| BOK | Imperiet |
| Författare | Max Andersson (red) |
| Förlag | Murbruk förlag (2009) |
Enligt författaren Max Andersson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, är Imperiet – en studiebok om EU ”skriven för en bredare publik än de flesta EU-böcker, och den är ett rödgrönt samarbetsprojekt mellan mig och social- demokraten Kalle Holmqvist. Vi har dessutom försökt skriva den så att vi inte skrämmer bort borgerliga läsare mer än nödvändigt”.
Det sistnämnda är egentligen en onödig kommentar. Inga ”borgerliga läsare” kommer att kasta sig över denna bok.
Imperiet är en lättläst introduktion till EU och slutsatsen är att Sverige borde göra som Grönland – lämna EU.
En slutsats som knappast gillas av det ”rödgröna” etablissemanget. Även Max Anderssons egna partivänner har övergett utträdeskravet och Vänsterpartiets ledning vill inte driva utträdeskravet för att inte komma på kant med de EU-vänliga Socialdemokraterna.
Hur som helst, boken innehåller såväl en kort historiebeskrivning som en genomgång av dagens EU-politik. Det enda som egentligen saknas är en beskrivning av hur den hårdnade konkurrensens på världsmarknaden tvingar de europeiska kapitalisterna att gå vidare med EU-projektet i syfte att skapa en stormakt som dels kan hålla nere arbetarna på hemmaplan och dels stå upp mot andra rivaliserande stormakter samt block.
EU är en byråkratisk och odemokratisk koloss. ”I Bryssel kan makten köpas för pengar”, som det heter i boken. Det arbetar uppemot 15 000 lobbyister i Bryssel, varav merparten (70-80 procent) jobbar för storföretag.
Storföretagens lobbyister har va-rit framgångsrika. Upphovsrättsindustrins lobby ligger bakom EU:s kors- tåg mot fildelning.
”År 2001 antogs ett direktiv om privatkopiering som förbjuder medborgarna att ladda ner film och musik från internet. Och det införlivades i svensk lag 2005”.
Efter det kom EU:s Ipreddirektiv, initierad av samma lobbyister, som införlivades i svensk lag i våras.
I EU har högerpolitiken upphöjts till grundlag.
Vidare försöker EU ”tvinga till sig fri tillgång till många fattiga länders marknader, ofta direkt med direkta hot”. För att ytterligare sätta kraft bakom hoten bygger man upp en militär styrka.
I EU:s krig mot de fattiga ingår också bygget av allt högre flyktingmurar. Avsnittet ”Unionens murar mot omvärlden” är kanske bokens starkaste.
I Lissabonfördraget ”tar man konsekvent bort ”alla skrivningar som gjort det möjligt för EU-länder att föra en mer generös flyktingpolitik. Detta kallas för ’harmonisering’ – ett vackert ord som är EU-språk för likriktning”.
I samma avsnitt omnämns också det EU-direktiv som låg till grunden för att 19 pakistanska sjömän sparkades från sina jobb i fjol, trots sina många anställningsår och trots att de bott länge i Sverige. Den kamp som sedan följde, som vi speglat i Offensiv, ledde till sist att de avskedade fick uppehållstillstånd.
Man kan långtifrån instämma i allt som skrivs i Imperiet. Lovorden till den parlamentariska demokratin i Sverige blir ibland alltför översvallande och när författarna skriver att ”det skulle vara bra om EU skulle ta över all sjukvård” så studsar man till. EU-sjukvård betyder ”Vårdval Stockholm” i Europa och det skulle vara allt annat än bra.
Men några mindre bra formuleringar och argument förändrar inte helhetsintrycket – Imperiet är en bra och nödvändig bok.
Per Olsson
