Indien: Epidemi av mäns våld mot kvinnor

av Samajavadi Krama, ISA-anhängare i Indien // Artikel i Offensiv

Kvinnor i Indien, som har befunnit sig i frontlinjen för varenda politisk rörelse i Indien, inklusive självständighetsrörelsen, har trots att de lever i ett ”system av möjligheter” fått se sina genomsnittslöner begränsade till att bara vara 75 procent av männens under kapitalismen.

Den fria marknaden har misslyckats med att tillgodose kvinnors grundläggande behov och de är nu på grund av det framväxande högerauktoritära styret dömda till att befinna sig under ännu större förtryck.
Det är skamligt att kvinnor i Indien även under en global pandemi fortfarande lever under osäkra förhållanden. Den 14 september i år blev en lågkastig dalitkvinna brutalt gängvåldtagen av fyra högkastiga män på Hathrasfältet i den indiska delstaten Uttar Pradesh.
Offret släpades längs med marken med ett långt klädesplagg knuten runt halsen efter våldtäkten, vilket allvarligt skadade hennes ryggrad. Hennes tunga skars ut och förövarna försökte strypa henne. Hennes mor, som arbetade på ett fält i närheten och hörde hennes rop på hjälp, hittade sin dotter i ett fruktansvärt skick. De fyra männen flydde från brottsplatsen. Offret dog i sjukhus två veckor senare.

Polisen registrerade en brottsanmälan fyra dagar efter händelsen och spelade in hennes uttalanden tre gånger innan hon dog, där hon uppgav att hon hade blivit våldtagen och försökt göra motstånd. 
Polisen i Uttar Pradesh lät på order från delstatsregeringen under det högerkonservativa BJP kremera offrets kropp klockan halv tre på eftermiddagen, vilket går emot hinduiska sedvänjor där de avlidnas kroppar inte får kremeras före solnedgången. Detta gjordes mot familjens vilja och ingen familjemedlem var närvarande vid kremeringsplatsen. 
Den hastiga kremeringen av offrets kropp var helt klart ett försök att göra sig av med bevis mot de fyra högkastiga männen. Ett försök att tysta potentiella vittnen gjordes också, med ekonomisk kompensation till offrets familj på 35 000 USA-dollar, ett hus till offrets familj och ett statligt jobb för vilken som helst av offrets familjemedlemmar.

De fyra åtalade männen sitter nu i fängelse medan offrets familj inväntar rättvisa för sin dotter. Flera höger/ytterhögergrupper har kommit ut till stöd för de fyra åtalade högkastiga männen. 
En tidigare BJP-medlem i delstatens juridiska myndigheter ledde en protest som hävdade att de åtalade männen är oskyldiga och gick till och med så långt som att ställa frågan ”varför återfinns dessa kvinnor bara på sockerrörs- och hirsfälten, i buskagen, rännstenen och skogarna; varför återfinns de inte på ris- eller vetefälten?” i ett desperat försök att avleda anklagelserna.
Den vänsterinriktade nyhetsbyrån The Wire rapporterade att Uttar Pradesh delstatsregering hyrde in en PR-firma. Denna firma gjorde på delstatsregeringens uppdrag ett pressuttalande som hävdade att tonårsoffret inte hade blivit våldtagen. 
Allt detta gjordes av BJP på grund av BJP- delstatsregeringens rädsla för att incidenten skulle undergräva dess högkastiga väljarbas och för att neka offret rättvisa på grund av kasttillhörighet. Sådant målinriktat våld mot kvinnor som tillhör samhällets fattigare och marginaliserade delar utgör en reaktionär sjukdom som är djupt rotad i det indiska samhället.

Nästan alla religioner i Indien tillämpar brudprissystemet, där brudens familj förväntas tillhandahålla förmögenheter i form av mark, pengar, hus, fordon med mera till brudgummens familj utifrån krav och förväntningar, förutan vilka bruden ställs inför omfattande diskriminering efter giftermålet. 
I åtskilliga fall har kvinnor blivit brända (ofta kallat brudbränning) och händelsen beskrivs som ett självmord eller en gasspisolycka. Beskrivet i vanliga termer utgör det en borgerlig praktik i vilken oskyldiga kvinnor används som medel för att ackumulera rikedomar. 
Brudprispraktiken tillämpas fortfarande på många platser, trots att den är förbjuden i Indien. Och trots åtskilliga försök av progressiva aktivister att utmana den ökar antalet sådana kvinnliga offer.
Kvinnor har dödats av sina egna familjer då de har dragit vanära och skam över familjerna genom att dejta eller gifta sig över kastgränserna. Det finns flera inregistrerade fall där även offer för sexuella övergrepp har dödats för att skydda familjehedern. De högerorienterade, konservativa och rikare delarna av samhället tar på sig dessa mord och framhåller dem ofta som en fråga om stolthet.

Massprotester som de efter våldtäktsfallet år 2012 i Delhi visar på potentialen.

Häxerirättegångar och mord är andra människorättskränkningar som har kvinnor från de lägre kasterna, de fattigare delarna av samhället och kvinnor som haft missfall under graviditeter som måltavlor. Det är häpnadsväckande att sådana medeltida sedvänjor lever kvar i ett land som anses ha en av världens snabbast växande ekonomier, i vilket konservativa skikt medvetet gör fattiga till måltavlor.
BJP-regeringen vidtar ovanpå dessa praktiker också åtgärder som systematiskt missgynnar kvinnor. Den introducerade nyligen en skattereform, kallad ”Varor och tjänster-skatten”, som enbart gynnar multimiljardstorföretagen. 
Det nya skattesystemet sänkte skatten på kondomer till nästan noll, medan skatten på mensskydd blev betydligt högre, vilket medförde prisökningar som gjorde dem otillgängliga för fattiga kvinnor och då särskilt i Indiens landsbygdsområden. 
Detta utgör en betydande risk för deras underlivshälsa och är endast ett exempel på den kallsinniga likgiltighet inför kvinnors hälsa och välbefinnande som råder under kapitalismen.

Det är uppenbart att kvinnor under det kapitalistiska ekonomiska systemet och högerregeringar, i synnerhet de från arbetarklassen och de fattiga och marginaliserade delarna av samhället, systematiskt förtrycks och att deras rättigheter ignoreras. Det sociala stigmat i sådana samhällen placerar kvinnor i en väldigt orättvis position i vilken framsteg är näst intill omöjliga.
Den enda lösningen är att bygga en organiserad masskvinnorörelse som får med sig arbetarklassen och ungdomar för att få slut på detta orättvisa system och utmana kvinnofientliga idéer och praktiker.
Massprotester som de efter våldtäktsfallet år 2012 i Delhi visar på potentialen. Sådana rörelser är nödvändiga för att höja medvetenheten och få till stånd någon slags rättvisa för offren för våldet.
ROSA, ISA:s kvinnokampskampanj, försvarar en socialistisk feministisk position: vår kamp behöver baseras på arbetarklassen och syftar till bygget av en rörelse som kämpar för ett socialistiskt samhälle som gör slut på alla former av förtryck.