Av Åsa Karlsson // Artikel i Offensiv
Den 9 augusti våldtogs och mördades en 31-årig läkarstudent i Kolkata (Calcutta), i östra Indien. Det dödliga övergreppet skedde efter att hon hade avslutat ett 36-timmars pass på universitetssjukhuset, R. G. Kar Medical College and Hospital, och tog sig, i avsaknad av jourrum eller andra vilorum, till ett seminarierum för att vila.
Protester, som snabbt växte till en landsomfattande proteströrelse mot det sexuella våldet, utbröt nästan omedelbart efter dådet.
Att våldtäkten skedde på en arbetsplats och ett sjukhus bidrog till att den möttes av omedelbara organiserade protester. Bara dagen innan hade en student på ett av Kolkatas universitet blivit våldtagen, men det övergreppet mötte inga protester.
Efter dådet försökte sjukhusledningen mörklägga genom att rubricera det som självmord och den lokala polisen lade ner sin utredning. När det blev uppenbart vad som hade skett, avgick den ansvariga administratören, men fick tillbaka sin tjänst 4 timmar senare.
Läkarfacket utlyste protester och en 24-timmars strejk stängde sjukhuset för allt utom akutvård och protesterna spred sig snabbt till andra sjukhus, till studentkårer och till Kolkatas förorter, där flera marscher med krav på rättvisa och säkerhet på arbetet ställdes.
Män och kvinnor gick tillsammans i ”Reclaim the Night”, ”Återta natten”-marscher, med krav som sa: ”Rätt att leva fritt, utan rädsla”. Fackliga krav på säker arbetsmiljö, omklädningsrum och trygga platser för alla anställda, att verkliga insatser mot den patriarkala, hierarkiska våldskulturen sätts in, att förövare ska arresteras, att utsatta ska lyssnas på. Sedan den 14 augusti har protester och vårdstrejker spritt sig över landet.
Den 17 augusti inleddes en allindisk 24-timmars generalstrejk med miljoner deltagare. På en rad orter blev strejken längre. Bara dagarna innan strejken gick vårdanställda tillsammans med andra ut i landsomfattande ”Reclaim the night”-demonstrationer under parollen ”Reclaim the night” (Återta natten). Och kampen har fortsatt med nästan dagliga protester, särskilt i Kolkata och i andra städer i delstaten Västbengalen.
Kampens omfattning har skakat de styrande i Västbengalen, som anklagar massorna ”för att vilja skapa ett Bangladesh”. I det angränsande Bangladesh tvingades premiärministern fly landet i början av augusti efter veckor av massprotester.
I Indien är sexuellt våld och våldtäkt en epidemi som hotar säkerhet i vardagen och i framtiden för flickor och kvinnor. År 2021 registrerade Indien det högsta antalet brott mot kvinnor någonsin, enligt regeringens egna siffror. En majoritet av fallen handlade om kidnappningar och bortföranden, våldtäkter, våld i nära relationer (hemmet), dödsfall på grund av hemgift och övergrepp (BBC den 13 december 2022).
Våldtäkt och sexuellt våld är normaliserat i ett samhälle där förövare går fria och lever sina liv, skyddade av både stat och rättsväsende, i en kultur där all skuld läggs på offren, de som har utsatts, och en tystnadskultur som gör det i princip omöjligt att få rättvisa. Det finns ingen politisk vilja att skydda flickor och kvinnor, tvärtom.
Många vågar inte anmäla, av rädsla för stigmatisering och ökat våld från omgivningen. År 2022 anmäldes 31 000 våldtäkter, nära 90 om dagen, i Indien. ”Men studier visar att 99,1 procent av de kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp i Indien inte anmäler det, av rädsla för socialt stigma och brist på stöd” (The Straits Times den 26 augusti).
De som ändå vågar anmäla riskerar att attackeras av förövare och till och med av polis som har tagit emot anmälan. Ett fall finns där en våldtagen flicka blev våldtagen igen på den lokala polisstationen och vittnen i rättegången brändes till döds på väg till domstolen.
Kvinnors rättigheter regleras i Indiens grundlag, med rätt till utbildning, vård, självbestämmande över sin försörjning, sin egen kropp och framtid. Den första lagen mot våld i hemmet kom redan 1860 och har uppdaterats genom åren, men trots lagar så är verkligheten en helt annan.
Efter Bangladesh är Indien det land där flest barn tvingas in i äktenskap. Fortfarande arrangeras de flesta äktenskap av familj och äktenskapsmäklare, en stor hemgift ska betalas till brudgummens familj, vilket gör det dyrt att ha döttrar. Det finns ett kvinnounderskott i Indien.
Varje år dödas eller försvinner hundratusentals flickor i Indien. Enligt en studie som redovisades i den medicinska tidskriften The Lancet år 2018 dör nästan en kvarts miljon flickor under fem år årligen i Indien till följd av att de förnekas det nödvändigaste på grund av sitt kön.
År 2012 skedde en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Delhi när en kvinna på väg till jobbet attackerades i en buss och ingen stoppade dådet. Det fallet och ett annat, en gruppvåldtäkt där gärningsmännen var av hög kast och rika, i Kolkata på öppen gata och där den lokala ministern sa att allt bara var ett påhitt och inget att bry sig om, ledde till stora protester landet runt och skärpta lagar 2013, med dödsstraff för serievåldtäktsmän.
Premiärminister Modi har hycklande uttalat sig om att monster ska få sina straff, men allt fler ser igenom hans och hans högerextrema hindunationalistiska partis splittrande propaganda.
Flickor och kvinnor på landsbygden har fått reda på sina rättigheter och vill nu ha rätt till att själva bestämma över sina liv. Det förtryckande kastsystemet som genomsyrar samhället håller på att luckras upp i storstäderna, men gemensam kamp behövs på skolor, universitet, på arbetsplatser och i hela samhället. För ett liv utan terror och våld, korruption och elitstyre. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.