Industriavtalet i Finland: Extra gratisarbete slopas, men låga lönelyft

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Efter storstrejken i december har industrifacket tecknat nytt avtal för 100 000 anställda i finska teknologisektorn. En viktig seger vanns när de 24 timmarna extra gratisarbete i det så kallade ”konkurrensavtalet” togs bort, men löneökningarna blev mycket låga på totalt 3,3 procent under två år. Mycket mer hade kunnat vinnas med en fortsatt lönekamp. För elektrikerna inom industrin fortsätter dock strejken.

Precis som i Sverige finns det ett stort utrymme för höjda löner. Den finska industrin går bra med stora vinster, till exempel pappersindustrin. Vinsterna i de 30 vinstrikaste bolagen uppgick 2018 till 150 miljarder kronor. Med tanke på det, de låga löneökningarna under lång tid samt att finsk ekonomi till slut har lämnat finanskrisen bakom sig är löneökningar på 3,3 procent under två år extremt blygsamt. Det kommer knappt över nivån på inflationen, som enligt OECD:s senaste prognos väntas bli 3,05 procent. 
På samma sätt som i Sverige har industriavtalet historiskt varit ett ”märke” för lönenivåerna för resten av arbetsmarknaden, men liksom i Sverige ifrågasätts det allt mer, framför allt av facken inom välfärdsyrkena. 

Det nya industriavtalet betyder därför inte automatiskt att det nu blir ”lugnt” under resten av vårens avtalsrörelse. Fack som Tehy, Super och JHL kommer att kräva högre lönelyft för deras anställda inom social- och hälsovården. Dessutom är det inte alls säkert att arbetsgivarna kommer att gå med på att stryka de 24 timmarna extraarbete enligt konkurrensavtalet för andra branscher, där lönekostnaderna har större betydelse än inom industrin. 
En viktig strid på arbetsmarknaden fortsätter: elektrikerfackets kamp för att få företräda sina medlemmar inom industrin. 2017 vägrade arbetsgivarna inom industrin att sluta ett kollektivavtal med elektrikerfacket, vilket har inneburit att deras industrielektriker gått under industrifackets avtal, och dessutom har elektrikerfacket saknat rätt att representera sina medlemmar. 

Elektrikerna kräver inte längre ett eget kollektivavtal, men dock en mekanism för att elektrikerfackets företrädare ska kunna koopteras in i industrifackets förhandlingar för att kunna företräda elektrikernas intressen. En sådan lösning har funnits tidigare med industrifackets föregångare Metall. 
Sedan november råder övertidsblockad, den 5 december startade en strejk på 12 stora industrier och från den 2 januari är det också strejk vid tre kraftverk och ett kraftnätsföretag. Strejkerna är utlysta till minst den 30 januari om ingen uppgörelse sluts. 

Precis som poststrejken före jul handlar elektrikernas strejk om viktiga fackliga principer – att arbetsgivare inte ska kunna ”shoppa” mellan olika kollektivavtal, och att det är medlemmarna själva som väljer vem som ska företräda dem. Därför måste allt möjligt stöd och maximal solidaritet ges till industrielektrikernas kamp.