Ilskan över massakern i Gaza skakar om Mellanöstern

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Över hela världen växer massdemonstrationer mot den israeliska statens kollektiva bestraffning mot Gazas civila, till stor del barn. Ingenstans är ilskan så stor som i Mellanöstern, där protesterna snabbt kan vändas mot sittande auktoritära och hycklande regimer.

Tusentals har demonstrerat i Egypten, Jordanien, Libanon, Irak, Jemen med flera länder de senaste veckorna, och protesterna växer. Än så länge är de ofta mindre än jättedemonstrationerna i till exempel London, men deras betydelse är kanske ännu större. Många av demonstrationerna sker i diktaturer – ändå har regimer tvingats tillåta dem för att ge utlopp för den enorma frustration som finns över palestiniernas extremt utsatta situation.
Till exempel tvingades al-Sisis regim i Egypten tillåta de första landsomfattande protesterna på ett årtionde. När demonstranter stängdes in nära Kairos Tahrirtorg blev talkrörerna regimkritiska. Slagordet ”Var är de arabiska arméerna?” besvarade med ”Här är de, sionisterna”, med hänvisning till kravallpolisen.
Ju längre kriget går kommer ilskan växa med hur al-Sisis regim hjälper Israel att upprätthålla blockaden mot Gaza av mat, vatten, mediciner med mera.
Även i andra arabländer har protesterna inneburit talkörer med udden mot regimen. I Bahrain demonstrerade tusentals med talkörer som ”Nej till normalisering!”, med hänvisning till det ”normaliseringsavtal” som Bahrain och fem andra länder i Mellanöstern och Nordafrika har slutit med Israel (ofta med USA som mellanhand). Även i Marocko har tiotusentals demonstrerat för Palestina och mot normaliseringen.

”Normaliseringsavtalen”, med återupprättade diplomatiska förbindelser och andra avtal, har varit ett sätt för arabstaternas kapitalistiska ledare att tjäna mer pengar på handel med Israel och dess beskyddare USA, och få tillgång till avancerad teknik och vapen.
För den israeliska regimen har ”normaliseringen” varit ett försök att begrava och desarmera den ”palestinska frågan” internationellt. De brutala bombningarna av Gaza har dock tvingat den saudiska regimen att lägga sina normaliseringsförhandlingar ”på is”.
För Hamas och deras allierade mullor i Iran, vars inflytande hotas om Israel ”normaliseras” i Mellanöstern, var detta slag mot ”normaliseringen” säkerligen ett medvetet syfte bakom Hamas attack den 7 oktober.
I Turkiet däremot har alla etablerade partier av egna politiska intressen deltagit i demonstrationerna, som har samlat hundratusentals. President Erdoğan har kallat Israels bombningar för krigsbrott och även försvarat Hamas som ”frihetskrigare”.
Det har förstås lämpligt ignorerats av den svenska regeringen och etablissemanget. För hur skulle det se ut om Sverige fördjupar samarbetet med en turkisk regim som kallar alla kurder terrorister, men samtidigt ger grönt ljus till Hamas fruktansvärda attack på oskyldiga civila? Erdoğan har förstås lika lite omtanke om palestinierna som om kurder; istället handlar det om att stärka sin position internt och i Mellanöstern.

”Arabländernas ledare blundar med ett öga och tittar med det andra. De är inte seriösa i sitt försvar av palestinierna.” Det är en av många liknande kommentarer som Socialistiskt Alternativ får från de med ursprung i Mellanöstern när vi är ute och organiserar motstånd på massakern i Gaza.
Det är massprotester eller rädslan för dem som gör att diktatoriska ledare i Mellanöstern ger läpparnas bekännelse till palestiniernas kamp.
Det som verkligen skulle stärka kampen mot kriget och ockupationen vore nya massrörelser i Mellanöstern mot korrupta kapitalistiska regimer och för ett socialistisk alternativ i regionen där rika naturresurser skulle läggas i det arbetande folkets händer och där alla minoriteters rättigheter skulle respekteras.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV SÄGER:
• Stoppa kriget mot Gaza. Nej till ockupation, blockad och belägring.
• Nej till Västimperialismens stöd till kriget, inklusive den svenska regeringens stöd och militarism.
• Solidaritet med alla civila offer.
• För demokratisk organisering och massiv arbetarkamp underifrån på båda sidor mot krig, terror, förtryck och korrupta styren.
• En demokratisk och socialistisk palestinsk stat och en socialistisk samhällsomvandling av Israel som en del av en demokratisk, socialistisk federation i Mellanöstern är det enda sättet att få slut på ockupation, diskriminering, fattigdom, exploatering och krig.