Inflationen – ett spöke som går igen

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Inflationen (penningvärdeförsämring som uttrycks i ökade priser) ökar nu snabbare än på mycket länge. I USA är inflationen (på årsbasis) den högsta på 30 år, ”vilket håller beslutsfattarna på helspänn eftersom det finns bevis på att de snabbt stigande priserna kommer att hålla i sig längre än vad praktiskt taget alla hade förväntat sig tidigare i år” (New York Times den 1 oktober). I Sverige var inflationen i september den högsta sedan 2008.

På nytt varnar ekonomer och kapitalistiska kommentatorer för stagflation – inflation och samtidigt stagnerad ekonomisk tillväxt som under mitten av 1970-talet och en bra bit in på 1980-talet.
Ända fram tills nyligen var det kapitalistiska etablissemanget övertygat om att inflation och stagflation hörde det förgångna till. Kapitalets globalisering och nyliberala avregleringar i kombination med hård åtstramningspolitik ansågs för evigt ha pressat ned kostnader och förpassat inflationsspöket till historien. Men den nuvarande krisen har även här inneburit ett paradigmskifte.
”Stagflationshotet har på kort tid utvecklats till en fullskalig besatthet på Wall Street och nu tycks alla oroa sig över det”, larmade nyhetssajten Bloomberg den 12 oktober.

Ännu är det dock för tidigt att dra slutsatsen att inflationen nu har kommit för att stanna. Men det finns mer som pekar mot att så är fallet än att det skulle handla om en tillfällig prisuppgång orsakad av att ovanligt många ”flaskhalsar” kantat den ekonomiska uppgången.
Uppgången har redan börjat tappa fart och nyligen fick Internationella valutafonden (IMF) skriva ned sin prognos för tillväxten i den globala ekonomin i år.
”Till de redan dödliga tre – konflikter, covid-19 och klimatförändringar – måste nu läggas en fjärde: ökade matpriser”, varnade FN-organet WFP i somras med anledning av att matpriserna globalt hade ökat med nära 34 procent sedan juni förra året. 
Under de senaste 15 månaderna har matpriserna stadigt ökat (förutom under två månader) och är nu nära att nå de rekordnivåer som var en starkt bidragande orsak till den ”arabiska vårens” revolutioner 2011.

Genom kamp kan en röd linje dras mot inflationen.

Bakom matprisernas ökning finns de katastrofala följderna av den globala uppvärmningen i kombination med marknadens kaos. I Sverige kan detta resultera i att matkassen snart blir minst 5 procent dyrare när livsmedelsjättar och handlarna försöker övervältra de ökade kostnaderna på konsumenterna.
De sönderslitna globala leverans- och produktionskedjorna har blivit till en perfekt storm med brist, kaos och ökade transportpriser, vilket inte är en tillfällighet utan är ett strukturellt problem för den globala kapitalismen. Detta pressar i sin tur priserna uppåt, samtidigt som den globala jakten på råvaror och energi intensifieras.
”Efterfrågan på energi är nu lika stor som innan pandemin, men utbudet sackar efter. Därför har priset på USA-oljan ökat med 120 dollar sedan det rasade till minus 40 dollar per fat i april 2020. Priset på naturgas har ökat såpass mycket, särskilt i Europa och Asien, att kraftverk och fabriker i allt större utsträckning börjat använda råolja som bränslekälla” (CNN den 12 oktober).
Perspektivet av ett långvarigt högt oljepris har fått bland annat USA:s president Joe Biden att mana andra oljeproducerande länder att öka sin oljeproduktion, vilket är ett förödande recept som går tvärt emot den brådskande och nödvändiga uppgiften att ställa om från fossila bränslen till förnybar energi.

Det var endast en fråga om tid innan den väldiga ökningen av penningmängden, det växande skuldberget, lågräntepolitiken och tilltagande globalt marknadskaos skulle ge avtryck i ökad inflation. Men av rädsla för att knäcka den instabila och ojämna uppgången lär centralbankerna dröja med att höja räntan, och penninginjektionerna kommer att fortsätta.
Årets inflation hotar reallönerna om inte svaret blir i form av kamp; strejker för att också arbetarna ska få del i tillväxten. Globalt kan en sådan kamprörelse skönjas och om den inte ska gå Sverige helt förbi behöver facken använda sig av rätten att säga upp avtalen i förtid och dra fördel av de möjligheter som den ekonomiska uppgången rymmer för offensiv kamp.
Det är genom att ta kamp nu som arbetarna och facken kan dra en röd linje mot den inflation som riskerar att bli bestående.