i sin tur gör att när det börjar vända nedåt kan allt fler oskyldiga straffas för en kris som har skapats av en handfull girigas kortsiktiga vinstjakt och marknadens kaos.
