Indonesisk storstrejk mot nyliberalt lagpaket

av Per Johansson // Artikel i Offensiv

Den indonesiska regeringens nyliberala lagpaket som genomdrevs den 5 oktober möttes direkt av strejker och demonstrationer, vilka genomfördes i hela Indonesien.

Stora delar av den indonesiska fackföreningsrörelsen hade uppmanat till en tre dagars landsomfattande strejk mot det nya lagförslaget som regeringen under ledning av presidenten Joko Widodo drivit igenom i parlamentet. 
Det var i slutet av förra året som presidenten föreslog en reformering i kapitalets intressen av olika lagar. Syftet skulle vara, som alla nyliberala politiker brukar hänvisa till, att underlätta utländska investeringar i landet, skapa fler jobb och så vidare. 

Innehållet i lagförslaget har mött kritik under året när innehållet började bli klart och mindre protester har genomförts tidigare då det stod klart att lagförändringarna enbart gynnar arbetsgivarna. 
Totalt berör paketet lagförändringar av runt 70 indonesiska lagar. Det handlar bland annat om arbetsrätten – förändrade anställningsformer för anställda som gynnar arbetsgivarna. Anställningsformerna kommer att påverkas; anställda ska tvingas bli mer ”flexibla”. Många misstänker också att de tillfälliga anställningsformerna kommer att sänka löner, försämra arbetstid samt påverka rätten till pension. 
Den andra delen i lagförslaget har varit att försämra naturskydd och därmed ytterligare bjuda in utländska bolag till att öka skövlingen av naturen. Till exempel vad gäller gruvdrift och försämrat skydd av tropisk skog med mera. Redan idag är naturskyddet i Indonesien mest något som finns på papper och har inte hindrat bolag som exempelvis har velat skövla regnskog.

Lagförslaget gick igenom på måndagen den 5 oktober och dagen efter bröt protester ut. Strejkerna startade i industriområdena i Jakarta där det finns många elektronikföretag. Ett par miljoner arbetare har deltagit i protesterna på orter över hela Indonesien. Covid-19-krisen med dess restriktioner och så klart befogade begränsningar har minskat demonstrationernas och protesternas storlek och omfattning. 
Den indonesiska människorättsadvokaten Veronica Koman talade på ett solidaritetsmöte i Australien (dit hon tvingades fly från Indonesien) den 9 oktober och beskrev lagen som ”ett brott mot den indonesiska befolkningen”: ”Lagen visar makten hos oligarkerna och storföretagen i Indonesien”. 
Hon nämner också hur lagen kommer att öppna upp för mer övertidsjobb, sämre löner och försämrad rätt till barnledighet med mera. 

Ordförande för den indonesiska fackföreningskonfederationen KSPI, Said Iqbal, förklarade på randen till strejken:
”Två miljoner arbetare som tillhör oss kommer att ansluta till den nationella strejken mot omnibuslagen. Vi upprepar att lagen kraftigt försämrar arbetstagarnas rättigheter. Den kommer att ta bort minimilöner, avgångsvederlag och öka flexibiliteten”.
Enligt tidningen Jakarta Post stämplade även Amnesty International Indonesia lagen som en ”katastrof” och förklarade vidare att lagen kommer att ”drabba arbetarnas plånböcker, arbetsrätt och deras mänskliga rättigheter i allmänhet”. 

Den nya lagen angriper arbetarkvinnor särskilt hårt eftersom den försämrar rätten till barnledighet, men angriper kvinnor även på andra punkter. Det är särskilt motbjudande att regeringen nu angriper indonesiska arbetarkvinnors rättigheter då det har varit de som har drabbats hårdast av covid-19-krisen. 
Indonesien är bland de länder i världen där sjukvårdsanställda drabbats hårdast under pandemin med hög andel dödsoffer bland kvinnodominerade sjukvårdsanställda i covid-19. 
En studie från bland annat Nanyang Technological University har varnat för att Indonesiens sjukvårdssystem står inför en kollaps om inte resurser sätts in mot detta. 
Indonesien är den största ekonomin i Sydostasien. Att regeringen nu skyndat på de nya lagförändringarna är en förhoppning om att de ska vända den ekonomiska trenden, locka till sig utländska bolag och få nytt liv i ekonomin. Den indonesiska kapitalismen har gått in i en stagnation som förstärkts av covid-19-krisen och ekonomin går nu in i en recession.

Sedan den så kallade asienkrisen åren 1997-99 har Indonesien hållit en stabil ekonomisk tillväxt på 5-6 procent. Den nuvarande nedgången som startat med minskade exportinkomster och sedan kraftigt förstärktes av covid-19-krisen kommer att bryta den trenden. 
Detta år kommer att ge den sämsta tillväxten på över 20 år. Det nya lagförslaget är ett försök från kapitalet och regeringen att låta arbetarklassen och miljön betala krisen.