I vårdkampens frontlinje: Röster från golvet

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

”Vi måste bli fler”. Det är en slutsats som många av de vårdanställda i Västra Götaland som Offensiv har pratat med drar, som berättar om den extremt pressade arbetssituationen under covid-19-pandemin.

Valeska Navarrete Ganga, arbetar på operationsenheten i centralkliniken på Östra sjukhuset:
– Jag är så trött, helt utmattad. Det känns i kroppen varje dag jag kommer hem. Jag känner hur psykiskt trött jag är när jag bara vill sova, men när jag sover drömmer jag bara om hur jobbigt det är på jobbet. 
– Snart orkar jag inte mer. Jag skulle vilja stanna hemma, som många andra kommer göra på en röd dag, men jag kan inte för att mitt schema har blivit ändrat. Jag är beordrad att jobba och beviljas ej ledighet. 
– Jag skulle vilja stanna hemma och vila, men imorgon ska jag tillbaka till IVA [intensivvårdsavdelningen] och ta hand om alla dessa patienter som kämpar för sina liv. Om de kämpar kan jag också kämpa lite till för deras skull. 

Valeskas huvudsakliga uppgifter är förberedelserna inför en operation. Hon tar emot patienter som är cancersjuka. En av de viktigaste uppgifterna är att tänka på alla detaljer som ger patienten en bra och säker omvårdnad före och efter operationen. 
– Vår situation har förändrats jättemycket sen covid-19. Verksamheten fick dra ner på antalet operationer och bara operera cancerpatienter och akuta operationer. De fick bygga om och göra flera platser för de smittade patienterna som är i behov av IVA-vård. 
– Vi fick en snabbutbildning på IVA-vård för att hoppa in till IVA och hjälpa till att avlasta vårdpersonalen där. Våra scheman och arbetstider har blivit ändrade från att vi gjorde var femte helg till att nu göra varannan helg plus nätter.

– Vi är utsatta för mycket stress. Vi som jobbar på operationsenheten är inte vana och har inte kompetensen för att jobba på IVA, men är tvungna att jobba där ändå. Vi gör vårt bästa, men samtidigt är det inte det optimala för patienterna. 
– Många av oss är utmattade både kroppsligt och psykiskt, och man börjar se att det resulterar i sjukskrivningar. Vi har hela tiden kunnat arbeta bra skyddat, med den rätta skyddsutrustningen, och de fackliga har gjort sitt arbete för att det skulle fortsätta så.
– Covid-19 var ju något nytt för alla. Ingenstans i världen var man förberedd på att hantera detta.
– I Sverige behöver vi definitivt få mer resurser, få in mer kunnig och specialiserad personal och absolut få högre löner. Vi går på knäna, men löner nämns inte! Det är inte ens säkert att vi får semester i år. Vi behöver mer personal, högre löner och bättre arbetsvillkor.

Rodrigo Gutierrez, anestesisjuksköterska som i vanliga fall arbetar på en operationsavdelning på Sahlgrenska, men i samband med pandemin arbetar på intensiven:
– Det är en stor omställning med att ta hand om dessa patienter jämfört med att söva en patient på operation. Även de som vanligtvis jobbar på intensivvården uttrycker hur arbetsbelastningen samt arbetsmiljön skiljer sig mycket från deras vardag. 
– Att jobba i en skyddsutrustning kan kännas tungt, varmt och svettigt. Det är viktigt att den sitter bra från början, för du kan inte korrigera andningsmasken eller visiret inne hos patienten då risken för kontamination är stor. Det blir minst tre-fyra timmar inne hos patienten innan du kan ta dig ut till den ”rena” sidan och få av dig all skyddsutrustning och andas frisk luft. 
– Tillgången till skyddsutrustning var initialt en bristvara som fick handhållas sparsamt. Därav rutinerna för att det inte skulle bytas i onödan. Men det upplever jag har blivit bättre nu. 

– Min uppfattning angående personaltillgång är att det finns, men många har lämnat landstinget för att ta sig till arbetsgivare som erbjuder bättre villkor. I dessa tider när vården satts på prov har många gjort sitt yttersta för att ge alla patienter bästa möjliga vård trots omständigheterna. 
– Men det är de styrande som har ansvaret för att skapa förutsättningen för att personal vill komma tillbaka. Det pratas nästan varje år om ekonomiska underskott och hur detta kommer att påverka verksamheten – vad som kommer dras in på. Samtidigt finns det pengar för att bygga nya sjukhus där budgeten övertrasseras med extremt höga siffror. Konsulter som hyrs in till summor som kan ifrågasättas. Det är ett systemfel som måste korrigeras för att få svensk sjukvård på fötter igen. 

Ramses Lopez Flores, arbetar på infektions-IVA i Göteborg: 
– Arbetssituationen har förändrats drastiskt. Jag började arbeta på infektions-IVA i november; jag hann uppleva några ”vanliga” månader innan vi fick in vår första covid-19-patient under mars månad. 
– Nu har man gjort om vår avdelning till Västra Götalands epidemicentrum. Vi får in de patienter med covid-19-symptom som mår sämst för att sen kunna slussa dem vidare när de väl är intuberade, nedsövda i respirator. I samband med detta har allt förändrats. Vårdtyngden har ökat, samt pres­sen på oss som jobbar där. 
– Ingen hade klarat av denna period själv utan hjälp av sina kollegor och människor utanför sjukhuset som har stöttat oss. Men nu är vi otroligt trötta på denna situation. Nu längtar vi efter semester. 
– Det som hade hjälp oss mest under denna kris hade varit att anställa fler vårdpersonal. Vi ser dagligen att situationen hade varit lättare att hantera om vi hade extra undersköterskor eller sjuksköterskor på plats som kunde avlasta de ansvariga sjuksköterskorna i olika moment, samt kunna assistera vid intubering och andra komplicerade moment där det krävs välutbildad personal.